emelie sporre

Blåsan på tån efter mina blå skor har inte försvunnit. Då har man kvar Barcelona lite till. På ett konsigt sätt men ändå lite sant. Mina ben darrar när jag nu vilar dom för första gången på riktigt. Nästan skakar. Huvudet dunkar. Det kommer lite ledsamhet. Jag hatar när det gör det när man egentligen bara är trött. Och man vet om det. Det om något är riktigt trams.

Jag fick en bra kväll hos Emelie igår. Med en filt om sig, rosé och massa bailys passar vi ganska snart perfekt på hemmet.