emelie sporre

Jag tittade inte ut när jag kokade mitt te till min termos. Jag skulle ju sitta ute idag, mot ett träd. När jag öppnade porten så insåg jag tyvärr att det kanske får bli öndrade planer. Det blåste ganska mycket. Inte alls en picknicdag. Så jag och Helena tog picknicen på föreläsningen. Picknic! Vilket roligt ord. Vi satt och drack te och försökte lära oss om alla cellorganeller som finns i cytoplasman. Jag tycker det är svårt. Jag kan fortfarande inte förstå hur dom kan få plats där inne och ännu mindre hur någon kan komma på vad deras funktioner är. Ribosomen bildar vårt protein. Jaha. Vad skönt att veta vem jag ska prata med om jag får proteinbrist. Min kompis Ribbo. Såhär kommer jag få hålla på när jag ska plugga. Fåniga berättelser om varenda protein. CAM protein. Ett protein som gör att celler kan sätta sig fast i varandra. Som en kamera, en CAM, får fast människor på bild. Herregud.

Men jag vill ju kunna. Jag vill lära mig detta. Och jag måste lära mig det om jag ska kunna förstå sånt jag tycker är mer intressant. Vi ska se en obduktion snart, inte på riktigt tyvärr men på film. Jag undrar om den döde blev tillfrågad om han ville bli filmstjärna. Jag skulle nog inte vilja visa upp mig för hela Sveriges sjuksköterskestudenter. På något vis skulle det kännas lite.. utlämnande? Jag vet inte.