Jag har fått ett bo

Idag är det måndag -igen. Det blir ofta måndagar. Jaja. Så klart det blir det, men lika ofta onsdagar. Jaha, nu tappade jag bort mig lite.

Igår skrev jag kontrakt
på en lägenhet som ska vara min ett år!! Jag vet inte riktigt vart den ligger, men lite öster om Göteborg, kanske. Förbi redbergsplatsen och lite till och sen åt vänster, eller höger. Det spelar inte så stor roll för jag är så glad över det. Den har trägolv, balkong och badkar. Det bästa jag vet. Men det bästa är såklart KÖKET! På riktigt så kommer jag att ha ett kök. Det är ju så fantastiskt så man får påminna sig om att det är verklighet och sanning och inget ljug. Jag kommer kunna sitta vid mitt köksbord och ha maten på bordet och inte på golvet bredvid. Och jag kan laga mat utan att härja i diskbänken och balansera skålar på soffkanten. För soffan kommer stå i ett annat rum (japp, så är det!). Johanna och Morten bor några hållplatser bort så jag kan hälsa på dom utan att köpa biljett en månad innan.

Det finns dumma grejer
med såklart. Och det är att det finns människor i Karlstad som inte kommer flytta med. Jag har önskat väldigt många gånger att städer låg närmare varandra. Att Stockholm låg i Göteborg och Karlstad låg i Göteborg och ja, varför måste det finnas så många avstånd. Avstånd är skit. Idag var vi nere på STUB och jag sa upp min lägenhet och skrev över den på David. Fast han har bott här ett år måste den besiktigas och så ska jag lämna in nycklarna för att dom direkt ska ge dom till honom.

Och som Lotta skrev
efter förra inlägget att det skulle vara hemskt om man inte kunde gråta och att man inte hade uppskattat glädjen lika mycket då. Så är det verkligen, för det är först när man är ledsen som man inser hur glad man var igår :) Nej men på rikigt så mår man bra av att må lite halvkasst ibland för att uppskatta sitt liv som förhoppningsvis är rätt okej ändå. Och sen är det ganska skönt att gråta, mycket trevligare än att vara arg. Fast nu känner jag att det får vara nog på ett tag. Fast nu kom jag på en kul/knäpp grej. Igår skulle jag slänga gamla chips från en skål ner i en påse. Då hällde jag ut dom bredvid påsen istället och givetvis kändes detta otroligt jobbigt så då kom det några tårar, inte så många så nu till det konstiga, jag kände mig besviken hahah. Jag kände liksom att ja, vad skönt att få gråta lite (igen) och så ville det sig inte och där satt jag med en längtan efter lite väbekant självömkan och så kändes det istället rätt okej att plocka upp chipsen. Vem ska man lita på nu?

Kommentarer
Postat av: Maria

Grattis till lägenheten! Jag har också badkar och kök nu, och det är lika fantastiskt som jag drömde om. Och du har balkong, trägolv och nära till syskon också. Jag är riktigt avundsjuk, men glad för din skull. Kram

2010-11-01 @ 18:53:16
URL: http://mariahedman.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0