emelie sporre

Jag tog en pluggpaus för att måla naglarna. Och under torktiden kan man inte läsa. Jag läste om signalsubstanser innan jag upptäckte mina tråkiga naglar. Serotonin. Jag läser följande. Får vi för mycket så luras vi att tro att vi är i en mer gynnsam miljö än vi är i och maskarna slösar energi på att försöka föröka sig istället för att leta efter födokällor i en näringsfattig miljö. Det är väl konstigt. När man googlar på ett ämne och förväntar sig läsa om huruvida det påverkar vår sinnesstämnig och sömn och så får man istället veta att maskar vill pöka. Ush. Internet kan ge en kunskap man inte vill ha. För detta är en sån kunskap som jag kommer bära med mig hela livet. Man bara känner det ibland.

Det handlade inte om daggmaskar. Det var en äckligare mask som jag inte vill ska finnas här. Det är alltid med skräckblandad förtjusning man googlar ett ord och trycker på bilder. Jag gör misstaget om och om igen. Man kan inte låta bli. Man vill se det äckliga. Och sen drömmer man mardrömmar. Och när man tillslut fått ur det ur sin hjärna så googlar man igen.