19 juni 2010

Jag har ju inte kommenterat den lilla födelsen nästa år. Det var Frida som skrev till mig och frågade hur glad jag var över att det var en kUnge på g? Jag blev förvirrad över de stora och små bokstäver och var lite trögfattad men sen gick det upp ett litet ljus. Nu kommer jag alltid tänka på Frida för man minns ju var man var och gjorde när man hörde denna nyhet..?? Nej jag vet att jag låter som 75 men alla har väl någon tant/gubbegenskap i sig. Tänker jag. När dom förlovat sig bodde jag på campus i Karlstad. Det var snö och jag cyklade till universitetet och pratade med Johanna. Och cyklade in i en snödriva.

Vi bokade biljetter och for dit i juni förra året. Jag blir fnissig bara jag tänker på det. Det var så kaotiskt konstant. Johanna hade näsan i sin iphone för att vi skulle veta precis vad som hände just då. Vi var överallt. Hela tiden. Vi fick äntligen leva ut denna sida av oss utan några suckar från omgivningen. Vi behövde inte höra en enda gång hur töntiga vi var. Om vi verkligen gillar kungahuset på riktigt. Vi behövde inte försvara oss och argumentera om vad kungahuset kostar och om vi inte tycker kungen är knäpp. För alla var likadana.

Det blir ju en del väntan i sammanhang som dessa och vi fick många kompisar, kanske mestadels lite äldre. Vi kunde gröta in oss i diskussioner som hur fin prins Haakon är och om furst Alberts kärleksrelationer, om prinsessan Letizias klänning var lite konstig i ryggen eller hur prinsessan Maxima alltid kunde vara så snygg.

Vi åt praliner och drack bubbel i dom korta korta stunder vi var lediga.

Kompisar. Han hade keps på sig egentligen men eftersom SVT skulle visa sig komma väldigt nära så fick han inte ha den på sig. Vi fick inte ha jackor på oss för att det skulle se varmt ut. Ha! Vad trodde dom. Att jag skulle stå i jacka och bli intervjuad.

Och så kom bröllopsdagen. Men det blev nästan bara som en bonus på en väldigt fin helg med syrran.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0