November

Jag hatar att inte kunna skriva. Jag hatar det och jag vill inte att det ska vara så. Jag saknar att se saker när jag åker vagnen som jag tänker på att jag ska skriva om sen. Jag saknar att komma på roliga ord som jag inte visste fanns. Att se roliga saker i tragiska situationer och att reagera lite mänskligt ibland. Jag saknar mitt gamla jag. Inte alla delar, så jag trodde inte att jag skulle överväga att gå tillbaka. Ett steg fram och två tillbaka illa kvickt för att man inte känner igen sig själv. Jag är ju inte såhär. Och att inte känna igen sig själv är faktiskt det läskigaste jag varit med om.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0