emelie sporre

Nu har det ju blivit helt bananas med min sömn. Igår försov jag mig till festen. Vaknade av att Magda ringde och sa att hon var klar. Hon sa att det lät som om jag blivit tagen med handen i sylburken. Det är ju ett fantastiskt uttryck som jag måste börja använda. Men det kräver ju också att ju lyckas komma på folk lite mer. Idag vaknade jag också av telefonen som sa att nu var det nog dags att pallra sig till stan. Det är skönt att folk har koll på mig när man saknar den själv.

Nu vankas tentavecka och det ska bli lite kul. Jag ska dricka cola varje dag och mitt hem kommer förfalla totalt och därför kommer jag inte spendera många timmar här. Jag ska göra scheman och listor som jag ska bocka av så snyggt. Jag kommer gråta en skvätt när jag känner mig totalpantad. Se surt på dom runtomkring som undrar vad som händer. Sen kommer jag förstå något och jag kommer tänka att forskning kanske inte är en sån dum idé ändå. Lite tröttsamt att veta allt detta innan men också skönt att slippa överaskningar ibland. Man börjar ju lära känna sig själv lite smått.

En sak som ska förändras dock är att jag inte ska se ut som vraket. Jag ska i den mån jag kan plugga med lite stil. Inte imorgon, det blir för tight men sen. Och min födelsedagspresent från Sanna kommer göra det lite enklare. Till den går det inte att ha sina snea brillor och en klänning med tandkräm på som man försöker gömma med en scarf. Inga skor som man fått glass på eller en lång dread i nacken. Inget smuligt gårdagens smink eller olika strumpor. Oj jag undrar vad jag har gett mig in på.