emelie sporre

Vad tråkigt det är när ägget inte blir bra. Fast på ett sätt blir jag glad att man ändå kan tycka såna saker är jobbiga. Det är hemskt när människor med större problem än en själv säger åt en nåt i stil med att du ska vara glad som ens har ett ägg att koka. Om någon skulle få för sig att säga en sån dum sak. Men det händer. Jag kan vara en sån. Och det känns inte alls bra. Jag har fräst åt andra, okej fräsa var att ta i, men jag har sagt åt folk att vara glada åt det bra istället. Jag vet, pretto som tusan. Man måste väl få vara skitarg på en matta som alltid korvar sig och slippa tänka vad skönt att jag har en matta.

Jag ångrar mig sen. Men jag kan inte hålla mig. När jag precis blivit singel blev jag så ledsen när par bråkade med varandra och inte tog hand om varandra istället. Ville säga åt alla att vara lite snälla istället. Nu när jag inte är lika nybliven singel längre ser jag massa par som jag istället tänker sluta bråka, försök inte ta hand om varanda och gör slut istället. På väldigt mycket för nära håll har jag det senaste halvåret insett att det finns en drös som inte alls verkar ha det särskilt bra. Jag undrar vad det värsta som kan hända är. Och kom på att det är ju att bli som jag. Jag lever enligt många det värsta livet. Det tragiska och ensamma. Jag vet att många tänker så. Jag har varit en halva i ett par sen alldeles för lång tid tillbaka. Det gör mig ledsen nu. För jag har ju det bra. Men jag tror folk kan tycka synd om mig. Hur skulle det bli om jag betedde mig likadant. Jag vet hur ni har det, men snart lyckas ni nog lämna varandra så båda får må bra. Ja just det, det händer när ni minst anar det!

Det skulle inte bli ett bittert inlägg. Det började ju bara med att jag åt världens tråkigaste äggmacka. Sen spårar det.