zäta

Jag hade så tråkigt imorse så jag trodde jag skulle spy. Nej jag tycker ju det är kul men huvudet, och kroppen med faktiskt börjar säga stopp. Då är det bra med motivationsbilder. Så man kommer ihåg att man inte alltid sitter och stirrar och känner sig svartvit. (Svartvit är jag för att nyanserna i mitt ansikte och hår var äckligt på bild). Jag läser om biverkningar som på pricken stämmer in på mig nu. Darrningar och muskelryckningar. Grejen är ju att jag inte tagit mecidinen som skulle ge biverkningarna. För jag har inte schitzofreni. Jag hatar när man inte kan skylla på något. Och colan vägrar jag att säga något dumt om för det är den som håller mig uppe nu. Jag tänker att det måste vara lite skönt att ha en medicin man kan skylla på men det enda jag knaprar på står det att man kan få minskad sexuell lust av, men.. nej. Jag tror inte jag hade varit så himla intresserad av det mitt i all psykofarmaka ändå.

Imorgon blir det tentafest. Och jag ska säga nejtack om någon vill ge mig jäger. Jag ska kunna lita på mig själv, det skulle kännas så tryggt och ganska ovant. Då behöver man inte ringa dagen efter och be om ursäkt. Gud så skönt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0