emelie sporre

Jag har hängt på universitetet hela dagen men ändå har jag varit på något annat ställe. Helblank. Vet inte vad jag gjort. Jag tänker på annat. Jag dagdrömmer. Konstant. Jag tänker att det är ju ändå bra att vara på föreläsningen men när den är slut tittar jag på mitt kollegieblock och ser att jag ritat 78 ögon. Några näsor, men ögonen dominerar. Jag är glad, fast jag skulle kunna koka av ilska på saker som händer. Det är en skön känsla att inte orka vara arg. Det är nog för att jag är så trött. Pigg på natten och trött på dagen. Då blir det inte så mycket sova. Eller städa. Jag skulle vilja ta en bild på min lägenhet för jag blir nästan fnissig av hur jag lyckas få till det så som det ser ut nu. Men mamma läser detta så det vågar jag inte. Jag önskar jag hade en pedantgen i mig, en liten. Det ser ut som ett kollektiv där ingen tar sitt ansvar, men jag är ensam. Ensam i ett kollektiv! Fan vad sorgligt.