vilodag

Nu vaknade jag. Jag visste ungefär vilken dag det är och vem jag är. Det var skönt att slippa den annars vanliga förvirringen. Nu måste jag ta mig ut lite. Kanske köpa en mango. Gå igenom veckorna som gått med Emelie som är tillbaka i Sverige. Det finns inget bättre än att prata med henne när man känner att skallen spricker. Av lycka, av skäms, av arghet eller av något annat. Det har varit alltihopa sen hon åkte och man klarar ju sig. Men nu vill jag berätta.

Och fan i helvete för vad som hänt Rickard Sjöberg. Och alla andra barn. Hela tiden. Och det kommer ju aldrig ta slut? För barn kommer alltid vara barn och ha tillit till vuxna. Jag blir så arg. För att det inte går att hindra. För att de kan vara hur snälla och söta gubbar som helst. Som är såna vidriga snuskmonster som man bara vill kväva långsamt. Fy. Jag pratade med en herre om detta på bussen igår. Fast då handlade det om de hemska föräldrarna i Danmark och deras rättegång som börjar idag. Han sa att dom betedde sig som apor. Fast så bra är dom inte sa jag. Han höll med. De flesta djur har någon typ av instinkt att ta hand om sina ungar som alltför många människoföräldrar saknar. Det är dumt att det bara behövs ett ynka pök för att få en bebis. Bra också. Men ganska dumt. Det borde iallafall behövas två med samma karl på rad kanske? Och några av de kanske bästa föräldrar får kämpa som små blå för att kunna adoptera en liten till sig. Åh

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0