Päron på vift

Mamma säger att jag ska vara försiktig i Barcelona. Ta det lugnt, tänka rätt. Hon vet att jag tycker det låter fånigt. Hon vill inte säga det. För på riktigt, det betyder ju ingenting. Man nästan hör hur hon själv tycker hon låter tramsig. Men det måste bara ut. Så jag ska veta att hon bryr sig. Bara för att vi båda vet hur dumt det är så måste jag ibland hitta på saker som inte hänt. Urdumt. Jag vet. Men hon ber ju om det. Lite.

Och jag klarade ju mig, med en blåsa på foten som värsta skadan. Nu är dom i Grekland. Johanna ville att dom skulle höra av sig när dom var framme. Då skrattar dom lite. Som om dom tänker vilket trams, vi är väl vuxna. Sen får man ett mms idag av mamma; pappa med en jättefyrhjuling vid ett stup. Vad håller dom på med? Har dom blivit som jag? Berättar om farligheter för att vi ska bli rädda här hemma. Förstå att vi minsann inte alltid har kontroll över dom. Isåfall lyckades dom inte. Hade jag sett två fyrhjulingar hade jag ringt Fonus direkt. Nu förutsätter jag att damen åkte därbak och då känns det faktiskt inte alls obehagligt. Förlåt mamma men vi vet att det är så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0