DRAMA!
Okej, varje gång jag skriver här så känner jag att nu får det vara sista gången. Jag känner mig töntig men så vet jag att vissa uppskattar att läsa och jag gillar att skriva så kör i vind! Och nu har det faktiskt hänt en alldeles förfärligt läskig sak.
Jag flög över mitt cykelstyre igår! Min påse åkte in i hjulet och poff, tvärstopp. Vilken erfarenhet! Jag önskar att jag hade lite, lite, läskiga bilder att lägga upp men jag klarade mig väldigt bra. Jag hann tänka så mycket under min flygtur vilket förvånade mig. Nu är det över med mig, var första tanken. Sen tänkte jag att jag måste ta fram händerna. Vissa kallar det reflex men jag vill påstå att det var ett genomtänkt beslut. Jag funderade också på vart cykeln skulle hamna. Den hamnade över mig. Och ställde sig sedan upp och ner. En bil stannade och frågade om jag behövde åka till sjukan eftersom det såg så läskigt ut. Nej, det är okej, jag blev bara hemskt rädd snyftade jag fram.
Jag skulle precis fota cykeln där den stod så festligt men då kom det ett par som också blivit vittne till det fruktansvärda och jag kände mig ytterst fånig där jag stod med mobilen i högsta hugg och kände att jag inte tog olyckan på allvar. Jag satte mig i gräset och grät en stund och ringde mamma. Ville ringa henne snabbt innan jag hann sluta gråta. Nu låter det som jag bagatelliserar det hela, men jag blev rädd på riktigt. Tänk om jag skulle komma till neurokirurgen där jag praktiserar pga av blödning! Då skulle jag få ett bra patientperspektiv- Äh, nu gör jag det igen, försöker göra mig lustig. När jag slutligen kom fram till mitt mål hade jag en lång svart tår på kinden. Det kändes dramatiskt och jag övervägde att ha den kvar under kvällen. Jag hade ju fått dela min historia med så många fler!
Nu ligger jag i min säng och det känns som den värsta träningsvärken en människa kan tänkas ha. Har ett blåmärke på knät som jag noga inspekterar med en unns av besvikelse när jag ser att det inte verkar bli något större. Mina händer kan nog i alla fall välkomna ett nytt ärr i samlingen. Jag visar gärna upp mina men och berättar mer ingående om mina känslor under flygturen för den som har intresse! Tack.
Jag flög över mitt cykelstyre igår! Min påse åkte in i hjulet och poff, tvärstopp. Vilken erfarenhet! Jag önskar att jag hade lite, lite, läskiga bilder att lägga upp men jag klarade mig väldigt bra. Jag hann tänka så mycket under min flygtur vilket förvånade mig. Nu är det över med mig, var första tanken. Sen tänkte jag att jag måste ta fram händerna. Vissa kallar det reflex men jag vill påstå att det var ett genomtänkt beslut. Jag funderade också på vart cykeln skulle hamna. Den hamnade över mig. Och ställde sig sedan upp och ner. En bil stannade och frågade om jag behövde åka till sjukan eftersom det såg så läskigt ut. Nej, det är okej, jag blev bara hemskt rädd snyftade jag fram.
Jag skulle precis fota cykeln där den stod så festligt men då kom det ett par som också blivit vittne till det fruktansvärda och jag kände mig ytterst fånig där jag stod med mobilen i högsta hugg och kände att jag inte tog olyckan på allvar. Jag satte mig i gräset och grät en stund och ringde mamma. Ville ringa henne snabbt innan jag hann sluta gråta. Nu låter det som jag bagatelliserar det hela, men jag blev rädd på riktigt. Tänk om jag skulle komma till neurokirurgen där jag praktiserar pga av blödning! Då skulle jag få ett bra patientperspektiv- Äh, nu gör jag det igen, försöker göra mig lustig. När jag slutligen kom fram till mitt mål hade jag en lång svart tår på kinden. Det kändes dramatiskt och jag övervägde att ha den kvar under kvällen. Jag hade ju fått dela min historia med så många fler!
Nu ligger jag i min säng och det känns som den värsta träningsvärken en människa kan tänkas ha. Har ett blåmärke på knät som jag noga inspekterar med en unns av besvikelse när jag ser att det inte verkar bli något större. Mina händer kan nog i alla fall välkomna ett nytt ärr i samlingen. Jag visar gärna upp mina men och berättar mer ingående om mina känslor under flygturen för den som har intresse! Tack.
Kommentarer
Postat av: karin och morgan
Stackars dig! /Morgan
Trackback
