emelie sporre

Jag fick en present häromdagen. När man själv ska köpa present så hittar man ju alltid saker man själv vill ha istället. Jag brukar ge bort saker jag själv vill ha men då måste jag samtidigt köpa det till mig själv också. För finns det något tråkigare än när man ger bort något och så ser man liksom att glädjen blev inte lika stor som jag skulle känt om jag behållit det själv. Ganska ofta händer det mig så jag måste börja personanpassa mina gåvor lite bättre. Ibland är man till exempel hemskt fnissig när någon är mitt i öppnandet och man kan liksom inte vänta till det är klart så man kan skratta tillsammans åt det urfiffiga jag kommit på. Och så händer inte det. Så får man bara ett tack. Kanske ett vänligt leende som är bara känns som ett hån.

Men just det, tillbaka till min klapp. Jag älskar kökssaker. Och jag älskar alla roliga, onödiga, praktiska och fina tillbehör som finns till ägg. För jag tycker om ägg. Jag har dock ingen bra tidsuppfattning ännu. Jag tror den kommer med åldern. Och jag glömmer att kolla när det börjar koka och jag glömmer att jag har ägg som kokar. Och så kommer denna. Den hjälper mig inte att minnas att jag har nåt på spisen men den hjälper mig så att jag inte behöver kolla när det börjar koka. Den visar när det är hard, medium, eller soft.

Ägget blir bra när färgen har blivit vit till strecket mellan soft och medium. Då ser själva apparaten ut som ett ägg! Alltså, den är fantastisk. Jag har givetvis sett denna innan och även gett bort den, kanske två gånger. Jag har haft en själv också, men den försvann i en flytt eller så hamnade den aldrig i en flyttlåda. Nu har jag skrivit en lång jävla text om en äggmanick ser jag, men det får den vara värd. För den är så fin.