icebajs

Vad värdelöst det är att vakna utan att ha fruskost hemma. Allt var slut. Och så snöade det. Det blev läsa i två timmar för att sedan gå ner till kvantum och shoppa. Och jag ramlade för första gången. Jag visste inte att marken var så hård. Fy alltså. Hemskt. Det var is överallt. Jag pratade med tre personer på vägen. Att det fanns så mycket att säga om marken! En farbror skulle tänka på mig som ett varnande exempel om jag inte tog illa upp. Jag sa att det gjorde jag inte. Om mitt fall kan hjälpa honom så var väl det bra. Men jag tror inte det hjälpte honom, hur mycket han än gick och tänkte på mig för man kan ju inte vara förberedd på när isen vill en illa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0