jazzeri

Dagen började där pepparn växer men börjar så snart närma sig Göteborg igen. Inte pga jobbargubbarna men dom gjorde ju ingenting bättre. Fick en såndär panikgrej, igen, det var ju så längesen. Men väntat. Tänkte lägga mig under täcket och låta dagen gå. Men Helena ringde i rättan tid. Vilken tur man har ibland. Men stackars henne. Hulkande bestämde jag iaf att en kaffedejt skulle vara bra. Och allt kändes bättre. Det var ju sol för tusan. Det är vår. Som det blev förra året också. Jag blir knäpp jag tänker på detta året. Det bästa och konstigaste någonsin. Ikväll ska jag dansa. Igen. Första året jag inte har koll på melodifestivalen. Vem som gästar Von Sivers eller vem som ska laga dagens rätt i halv åtta hos mig. Jag ska ha min Lasse Berghagenkavaj och kommer bli 1,84 lång. Ganska så lik. Vi ska till Jazzhuset, där mamma och pappa träffades. Men det finns nog ingen där för mig. Jag har redan träffat min man flera gånger. Men ingen av dom har inte förstått det. Dumma jävlar. Så nu får det vara nog med sånt. Det blir att dansa vidare. Och jag älskart, även om jag ibland skulle ge mina ben för att veta vilka som är bäst i På spåret. 
 
Men som sagt, det är tag kvar till dess. Och då får man väl passa på att leva ut de där ungdomens år som man kan minnas tillbaka till när man sitter på hemmet och bara kan drömma om att dansa runt i de här horskorna.
 

Kommentarer
Postat av: Johanna

Haha klockrent syster...

2012-03-02 @ 23:06:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0