Take me home, country roads

Idag saknades bara gitarren. Men även utan den var countrysångare-looken tyvärr ett faktum. Det var lite som på gymnasiet. Man vaknade upp i skogen och eftersom det var så mörkt så tog man på sig det som låg närmast. När man sedan gick av vid nils ericsson terminalen hade solen gått upp och nervöst tittade man ner på sin kropp för att se vad den var klädd med. Lite så kändes det idag. Men jag tyckte det var ganska roligt. Mitt hår kändes som Dr Quinns mans hår. Ni vet, han hade bruna lockar som han satte upp lite slarvigt ibland. Men mest hade han det utsläppt tror jag. Jag tänkte på honom när jag såg min spegelbild och undrar om man tyckte han var snygg eller sliskig? Något av det var det ju. Jag minns att jag tyckte von Trapp hade ett inte så tilltalande utseende (äcklig gubbe) och Dr. Quinns man (som har ett eget namn?) är ju hans motsats vilket borde betyda att han var en snygging?

Men? Haha


Oavsätt om jag var en tjej som spelade gitarr eller inte så värmde min jeansskorta lagom i solen och imorgon tar jag med mig termosen och sätter mig vid ett träd. Den tiden får vara inne nu. Och vilken tur jag har, soffhänget igår resulterade i att jag helt missade snön som det uppdaterades om på facebook. Och eftersom jag bara ser himmel utanför mitt fönster och måste anstränga mig lite för att se marken så valde jag att ligga kvar i soffan och därmed ignorera den eventuella snön som kanske låg där.

Jag har börjat en språkkurs. Den går under namnet humanbiologi och det kommer väl så småningom men först måste jag lära mig latin. Jesus, här får man inte säga att någon har ont i bröstet, allt är kodat. Döjt under namn som Cranial inom truncus. Vad är det för dumheter att säga så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0