tack ni

Tack för era grattis! Jag inser hur många jag saknar, hur många jag behöver! Men nu ska vi vara glada. Nu ska vi tänka på det vi faktiskt har och bla bla bla. Det är lättare att tänka på det jag vill ha, det jag inte har och det jag borde ha. Jag gick i söndagsskolan ibland när jag var liten och där skulle vi sjunga tack för det och tack för att vi lever. Vi kändes oss så himla töntiga då. Det är väl klart att vi lever (nej dumma ungar det är inte klart), och söndagsskolan, ja men den är väl inte så himla spännande att vara i. Igår behövde jag en stavmixer. Det fick jag. Så, nu är väl mitt liv fulländat. Nej. Kan det väl inte bli. Vissa dagar. Vissa stunder. När man känner att nuså, nu är det ganska så fint att vara mig.

Det var fint att vara mig i Paris. Nej, det var fan bäst. Det var så bäst som jag någonsin haft det. Ur skratterisynpunkt skulle jag kunna leva på dessa dagar hela hösten. Men det ska jag inte. Hösten ska vara kul den med. Jag ska lära mig allt om läkemedel (?) och sätta nålar och det fruktansvärt tråkiga och torra mikrobiologi. Vad är det och framförallt, vem bryr sig? Just fan, det är jag som ska bry mig och kan jag bli en aningens bakterirädd så är kursen värd allt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0