emelie sporre

Jag har varit på semester några dagar och då blir det inget skrivet. För då hittar man på saker istället och orkar inte skriva vad man gör. Nu är jag hemma igen och gör ingenting så då kan jag skriva. Det är bra med båda sorters tid. De kompletterar varandra. Disputationen gick ju som på räls, och sen var det fest. Jag bidrog genom att äta maten dom bjöd på. Det känns ju lite snålt men jag tror dom var glada att jag kom. Man får tänka så. Man bidrar med sitt sällskap. Det kanske är en ganska dryg attityd, som att man själv vore god nog. Fast det kanske man är, ibland. Jag vet inte.

I Linköping bor Martin också så jag hälsade på honom. Vi lagade massa mat, såklart. Och promenade runt och letade efter en teater. Vi hittade teatern men valde black swan istället. Jag skulle kunna skriva om den filmen men idag kommer inte orden så lätt. Det var en sjuk jävla film på många sätt samtidigt som den var lite fantastisk också. Jag gillar när man riktigt kan stirra på filmen så den nästan går sönder, men man vet att filmen klarar det. Flummigt? Antagligen, men denna film klarade mitt stirrande och den stirrade tillbaka. Klockan är elva men jag snackar som om den vore tre.