emelie sporre

Det är konstigt. Mycket av det som är de bästa med att vara sambo är det bästa med att vara singel. Hur kan det vara så? Att ha någon som är hemma när man kommer hem - skönt att komma hem själv och göra som man själv vill. Ha någon att ringa när man är påväg hem- slippa ha någon man måste ringa och berätta för var man är. Ha någon som saknar en på kvällen - kunna gå ut och jazza utan att ha någon som vill att man ska komma hem. Ha någon att berätta för vad som hänt under dagen- göra vad man vill utan att någon ska veta vad. Man lär känna sig själv som in i helvete om jag får säga så. Det får jag. Jag har inte levt med bara mig på 5 år. Jag har alltid haft någon i samma kök som vetat allt om mig, just då. Det finns fortfarande några få som får höra allt mitt ältande. Men det är bra att ha. Annars skulle hemligheterna liksom staplas på rad på nåt vis. 

När Carita var här sist sa hon att om hon bodde själv så skulle hon hänga upp klänningar på väggen. Vilken fantastisk idé. Jag bor själv. Jag är tjej. Därför har jag klänningar. Såklart dom ska hänga på väggen. Ingen karl som kan säga att det kanske känns en aning feminint. För jag får ha det hur brudit jag vill.

Jag lyssnar på eldkvarn, som alla andra efter så mycket bättre. Ska man bli full för kärlekens skull. Jag tänker så lite jag kan på centrala nervsystemet, letar upp lite vin i kylen och försöker göra mig lite fin. Hej.