vänner igen

Jag var Phoebe Buffay häromdagen. Hennes brandlarm tjuter och hon drar isär det, men det tjuter och piper fortfarande och tillslut hittar hon knappen och trycker på den fast då är den bortsliten från själva larmet. Gömmer den i filtar, ja men ni vet, man gör allt. Detta hände mig också, såklart. Jag stekte pannkakor. Det var rykande rök i hela köket och då kommer den härliga signalen. Man får panik. Detta hade hänt ganska nyligen innan denna händelse så jag hade tagit ner brandlarmet så det låg på fönsterbrädan. Så där låg det och pep, eller skrek, högt. Jag vet inte vad man gör med ett tjutande brandlarm? Vad gör man? Jag tryckte på den röda blinkande knappen, men inget hände. Jag tryckte på allt som liknade knappar. Den fortsatte låta som in i helvete och jag var beredd på att snart höra grannen knacka på, alternativt brandkillarna. Jag slet ut batteriet. Men den slutar inte. Utan batteri kan väl ingenting fungera, jo. Då kom jag på. Luft! Allt som inte är eld. Jag sprang ut på balkongen med den, fick offra en pannkaka, och där, där lugnade den ner sig. Slutade. Dog.

Vilken tråkig historia. Jag hade ingen poäng. Det ska man kanske tänka ut innan man börjar skriva. Men jag glömde det.

Kommentarer
Postat av: Maria

Jätteroligt!!

Jag har faktiskt undrat om det är så det går till, att larmet inte slutar tjuta. Du har en så informativ blogg!

Vi ses snart! Kram

2011-04-20 @ 09:26:57
URL: http://mariahedman.blogspot.com
Postat av: emelie

ja! det är så! det är bra, men jobbigt när man inte vet vad man ska ta sig till. Jag vet fortfarande inte hur man ska ta sig till

2011-04-21 @ 16:43:57

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0