John Locke igen!
Jag träffade en jättetrevlig doktor igår. Han såg precis ut som John Locke fast med hår. Och utan ärr över ögat. Han hade samma snälla leende. Jag brukar gilla gubbar som ser ut som honom. Ja, som han på högskoleprovet jag skrev en hyllning till. Jag kom dit som en oförberedd patient. Jag visste inte vad jag hade vaccin mot och han skojade och ja, jag kom faktiskt på ett skoj jag med. Det var nog inte så väldigt skoj, men jag blev lite sådär nervös man kan bli så jag skrattade åt honom, skrattade åt mig själv. Jag sa att jag nog hade hepatit b-vaccin för det kändes så. Och det kändes som att jag hade tagit det tre gånger och inte två. Jag förstod att sånt "känner" man inte bara. Jag fick för mig att vi skrattade åt det men vid närmare eftertanke så log han nog bara lite.
Nu sitter jag och tittar på min arm om det händer något där. Jag tror att om den börjar se konstig ut så har jag tuberkulos. Men det är väl klart att jag inte har. Jag trodde det var en jättegammal sjukdom som var utdöd. Typiskt om jag har den då. Hon sprutade in något som ska reagera med något annat och på måndag ska jag få mitt vaccin. Eftersom jag såklart är sist av alla (alla ssk-studenter ska vaccineras) har jag fått höra massa äckliga historier om variga sår som inte vill läka och inte ska petas på. Vem kan låta bli att peta på ett sår, med äckligt var dessutom.
Förresten var det ju april, den första. Vi kom på ett skämt. Vi har en ganska redig klass. Och vi har pratat om celler hela veckan. Alla börjar sin fråga med att säga "detta kanske är en dum fråga.. men" och så kommer en konstig, avancerad fråga med ett ännu konstigare svar. Jag önskar jag kunde förstå frågan någongång. Jag hörde hur Josefin började fnissa lite, vilket hon gör när hon kommer på något dumt eller ritar på mitt block. Denna gång tyckte hon att jag skulle räcka upp handen och säga (den obligatoriska inledningen först givetvis) ..alltså, vad är en cell? Det hade varit roligt och jag blev så besviken över hur tråkig jag är. Det kanske inte låter som slå sig på benen-kul men har vi pratat om celler hela veckan och han har gått igenom en nervcells funktioner och utseende under tre timmar så hade det väl varit lite kul. Jag är rädd att min ritning inte kommer säga mig så mycket i framtiden. Jag tycker att det ser ut som en sorts onödig apparat med dumma funktioner som går sönder.
Nu sitter jag och tittar på min arm om det händer något där. Jag tror att om den börjar se konstig ut så har jag tuberkulos. Men det är väl klart att jag inte har. Jag trodde det var en jättegammal sjukdom som var utdöd. Typiskt om jag har den då. Hon sprutade in något som ska reagera med något annat och på måndag ska jag få mitt vaccin. Eftersom jag såklart är sist av alla (alla ssk-studenter ska vaccineras) har jag fått höra massa äckliga historier om variga sår som inte vill läka och inte ska petas på. Vem kan låta bli att peta på ett sår, med äckligt var dessutom.
Förresten var det ju april, den första. Vi kom på ett skämt. Vi har en ganska redig klass. Och vi har pratat om celler hela veckan. Alla börjar sin fråga med att säga "detta kanske är en dum fråga.. men" och så kommer en konstig, avancerad fråga med ett ännu konstigare svar. Jag önskar jag kunde förstå frågan någongång. Jag hörde hur Josefin började fnissa lite, vilket hon gör när hon kommer på något dumt eller ritar på mitt block. Denna gång tyckte hon att jag skulle räcka upp handen och säga (den obligatoriska inledningen först givetvis) ..alltså, vad är en cell? Det hade varit roligt och jag blev så besviken över hur tråkig jag är. Det kanske inte låter som slå sig på benen-kul men har vi pratat om celler hela veckan och han har gått igenom en nervcells funktioner och utseende under tre timmar så hade det väl varit lite kul. Jag är rädd att min ritning inte kommer säga mig så mycket i framtiden. Jag tycker att det ser ut som en sorts onödig apparat med dumma funktioner som går sönder.
Kommentarer
Trackback
