Jag försvinner ibland

Så väldigt långa dagar. Så lite tid. Jag vill fika, äta middag, promenera, prata. Och det gör jag. Men det är ju lite annat också. Om levern, hjärtat, njuren och lite tumörer på det. Jag blir arg på svåra föreläsningar. När läkare föreläser och måste tillägga att detta är ändå bara en liten del, egentligen är det mycket mer komplicerat. Jag vill inte höra det när jag mina hjärnceller håller på att spricka. Jag vill bara sätta på lite musik och tänka att det löser sig. Men det löser sig inte om jag inte pluggar arslet av mig. Men inte får man mindre arsle för det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0