emelie sporre

Varför har ingen sagt att Trädgårn inte är ett kul ställe? Först fick vi genomgå diverse säkerhetskontroller. Alla lösa föremål i baljor och jag gick all in men vakten sa att jag kunde behålla mina fingervantar. Sen gick vi igenom en såndär dörr som finns på flygplatser och en vakt som letade i mina armhålor efter, ja vaddå, en handgranat? Jag skojade om flygplan men minns inte om det var roligt. Klarade man testen var man redo för att jazza. Och det gjorde vi, vi dansade säkert ganska likadant som alla andra. Skillnaden, och det är en ganska stor skilland, var att dom andra som var där dansade på det dödligt seriös sättet. Ni vet hur jag menar, ett killgäng i blåvitrandiga skjortor som står i ring och vevar kastar sig på varandra bakifrån och klänger på varandra för att åh, nu är vi fulla då får man vara tight med sin polare. Jag vet att jag kan låta lite stroppig men jag lovar, man ser ju skillnad på röj och röj. Och seriösa röjställen är inte kul att vara på. Jag gillar inte att veva, Helena tycker inte det är sådär jättekul heller så vi tänkte att vi skulle hitta ett festligare hak med inte lika många blåvitrandiga skjortor. Det hittade vi. På kebab och pizza i brunnsparken. Där njöt vi av en rulle efter en överjävligt kall promenad genom stan.