emelie sporre

Jag åker ju ofta fel med vagnarna. Tänker på annat och vaknar till när jag ser min station försvinna bakom mig. Det är jobbigt men jag vet att det blir så ibland. Det är okej. Men nu har det blivit värre. Jag har gått av tidigare för första gången. Vagnen stannade inatt, som den gör ibland, och jag hoppar av för säkerhets skull. Men två hållpatser för tidigt. Det går inte så många vagnar som på måndag förmiddag. Så man får bara sätta igång och gå. Fy vad tråkigt det var. Och där började helgens tråkighet. Jag gick hem ganska tidigt just för att jag skulle vara lite pigg idag. Men så vaknar jag nu. Då känns det som att livet inte riktigt är rättvist. Skit får man, hur man än gör.

Men nu! Nu är det tråkiga mellan det roliga slut. Jag ska äta lyxtacos (när man har allt att välja mellan och inget kan ta slut) och se Eurovision. Äta chips och choklad. Dricka bubbel. Allt ska med. Alla ska med. Jag ska ha en boa runt halsen och bara ha det bra. Jag ska heja och strunta i att popular är så in i helvete dålig. Igår sa Saade om sig själv att det man kan se i hans ögon, det är en stjärna. Han är en sån som skulle vilja vara ihop med sig själv om det gick. För de flesta av oss skulle det inte finnas något värre.