mina steg i lägenheten förbränner lite extra

Jag har bara läst 30 sidor i Mia Skäringers bok dyngkåt och hur helig som helst och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag önskar jag kunde uttrycka mig som hon. Hon tänker bra grejer och hon kan få fram dom på ett bra sätt.

Inspiration är ett av de bästa orden som finns för det är så vansinnigt fantastiskt att känna det. Min inspiration brukar visserligen inte hålla i sig så länge, men de minuterna jag har den, de lever jag för. Nu sitter jag t ex i mina nya träningskläder bara för att jag blev så inspirerad till att börja träna för jag fick ett par hörlurar(?). Det är jätteskönt att ha dom på sig för på något väldigt väldigt konstigt sätt så känner jag mig så fit. Jag känner att mina steg i lägenheten förbränner lite extra för att mina tighta brallor trycker ihop mina lår så skönt. Jag vet ju att det inte stämmer och särskilt inte när jag äter mackor samtidigt. Men då är dom så himla bra som man kan dra upp dom över magen så får man den där hårda magen. Givetvis ska jag svettas lite i dom också. Så småningom. När min hemska skada är läkt. Men än så länge känner jag att dom göra bra nytta ändå.

Jag ska börja med höstlöften. Nyårslöften med, men höstlöften kom jag på nu just för att hösten är nu. Jag älskar nystarter. På något vis så tror jag att jag har en chans att bli en annan människa. Och det önskar jag väldigt många gånger. Jag orkar liksom inte med mig själv. Planerar och tänker och gör inget av det. Det var såklart min nya kompis Mia som fick mig att tänka på det. Hon sa (och nu citerar jag (och där citerade jag älsklings-Sally) ) Det finns folk som tänker igenom livet istället för att leva och när de väl tänkt färdigt är det för sent. Ja.. stackars de människorna! hann jag tänka ca 3 sekunder innan jag kom på att jag är en sån stackars människa som jag nyss hade tyckt synd om.

Mia är inte sån. Hon gör saker innan hon ens har kommit på att man kan göra det. Jag vill inte bli så. Men lite. Jag planerar och tänker men ändå har jag aldrig någon penna på föreläsningen. Lägenheten ser ut som en loppis men ändå har jag ingen tejp när jag vill ha det. Häftstift har jag ca 100 st av men det behöver jag aldrig. Det kan göra mig lite ledsen, ja på riktigt. Hur jag än tänker och vill något så knorrar det till sig ändå.

Jag fattar inte. Jag tror jag har lite problem med att veta vad jag ska vara, vill vara. Har jag städat för att jag just då känner inspiration till ett rent vitt hem blir jag grinig på David om han då lägger en tröja på soffan (hallåå? där ska väl inte en tröja ligga?). Sen glömmer jag bort mina visioner och hemmet förvandlas till något jag inte vill beskriva. Varför föddes inte jag till perfektionist?? Varför kan jag äta mat från golvet och hoppa längdhopp över, ja vad det nu är som ligger där. Tills den där inspirationen dyker upp igen alltså. Då är det abselut förbjudet.

Kommentarer
Postat av: johanna

det där med träningskläder känner jag igen, gjorde precis samma i våras. MEN det var lite roligare:)

2010-08-31 @ 20:42:16
Postat av: Frida

det är verkligen en fantastisk bok, mia är fantastisk.

2010-09-01 @ 08:54:46
URL: http://frullaaan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0