emelie sporre

Varför räcker det inte med ett misstag för att man ska lära sig? Jag undrar när man ska förstå att en gång räcker för att inte göra om. Jag tror att det är en slump, det händer bara en gång. Det händer aldrig bara en gång. Det händer hela tiden. Och har man låtit det hända en gång så gör det ingen skillnad om det blir tre eller fyra eller arton. Jag vill se mig själv som smart och kanske man är det ibland, men när man har en känsla som går emot sitt förnuft så händer något. Man fungerar inte. Man ger råd till andra. Som man borde lyssna på själv. Man är som klokast när det gäller en vän. När det kommer till en själv blir man pantad. Tar inte sitt eget liv på samma allvar. Tänker att det löser sig. Inget löser sig utan att man själv påverkar det åt något håll. Ingen annan löser något åt mig. Har jag förstått nu. Det hade varit fint att veta det lite tidigare. Fast då hade jag kanske inte suttit i detta kök idag och haft min panterfest igår. Och det är ju ändå värt allt.

Jag pratar dåtid för nutiden är alldeles för nära. Vad som händer nu kan jag skriva om 2014 kanske. Vilken uppdatering. Dåtiden som fortfarande gör mig förbannad. Fast mer förbannad blir jag av att det påverkar mig.