Ett nervvrak som inte tycker om sig själv.. nää
Idag var jag inte sur, så jag passade på att vara lite ledsen istället. Ge dig! Jag stör mig så sjukt på mig själv och jag blir så trött på mitt beteende. Sluta gnäll och ta tag i något säger jag till mig själv varje dag men lyssnar jag? Nej, jag skiter i alla råd jag får av mig. Oförskämt skulle man kunna säga. Och ful blir man av att grina också. Min överläpp svullnar upp så jag ser ut som en anka, min näsa blir på något vis också större, jag vet inte hur, och huden under ögonen svullnar upp så ögonen blir jättesmå och det är inte alls fint. Och så kände jag att jag behövde lite grädde på moset så jag drog ur min snodd ur håret men håret var fortfarande format som en hästsvans. Jag skulle kunna byta ut mitt hår mot stålull och det enda folk skulle uppmärksamma skulle vara att jag färgat håret grått.
Jag är inne i en gnällperiod och jag tycker inte själv att jag är så himla kul och bra. Jag tror det är en oro som jag inte riktigt vet hur jag ska behärska för jag är orolig även när jag sover. Det är inte så bra för då kan man skada sig själv och andra som sover bredvid. Ge blåmärken och små sår. Till exempel.
Igår grät jag en skvätt igen för något som var fel på mig. Jag vill inte att du ska bli ett nervvrak som inte tycker om dig själv säger plötsligt David. Hahaha så jäkla paff blev jag. Och det lät så himla kul. Ja det lät faktiskt roligt just då. Och då började jag skratta. Det är kul när man börjar skratta mitt i gråtet, då känner man att man är med liksom. Det kan vara tvärtom också. I dag låtsatsskrattade jag som en häxa, det var nåt skämt jag höll på med och så insåg jag vad värdelöst det var och så övergick det till tårar. En hulkande häxa. David hängde inte riktigt med i vad som var skämt om jag säger så. Han sa faktiskt att jag skulle sluta för att jag skrämde honom, vem säger så till en som skojar till det lite? Då blev jag arg istället. O Jesus. Ni förstår ju att det inte finns någon energi till naturkunskap just nu.
ps. Jag är själv inte orolig för att jag ska bli ett nervvrak. Jag tycker faktiskt rätt bra om mig själv. Och så är jag glad att jag har lärt känna mig själv så väldigt mycket bättre de senaste veckorna. Det var jag inte riktigt beredd på.
Jag är inne i en gnällperiod och jag tycker inte själv att jag är så himla kul och bra. Jag tror det är en oro som jag inte riktigt vet hur jag ska behärska för jag är orolig även när jag sover. Det är inte så bra för då kan man skada sig själv och andra som sover bredvid. Ge blåmärken och små sår. Till exempel.
Igår grät jag en skvätt igen för något som var fel på mig. Jag vill inte att du ska bli ett nervvrak som inte tycker om dig själv säger plötsligt David. Hahaha så jäkla paff blev jag. Och det lät så himla kul. Ja det lät faktiskt roligt just då. Och då började jag skratta. Det är kul när man börjar skratta mitt i gråtet, då känner man att man är med liksom. Det kan vara tvärtom också. I dag låtsatsskrattade jag som en häxa, det var nåt skämt jag höll på med och så insåg jag vad värdelöst det var och så övergick det till tårar. En hulkande häxa. David hängde inte riktigt med i vad som var skämt om jag säger så. Han sa faktiskt att jag skulle sluta för att jag skrämde honom, vem säger så till en som skojar till det lite? Då blev jag arg istället. O Jesus. Ni förstår ju att det inte finns någon energi till naturkunskap just nu.
ps. Jag är själv inte orolig för att jag ska bli ett nervvrak. Jag tycker faktiskt rätt bra om mig själv. Och så är jag glad att jag har lärt känna mig själv så väldigt mycket bättre de senaste veckorna. Det var jag inte riktigt beredd på.
Kommentarer
Trackback
