tOrsdag
Jag tycker inte strössel är gott. Jag läser om narrativ identitet men min blick dras mot strösslet i fönstret. Jag häller upp lite i min hand och häver i mig det. Men det är fortfarande inte gott. Som jag visste. Och som jag vet men jag gör det igen. Jag kan klara mig utan strössel, det vet jag. Därför gör det ingenting när det tar slut, då det inte är gott. Men det stör mig. Man vill, men det går inte.
Men det är värre med andra saker. Åh vad tråkigt det var när jag inte tyckte om skaldjur. Jag ville så gärna, men det smakade bara havsbotten. Lyckan var total morgonen jag vaknade och kände att en räka kanske inte är helt fel ändå. Jag har skrivit om det förrut. Transitionen. Man går till en ny punkt i livet. Som senapsminuterna. När det sakta gick upp för mig att senap måste ju vara jättegott. Det kommer jag ju aldrig glömma. Eller när jag valde oliver till salladen. Och sorgligt minne, när jag kände att nu, nu kommer det, nu kommer jag gilla lakrits, och jag blev så exalterad att jag förstörde det. Ögonblicket försvann och jag bannar fortfarande mig själv för att jag inte kunde behålla lugnet när det väl gällde.
Men det är värre med andra saker. Åh vad tråkigt det var när jag inte tyckte om skaldjur. Jag ville så gärna, men det smakade bara havsbotten. Lyckan var total morgonen jag vaknade och kände att en räka kanske inte är helt fel ändå. Jag har skrivit om det förrut. Transitionen. Man går till en ny punkt i livet. Som senapsminuterna. När det sakta gick upp för mig att senap måste ju vara jättegott. Det kommer jag ju aldrig glömma. Eller när jag valde oliver till salladen. Och sorgligt minne, när jag kände att nu, nu kommer det, nu kommer jag gilla lakrits, och jag blev så exalterad att jag förstörde det. Ögonblicket försvann och jag bannar fortfarande mig själv för att jag inte kunde behålla lugnet när det väl gällde.
Kommentarer
Trackback
