emelie sporre

Jag springer runt och yrar. Går in i köket, glömmer varför jag är där, går tillbaka till stället jag var på när jag kom på att köket skulle vara bra att gå till. Kommer ihåg varför, går till köket igen och undrar varför jag är där. Struntar i köket. Jag måste hitta hatten. Emelie kommer snart och hatten är borta. Vi ska ha en M&M night som hennes kille kallar det. Det var under en M&M night som jag bröt foten. Det förstörde inte våra kvällar utan blev tvärtom roligt. I efterhand. Emelie tyckte det var roligt redan när det hände. Men vi har pratat om det där och jag tycker det är okej. Man får skratta är någon slår sig. Sen så gjorde det ju inte särkilt ont heller. Så jag har ju inget att direkt vara arg för. Vi ska mötas på ett berg. Där ska vi sitta och dricka ur fina flaskor. Och ur mindre fina flaskor som jag tog med från Barcelona. Med med bärnstensinnehåll som är himlen på jorden. Och äta ostar. Choklad. Och bröd. En skinka kanske. En vindruva. En guldpicknick.

Och varför är jag inte ute i solen och blir brun? Jo, för mitt hem ska inte vara en enda stor walk in closet med kläder överallt. Men jag vill ju bli brun. Så nu ser det ut som jag trampat i hundskit. Det är en liten gåta det där med bruna krämer. Men annars är jag snart lika brun som er! Ha.

Hatten skapas.