Mamma tycker jag är knäpp

Jag har alltid samlat på grejer. Någongång fick jag för mig att studsbollar, det är nog ändå min grej. Pappa fick i uppdrag att kolla efter studsbollar var han än befann sig. Sedan insåg jag det ganska tråkiga i att ha en stor burk med studsbollar. Suddigum då, det är ju kul. Då kan man ha olika färger och former och ja.. sen var det ju inte så mycket mer. Det blev ett gäng av dom också. Caps insåg jag sen, det var ju tufft. Pappa fick åka till macken och köpa rör åt mig för detta skulle jag ju faktiskt aldrig tröttna på. Det visste jag ju, tills Spice Girs-bilderna kom. Jag kan nästan känna känslan igen. Det var så ljuvligt att köpa ett kuvert och se efter vilka bilder man fått.

En gång fyllde jag år (ja man gör ju det ibland) och min systers kamrat Johanna gav mig en present. Top 10 av roligaste prestenter lätt. Det var ett album för bilderna. Och det var så fint. Rent och vitt med SPICE skrivet stort med deras ansikten i och girls under. Jag kommer ihåg att jag fick en cool klocka också det året. En tuff gul, med kardborreband som såg så där sportig ut. Vi stod i köket och mamma frågade om albumet var den bästa presenten. "Mmm, eller öh, nej klockan också!" Som om man behövde skämmas för att Spice Girls inte hade någon konkurrens.

Nu kände jag att jag tappade tråden lite. Kan bli så. Det jag skulle säga var varför mamma tycker att jag är knäpp. Och det handlar ju givetvis om min senaste samling. Jag tror jag har blivit besatt av fåtöljer. Jag letar efter dom jämt, överallt. Och det gör inget om jag inte kan använda dom. Jag skulle kunna ha dom i mitt gamla rum i Ytterby och bara vetskapen om att de finns där skulle göra mig glad. Jag tror det. Men mamma tycker det är knäppt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0