emelie sporre

Som jag skrivit förrut så orkar jag inte skriva här när jag inte mår så bra. Det känns liksom inte så himla inspirerande och jag har ingen lust att bara skriva och gnälla. Sedan i måndags alltså, det har hänt grejer. Haft jättekul, och ganska jobbigt också. Såhär mycket har inte mitt huvud fått tänka på länge. Hela hösten har ju varit en transportsträcka till denna våren och det har inte varit det roligaste alla dagar. Men jag har försökt att vänja mig vid tanken på vad som komma skall och Borås/göteborg/ingen skola alls har snurrat. Nu blev det ju Borås. Verkade jättebra, mysig skola, träffade direkt några jättebra tjejer och jag skrev ut alla kursplaner och diverse listor och fixade böcker och var äntligen, för första gången, verkligen redo för en ny termin! Inspirationen var, trots huvudvärk av alla intryck, ändå på topp.

Jag har ju alltid haft lite svårt för drastiska förändringar och det liksom inte blir som jag tänkt.
Så poff, jag har rast och ett 031-nummer ringer. Klart dom ringer nu, NU. Det var såklart Göteborgs universitet som undrade om jag kanske skulle vilja läsa där ändå. Det gick ju inte att säga nej. Hur bra det än varit så gick det inte. Så plötsligt sitter jag på föreläsning i Sahlgrenskas aula och lyssnar på något helt annat och har seminarium nästa vecka om något helt annat. Stress. Jag hoppas det funkar. Åh, jag ska läsa här nu i 3 år. Alla kurser verkar så kul och spännande, jag vill bara lära mig mer haha hur låter det, detta är jag inte van vid!

Min skylt