Ett till hejdå?

En dag på biblioteket idag också. Men jag fick inget bord så jag fick sitta i en fåtölj med datorn i knät, fast jag är ganska van att jobba så. Tänk när man kan ha ett skrivbord och jobba vid, lyx! Eller kök, dubbellyx. Jag har tjatat om ett kök länge nu. Och David är den snällaste man kan tänka sig. Det där som skulle göra hösten lite bättre var en ugn! Han har köpt en ugn! Det bästa som kunde hända. Nu ska vi äta lasagne och paj. Och scones. Varje dag, minst. På kronoparken bakade vi scones nästan varje morgon. Men nu är det bara knäckebröd och jag har saknat varm frukost.

Jag vill inte vara student
längre. Jag vet att det är konstigt eftersom jag planerar för tre nya studieår, men jag vill bli stor nu. Och jag är trött på att gå överallt. Och inte kunna handla mat mer än för dagen. Idag fick jag gå och leta efter en mack. Dom brukar ju inte direkt ligga i city. Jag behövde k-sprit och jag hittade en preem. Jag förberedde min labb idag. Klarar jag den ska jag göra något snällt för mig själv. Hade jag läst denna kurs på gymnasiet hade det inte varit några problem att få godkänt. Hög närvaro och några goda försök att förstå sig på det här tramset. Det räcker inte nu. Nu måste jag förstå mig på det och jag kunde på riktigt inte ens förstå anvisningarna för labben. Men jag har ett mål, lite längre fram, och det är det och endast det som motiverar mig.

Jag längtar efter att få plugga viktigheter och sånt som jag bryr mig om. Jag vill göra något vettigt och jag menar absolut inte att det är ovettigt det jag har läst nu, men jag skulle inte kunna göra något bra av det och därför var jag tvungen att sluta. Jag skulle inte kunna motivera mig själv och då går det inte. Jag måste känna att det jag gör är meningsfullt annars kan det vara. Och igen, ja jag vill förtydliga, jag tycker inte andra yrken är sämre, men man måste brinna för det man gör för att det ska vara värt det. Åtminstonde i början. Fast mamma verkar brinna ganska mycket på hennes jobb fortfarande. I alla fall en fin glöd. Det kanske inte är bra för hennes ego men chefen sa att hon var bäst, ja han sa faktiskt så. Och det tror jag hon är. Och jag blev så imponerad av alla jag träffade på. Jag kände mig så fin i min lila badmössa och gröna kläder och kan inte vänta tills dom är mina!

Imorgon fyller Pappi år. Ja alltså inte Pappi som i Mammis lillebror utan min pappa. Det är synd att jag inte kan fira farsan men han fick sig lite firning förra helgen och paket och allt. Jag önskar alla kunde få fylla år två gånger varje år. Eller att man firade halvårsdagar om det är enklare. Det är så kul att köpa presenter och jag kommer på så mycket jag vill köpa så jag skulle nog inte ha några problem med om man fick fylla år tre gånger heller. Men snart är det jul, mohahha! Härligt! Adventspresenter, luciapresenter, julklappar, nyårsklappar.. Eller?

Jag kanske kommer flytta från Karlstad nästa år och det är ju jättekonstigt. Det är en väldigt bra stad på alla vis. Den finaste man kan tänka sig. Jag har verkligen trivts här och det har hänt så mycket med en själv åren jag bott här. Det gör ju det. Det händer ganska mycket inom en som man inte förstår förrän man tittar tillbaka. Jag satt och glodde på kort och man ser på sig själv och tänker lilla vän haha. Det är kul och sorgligt. Livet är så. Jag tänker för mycket det vet jag, men jag tror alltid jag kommer göra det, man får gilla läget. Men kanske hitta ett bättre sätt att tänka än jag hittills haft. Här är lite Karlstadbilder.

Vi höll i en sittning och blev utbuade. Det var fasansfullt, men det var nog det värsta som hände, sen har det för det mesta varit kul.


Jag och David på finsittning. Och jag var brun i håret.



Tjejkalas.


Och slutligen Dexter. Va?
5 säsonger och jag har sett fyra avsnitt!!! Bra situation. Det är en konstig serie. På en timme skrattar jag flera gånger, jag blir rädd och jag blundar och det är spännande och alltså helt vansinnigt bra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0