tjena mors!

Det finns ett slut på allt. Och nu är det här! Har tröttnat på att dela med mig till höger och vänster till människor jag inte vet vilka det är. Kan inte längre skilja på det jag vill berätta och det som ska stanna i mig. Det har blivit fel för måga gånger. Nu är det inte så att jag tror att jag har hundratals läsare som analyserar allt jag skriver men jag får liksom inte ut något av det själv. Jag känner mig mest töntig.

kul kul

Kul fest! Men inga kort. Tack för det för jag hade såna kläder som man innan tänker här och där måste jag se upp sen. Men jag såg aldrig upp. Men jag var glad. Det var många jag tycker om på samma ställe. Och tårtorna tog slut.

Vi firar vår födelse!

Jag och Åsa har kalas ikväll. På mellanstadiet hade vi häftigt disco, sen hade vi kanske en lite väl ambitiös maskerad, och en Rocka Billyfest när vi blev 20. I år är det inget tema, inget vidare program, bara fest. Nej inte bara, det kommer bli grymt. Det kommer bli en aning väldigt trångt men kom ändå!

natt jag vet

Ibland vill jag gå på gymnasiet igen (även om det skulle innebära att jag skulle bära bruna smutsiga kläder igen). Göra om, göra rätt. Fast kanske hade det blivit lika många fel, bara andra. Valen som varit väl menade, men som gav så fel utslag. Människor jag inte skulle träffat och inte sårat och bli sårad av. Människor man varit den där halvan av. Men skulle jag göra om, skulle det kanske vara andra männsikor. Man kanske måste gå igenom det. Det där som blir erfarenheter som man ska lära sig av men som man inte lär sig av eftersom man tänker att nu, nu är det annorlunda. En erfarenhet ger ju inte automatiskt klokhet om man inte reflekterar över varför det blev som det blev.

Äh, lite kvällstrams när man egentligen borde ta ett litet piller så man får sova.

naturen och jag

Det är farligt att gå i skogen. Jag vill älska skogen, känna att oj, vad jag känner mig hemma här. Så nära naturen! Och där är det farliga. Man hamnar så lätt alldeles för nära naturen. För i naturen finns det vatten som göms av mossa som man tror man kan gå på. I naturen finns det kvistar som hamnar i ögonen för att dom är osynliga. Och det finns kossor som inte är rädda för människor. Stenmurar som man tror är starka efter flera hundra år men som inte alls är det. Och fina kantareller som man mödosamt böjer sig efter men som var ett gult löv.

Ett hån när man själv försöker bjuda till lite.


tack ni

Tack för era grattis! Jag inser hur många jag saknar, hur många jag behöver! Men nu ska vi vara glada. Nu ska vi tänka på det vi faktiskt har och bla bla bla. Det är lättare att tänka på det jag vill ha, det jag inte har och det jag borde ha. Jag gick i söndagsskolan ibland när jag var liten och där skulle vi sjunga tack för det och tack för att vi lever. Vi kändes oss så himla töntiga då. Det är väl klart att vi lever (nej dumma ungar det är inte klart), och söndagsskolan, ja men den är väl inte så himla spännande att vara i. Igår behövde jag en stavmixer. Det fick jag. Så, nu är väl mitt liv fulländat. Nej. Kan det väl inte bli. Vissa dagar. Vissa stunder. När man känner att nuså, nu är det ganska så fint att vara mig.

Det var fint att vara mig i Paris. Nej, det var fan bäst. Det var så bäst som jag någonsin haft det. Ur skratterisynpunkt skulle jag kunna leva på dessa dagar hela hösten. Men det ska jag inte. Hösten ska vara kul den med. Jag ska lära mig allt om läkemedel (?) och sätta nålar och det fruktansvärt tråkiga och torra mikrobiologi. Vad är det och framförallt, vem bryr sig? Just fan, det är jag som ska bry mig och kan jag bli en aningens bakterirädd så är kursen värd allt.


nej nu

Allt blev bättre än det kunde bli. Jag är glad här, jag skrattar för mig själv när Emelie är på toa för jag kommer på något jag måste säga. Nu. Vi äter ost och baguette varje dag och folk är så imponerade av oss. Vissa döljer det genom att exempelvis läsa en bok på metron. Men vi känner det. Ja, man får ett bättre självförtroende här också. Thomas är den bäste pojkvän jag kan tänka mig för Emelie och han tröttnar inte på oss. Vi får lära honom dumma svenska ord för det låter så gulligt när han säger det. Jag har fått en friare i röda tightare än tighta manchesterbyxor som var riktigt äcklig. Han var mer intresserad av våra pojkkompisar så jag är övertygad om att han är bög och utnyttjar mig för att komma åt dom, men det känns okej. Han har ju ingen gps så han kan leta upp mig.

Emelie och jag har en tendens att hitta saker när vi är ute. Vi känner en tillhörighet till dom som är svår att motstå. Det var tydligen inte så vanligt här att prova okända människors hjälmar eller prata med okända människor på krogen. Hu! Thomas fick försvara våra små utsvävningar och jag kände att nu, nu är vi bortgjorda för all framtid. Men så kom kovändningen idag! För vi är tydligen roligare än fransyskor! Ha! Ville jag ropa i deras små söta ansikten. Du är söt men jag är kul.



23 aug

Sista dagen idag; imorgon far jag hem.

vi var hos monet igar! men det var en storm pa vag sa det var..lite kallt. men fint, kul och allt sant. jag alskar att fa umgas med emelie sa manga dagar!

om ni vill se en bild (eller 100) kan ni gora det pa fejan.

parriii

Det är så varmt! Och det är ju skönt, fast soldagar är skönast på kvällen. Igår hade vi kalas här med korv och chips och champagne. Kalaset blev fyrspråkigt. Jag pratade såklart svenska ibland, ganska ofta, thomas och hans kamrater franska, med varandra pratade vi engelska men när jag tyckte det blev lite för mkt franska så försökte jag med lite spanska. Jag sa mil som är tusen. Det gav inget till samtalet. Dom tyckte tankehatten var fin och det gör mig alltid glad.

Och sen kom natten. Det kanske kommer upp lite bilder sen. Nu har jag fått två fina jazznätter i Paris med tillhörande nattvandring och en tredje väntar ikväll. Jag har det ju så bra här vill inte åka hem.

Och mer?
Vi har köpt massa små eiffeltorn i olika färger som vi ska ha.. till någonting. Vi äter baguetter och ost varje dag. Vi har varit vid sacre cur, triumfbågen, hm, effieltornet och åkt mycket metro. Nu bakar vi en kaka.


paris fredag

Nyvaken och snart blir det fransk pizza. Crazy rabbit heter pizzerian haha. Och pizzan internet explorer, snacka om modernt. Vi hade picknick igår framför eifeltornet tills det blev mörkt och ljusen tändes. Sen blinkade det som tusan en minut varje timme. Så tjusigt. Vi dansade och dom spelade slim shady åh! och nästan alla smurfhits fast utan smurfarna såklart. Ikväll blir det fest igen men först lite fina utflykter och ett besök på lidl givetvis.

Tack det är fint här.




hejdå kaviar

Vissa saker ärver man inte helt av sina föräldrar. Nu är jag på flygplatsen 40 min innan avgång. Inte 3 timmar. Precis lagom. Om 3 timmar är jag framme. I sommaren. Jag checkade inte in någon väska och det fick jag sota för nu, får då kunde jag inte ta med min kaviar som jag köpt som gåva. Vi var på arvingarna igår! Johanna hade en skiva när vi var små, så det blev ju automatiskt mina idoler också. Under mitt täcke, tjejer, ny tjej i stan spelade dom tyvärr inte. Jag är imponerad att dom fortfarande håller på så här. Spelar spelar och spelar för en helt galen publik. Deras publik är ju.. Speciell? Ja det kan man väl få säga. Ibland är det inte bra att se barndomsidoler med dom fixade det. Lasseman var fin men inte alls så snygg som när jag var 5. Kim sjöng fint och slängde gitarren i luften när casper ropade HÅRDROCK. Oj, nej verkligen inte hårdrock. Vi dansade också. Det var som ullared i dansform. Folk var överallt och damms det något system som gjorde att man inte skulle krocka så förstod jag inte det. Kanske var systemet att kunna dansa. Gubbar flög in i mig i en väldig fart och vissa gjorde märkliga miner när dom dansade. Sånt folk är lite obehagliga. Som att munnen också dansar. En del hade arvingarna tatuerat, jag tycker det är lite fint ändå. När man tycker om något så mycket.

Paris och lite terapi på det?

Om mindre än ett dygn är jag i Frankrike. Jag dör lite av tanken. Glädjedöden. Jag skrattade högt i min ensamhet av det senaste brevet jag fick från Paris. Jag såg redan innan jag började läsa, på färg och typsnitt, att detta är goda nyheter. Emelie hade hittat Lidl där det fanns champagne för 13 kr och hundra utropstecken på det! Champagne, äkta champagne. Det är ju inte riktigt klokt. Men det kan behövas för vi har så många saker som ska firas. Bebis, Emelies jobb och min födelsedag. Och att vi får ses igen, och sen hejdåfest. Det är fem saker bara det. Och så kommer vi nog på några sorger som ska dränkas också. Brukar vara hyffsat lätt det med.

Jag hade kunnat vara en party pooper igår om jag hade befunnit mig i annat sällskap. Jag har börjat att skriva av mina gamla dagböcker som börjar falla ihop för att på något vis så vill jag ha dom kvar. Jag tar bort lite som jag tycker och försöker verkligen att inte lägga till saker. Det tappar liksom sitt syfte då. Iaf så tyckte jag efter mycket drink att det skulle vara en kul idé att läsa upp lite för Helena. Integritet vad är det. Hade jag vetat när jag var 16 att om 8 år ska du sitta och läsa detta som underhållning hade jag kanske hatat mig själv lite grann. Men jag tänkte att det är ju jag som skrivit så det är nog okej. Nu känns det ju inte som att det är jag, så det kanske är därför jag plötsligt kände mig lite dum i huvudet.

Vi skrattade först lite åt all död men sen googlade vi kbt göteborg och tänkte att det kanske inte är en sån jävla dum idé ändå.



19 juni 2010

Jag har ju inte kommenterat den lilla födelsen nästa år. Det var Frida som skrev till mig och frågade hur glad jag var över att det var en kUnge på g? Jag blev förvirrad över de stora och små bokstäver och var lite trögfattad men sen gick det upp ett litet ljus. Nu kommer jag alltid tänka på Frida för man minns ju var man var och gjorde när man hörde denna nyhet..?? Nej jag vet att jag låter som 75 men alla har väl någon tant/gubbegenskap i sig. Tänker jag. När dom förlovat sig bodde jag på campus i Karlstad. Det var snö och jag cyklade till universitetet och pratade med Johanna. Och cyklade in i en snödriva.

Vi bokade biljetter och for dit i juni förra året. Jag blir fnissig bara jag tänker på det. Det var så kaotiskt konstant. Johanna hade näsan i sin iphone för att vi skulle veta precis vad som hände just då. Vi var överallt. Hela tiden. Vi fick äntligen leva ut denna sida av oss utan några suckar från omgivningen. Vi behövde inte höra en enda gång hur töntiga vi var. Om vi verkligen gillar kungahuset på riktigt. Vi behövde inte försvara oss och argumentera om vad kungahuset kostar och om vi inte tycker kungen är knäpp. För alla var likadana.

Det blir ju en del väntan i sammanhang som dessa och vi fick många kompisar, kanske mestadels lite äldre. Vi kunde gröta in oss i diskussioner som hur fin prins Haakon är och om furst Alberts kärleksrelationer, om prinsessan Letizias klänning var lite konstig i ryggen eller hur prinsessan Maxima alltid kunde vara så snygg.

Vi åt praliner och drack bubbel i dom korta korta stunder vi var lediga.

Kompisar. Han hade keps på sig egentligen men eftersom SVT skulle visa sig komma väldigt nära så fick han inte ha den på sig. Vi fick inte ha jackor på oss för att det skulle se varmt ut. Ha! Vad trodde dom. Att jag skulle stå i jacka och bli intervjuad.

Och så kom bröllopsdagen. Men det blev nästan bara som en bonus på en väldigt fin helg med syrran.

kul

Morn.

Vi hade fest hos Helena innan vi fortsatte festen utanför, mer i stan. Det var en väldans massa folk överallt. Pampigt på göteplatsen med scen och grejer. Vi dansade och försökte känna oss lite fria sådär. Det gick strålande. Jag hade små vita gymnastikskor så varenda steg jag tog kunde jag ta som ett danssteg istället. Det var blått på Nefertiti och man fick spela golf. Fem (!) banor hade dom riggat upp. Det kändes lite mycket kanske. Jag spelade en, skulle fortsätta på nästa när "ansvarige för golfen" frågar om inte jag har någon att spela med. Jo, det hade jag ju. Helena fortsatte och när hon också gick över till andra banan så fick hon inte fortsätta för att hon ändå inte skulle kunna vinna. !? Jättekonstigt. Men det var kul och tack vare mina skor kunde jag promenera hem.

ändrade planer

Vi har varit alldeles förfärligt dåliga på att ses i sommar. Skämmes. Och det gör jag, men mest är jag ledsen för att jag kan låta tid gå utan att göra det jag egenligen vill. Slut på sånt. Slut på att inte göra allt man vill för det kommer bättre tider sen. Tiden är nu. Kanske finns bara nu. Om inte så kommer sen ändå och då kan man ju göra det igen.

Hon är bra snygg den där Josefine. Snart är det jag som står där och nyps.
Om några dagar bara.

kultur och kalas

Nu. Nu har jag sommar igen. Nu ska jag göra mig fin och tänka fint. Tänka fina saker. Jag ska köpa massa rosé och tänka att det där imorgon finns inte. Och det stämmer, det finns knappt, för nästa aktivitet är imorgonkväll. Kalas på magasingatan. Jag vet inte hur man gör. Ska man gå fram och tillbaka där, dansa på gatan? Som Andra Långgatan fast på natten? Ja, isåfall vet jag precis och då kommer det bli fabulöst.

Det är kulturkalas i Göteborg denna vecka. Ha! Vilket namn. Jag älskar kultur av ganska många olika slag men att dom ändrade namnet från Göteborgskalaset till kulturkalaset för att det skulle låta mer seriöst och mindre fylleslag känns lite skitnödigt. Men kalas är kalas. Det blir bra. Ikväll spelar Sahara Hotnights (tror jag?) och dom är så satans snygga så det kommer ju bli bra hursom. Eller Eldkvarn, kanske inte lika snygga men bra ändå.

kanske lite natt snart

Jag funderar på att börja tänka på att säga godnatt. Om jag gör det ber jag till Gud Jesus och lille Moses att jag ska somna inom tre timmar. Jag ska upp så väldigt jättetidigt imorgon och ska vara uppe lika jättelänge på kvällen så jag vill vara pigg.

Men jag är trött. Det har tyvärr ingen betydelse alls på natten. Det kan hjälpa lite grann, men vill skallen inte sova så spelar det ingen roll om man är trött som ett as. En väldigt fin sak är att frivilligt vara uppe nattetid. Ute, jazzandes eller kanske själv hemma. Man känner sig så finurlig. Man tycker sig komma på ganska så fiffiga idéer och man får lust att göra dom grejerna. Ofrivillig vakenhet är det värsta. Vedervärdigt. Man blir orolig, ledsen, rädd. Funderar på fel saker. Kommer inte på en endaste finurlig idé. Allt känns så väldigt svårt. Och så dumt.


kultur och kalas

Nu. Nu har jag sommar igen. Nu ska jag göra mig fin och tänka fint. Tänka fina saker. Jag ska köpa massa rosé och tänka att det där imorgon finns inte. Och det stämmer, det finns knappt, för nästa aktivitet är imorgonkväll. Kalas på magasingatan. Jag vet inte hur man gör. Ska man gå fram och tillbaka där, dansa på gatan? Som Andra Långgatan fast på natten? Ja, isåfall vet jag precis och då kommer det bli fabulöst.

Det är kulturkalas i Göteborg denna vecka. Ha! Vilket namn. Jag älskar kultur av ganska många olika slag men att dom ändrade namnet från Göteborgskalaset till kulturkalaset för att det skulle låta mer seriöst och mindre fylleslag känns lite skitnödigt. Men kalas är kalas. Det blir bra. Ikväll spelar Sahara Hotnights (tror jag?) och dom är så satans snygga så det kommer ju bli bra hursom. Eller Eldkvarn, kanske inte lika snygga men bra ändå.


eiffel eiffel

Nu ska den där sablans tentan göras. Sen blir det fest i dagarna 10 och avslutas med en pangfödelsedagsfest som en final. En slutspurt på sommaren. Ta igen varje helg jag jobbat. I min väska ser jag en överrepresentation av klänningar i spets/tyll och kommer således se ut som en konfirmand större delen av tiden (alltså inte en sån konfirmand som har en kåpa). Jag tänker att det passar i en park framför eiffeltornet. Med några bagetter. Det är nästan så att man skulle locka håret också och köpa sig en liten hatt. Nej jag vill inte se ut som en tönt. Kanske ett par sneakers till? Nej inte det heller. Och med såna kommer inte in på the club i Paris.
Undrar om dom spelar Eiffel 65.

jazzjazz

Jag har nu valt ut en passande väska. Precis lagom mått har den. Nu ska den fyllas, inte full, bara lagom för jag planerar att verkligen tokfynda där borta. Finfina vintageshopar med 40-talsklänningar och kanske någon hatt från förr. Örhängen som man känner sig utklädd i från början men sen känns som dom enda rätta. I skor med snygga höga klackar och fina handväskor med korta handtag kommer jag strosa runt i var dag. Ja, för jag kommer bli en annan människa där. Jättetråkigt om det är Emelie i jeansshorts och adidaströja som ligger på en filt och spejar. Det skulle inte kännas hundra.

Nu planerade visserligen jag och Helena en Barcelonaresa där vi dagligen skulle ha klackskor och eyeliner och det kanske vi inte riktigt lyckades jämt men jag jobbar på det. Visst ska man vara bekväm och allt det där, men nu börjar jag känna att sjuttsingen vad jag har varit bekväm i hela mitt liv. Jag tycker det är tråkigt att se på min Frodoperiod, (som inte ens var bekväm fakstikt eftersom håret ständigt flög i ansiktet) utan bara ful. Och nu är alla mina blåsor från Barcelona borta så det är bara att börja om.

Jag romantiserar platser ganska bra, är väldigt duktigt på det. Men säger alltid att det är klart att jag vet att det egentligen inte är så, på riktigt. Men till mig själv säger jag samtidigt att ha! det är klart att det är precis så.

Långa jazznätter i Paris, jag blir alldeles snurrig bara jag tänker på det.

hästfest

Jag såg en häst på promenaden. Jag tänkte att jag skulle heja på den. Försöka jobba bort min rädsla. Men så fånade den sig såhär. Då kände jag bara slipp då.

Ägget

Jag fick en present häromdagen. När man själv ska köpa present så hittar man ju alltid saker man själv vill ha istället. Jag brukar ge bort saker jag själv vill ha men då måste jag samtidigt köpa det till mig själv också. För finns det något tråkigare än när man ger bort något och så ser man liksom att glädjen blev inte lika stor som jag skulle känt om jag behållit det själv. Ganska ofta händer det mig så jag måste börja personanpassa mina gåvor lite bättre. Ibland är man till exempel hemskt fnissig när någon är mitt i öppnandet och man kan liksom inte vänta till det är klart så man kan skratta tillsammans åt det urfiffiga jag kommit på. Och så händer inte det. Så får man bara ett tack. Kanske ett vänligt leende som är bara känns som ett hån.

Men just det, tillbaka till min klapp. Jag älskar kökssaker. Och jag älskar alla roliga, onödiga, praktiska och fina tillbehör som finns till ägg. För jag tycker om ägg. Jag har dock ingen bra tidsuppfattning ännu. Jag tror den kommer med åldern. Och jag glömmer att kolla när det börjar koka och jag glömmer att jag har ägg som kokar. Och så kommer denna. Den hjälper mig inte att minnas att jag har nåt på spisen men den hjälper mig så att jag inte behöver kolla när det börjar koka. Den visar när det är hard, medium, eller soft.

Ägget blir bra när färgen har blivit vit till strecket mellan soft och medium. Då ser själva apparaten ut som ett ägg! Alltså, den är fantastisk. Jag har givetvis sett denna innan och även gett bort den, kanske två gånger. Jag har haft en själv också, men den försvann i en flytt eller så hamnade den aldrig i en flyttlåda. Nu har jag skrivit en lång jävla text om en äggmanick ser jag, men det får den vara värd. För den är så fin.


Stickeri

Nu har jag fyra ärr på händerna efter fyra olika ugnar. Alla ugnar fungerar alltså på samma vis.

Mer än bränt mig så jag har jag även läst 20 sidor om hur man suger ut blod från folk på bästa vis. Jag blir bara mer och mer sugen på att få göra det på riktigt nu. Vill ut på praktik och säga hej jag heter emelie och det är jag som ska sticka dig nu. Jag kommer känna mig stolt då. Jag tror också jag kommer vara så fipplig så att det inte alls kommer gå. Och då kommer jag bli så avskräckt så att jag känner att just detta, detta kommer jag nog inte göra mer. Men så måste man ju det. Och så kommer det gå jättebra. Jag kommer känna oj vilken begåvning jag var på detta, och så kommer jag slappna av och så kommer det gå åt helskotta igen. Tänk av man vet.

Pariiiiis!

Nu ÄNTLIGEN är Parisresan bokad. Jag har tjatat om den så länge men först nu är det verkligt i verkligheten. Jag kommer fara dit på fredag och vara där fredag lördag söndag måndag tisdag och hem på min födeledag nästa onsdag. Halvroligt att åka flyplan ensam på sin födelsedag men eftersom jag igår berättade hur dumt det är att fylla år så kan jag liksom inte be någon att tycka synd om mig. Jag kom på att jag har ett önskemål inför resan och det är att åka till Claude Monets hus utanför Paris. Jag åkte dit när jag var liten och vad jag minns det som så var hans trädgård med den lilla bron och dammarna ganska så underbart. Jag tror minsann att jag ska ta med mig ett målarblock och vara där hela dagen. För jag kommer känna en sån enorm lust att måla plötsligt. Se på vackra tavlor vill jag också.

Vi kommer hinna allt tror jag. Dagarna kommer inte alls gå snabbt fast vi kommer ha roligt ändå. Vi kommer sitta i parker varje dag och dricka drinkar och prata viktigheter och smyga runt Eiffeltornet på natten. Det känns så välbehövligt för jag behöver verkligen åka på tripp. Det behöver man väl alltid kanske, lite mer eller mindre. Det känns som att jag ska åka själv på semester, som att jag är en självständig som bara köper ett billigt flyg för att jag behöver det just nu. Ja, lite så är det väl men det blir katastrof om inte Emelie står på flygplatsen och väntar. Och åka själv till flygplatsen nej nej, mamma får vinka av, jag kliver på, läser min tidning och äter min mat, sen kliver jag av och där står Emelie. jag känner mig som ett skilsmässobarn där mamma bor i Dalarna och pappa i Lund. Men jag känner att den självständighetstiden får räcka.


Jag längtar efter nattvandringar i Parre,
fast man får inte säga Parre jag vet


hej o tack

Det fanns ingen ände på min irritation de sista timmarna. Det kändes lite synd men jag orkade inte försöka styra om. Jag kommer minnas bara bra saker ändå. Jag minns alltid det bra även när det är kasst. Det är en bra sak med mig tänker jag. Men när man bara försöker vara snäll och ändå blir kallad dum idiot eller behöver ducka för en smäll eller två, då blir man inte på bättre humör. Nu får man inte ta åt sig för sekunden efter kan man vara den snällaste på jorden och inget av det nämnda stämmer ju. Men dom där svängarna hänger man inte alltid med på. Nu behöver jag umgås med lite mer neutrala människor, jag känner ett behov av det. Folk som tycker man är helt okej helt enkelt, varken mer eller mindre.


tio nio

3 timmar kvar. Jag borde vara extra snäll, haft med mig kakor. Men inget mer än en vanlig regnig söndag är det.

Nu får du äta maten framför dig, ser du den?
Maken? Ska jag äta den?
Och nu har jag tappat tålamodet.

ten days

Nu är det tio dagar kvar till min födelsedag och det enda jag känner är blä. Tråkigt. Och mest tråkigt att jag känner så. Jag kommer inte ens på något jag önskar mig. Kul med fest, men det kan man ju ha ändå. Jag har blivit en sån som hellre har fest och på riktigt tycker det är present nog att man kommer. Sånt som vuxna sa när man var liten och man undrade om dom var helt pantade. Födelsedag utan paket? Pyttsan. Men jo, jag orkar bara inte det andra. Jag vill bara gå ut och dansa.

Nu kom jag på
att mamma läser bloggen och visst.. det finns väl några saker jag skulle kunna tänka mig.
En stavmixer, en kaffekokare, sjalar, glasögon, krukväxter (!), höga jeans, tröjor, fina höstskor som är lite mindre praktiska än förra året (jag kan tänka mig att bli lite blöt om fötterna om jag får vara lite snyggare), frisörbesök, tandläkarbesök (fifan men sant) och montering av högtalare. Sådär ja, visst skulle det bli lite roligare att fylla år om jag skulle kunna få dom sakerna.

9 h kvar

Gå hem nu jag vill inte se dig här mer! Jag sa inte emot. Det var smått kaos. Och förvirringen total. Det brukar bli så när jag tror jag kan och tänker att skönt, nu behöver jag inte tänka mer. Men man får inte sluta tänka. Det borde jag ha lärt mig nu. Jag sladdade in i köket för att hämta något. Något ja. Då hör jag en röst. Ni lever rövare. Lever loppan. Men det får ni, ni får leva loppan, eller lockan som hon sa. Min gulletant som ska hoppa på mig för att jag ska ta hennes tandprotes från henne. Vilket är förståligt eftersom hon inte har tandprotes men vi glömmer det och pratar om annat. Dom är så förlåtande. Så fina. Det finns så mycket som vill ut och som inte kan komma ut i ord. Man hör att någon är rädd, men sen hör man inte mer. Någon gråter men man kan inte göra annat än att krama lite på dom. Dom säger tack. Oftast skrattar dom och då säger jag snabbt ett litet skämt så jag kan få tro att det är en själv dom skrattar åt. Då känner jag mig fiffig.

jaja

Sista helgen och bara för det så känns det som att man inte kan jobba en dag till. Allt blir jobbigt, när det borde vara lätt. Jag ska till Paris snart och jag ska dricka massa vin och äta massa ostar varje dag. Jag ska göra allt jag tror man gör i Paris och gör dom inte så så ska jag göra det ändå. Jag ska köpa fina klänningar och choklad. Och så ska jag såklart träffa Emelie. Min älskling. Jag tänkte på vad mycket vi har att prata om, sen kom jag på att vi vet ju redan allt, med den fina nya teknikens hjälp. Fast sen kom jag på igen att det spelar ingen roll för allt som skrivits måste sägas högt för att det ska bli på riktigt. Det är som om man ändå inte riktigt vet om man inte hört det. Som när man bara pratat med någon på internet jättejättelänge och sen träffas. Då känner man ju varandra ganska bra men man måste ändå prata strunt en stund på riktigt för att komma ikapp.

Nu ska jag snart ner till jobbet och göra laxomelett. Kul.

... ... och lite mer ...

Min dagisfröken Rigmor hade en gång ett par pyttesegelbåtar i öronen. Seglet var av mörkt trä och båten i ljust. Eller tvärtom. Kanske var det av samma träslag men det är inte det viktiga. Mamma tyckte dom var så söta och undrade var dom kom ifrån. Jag tror inte att Rigmor mindes det men jag minns att hon sa att såna kan väl Peder (pappa) göra åt dig. Ja.. sa mamma men visste att såna kommer Peder aldrig göra åt mig. För han gör inga såna saker som han inte vill själv. Han tycker inte om att göra örhängen helt enkelt. Såhär har det alltid varit. Mamma ser förtjusande små saker i trä och alla säger samma sak. Det kan väl din man göra.

Nu när jag var hemma kikade jag på hans senaste projekt. Han kallar det grillhuset. Ingen mer än han vet hur det kommer bli, för ritningen finns bara i hans skalle, men han försöker gärna förklara för den intresserade hur han tänker. Han pekar, viftar och visar hur vi ska stå och sitta sen när det är klart.

Medan mamma sitter och drömmer om små ekbord i modernt snitt gör han hellre låtsasbord med stol och hänger upp på en vägg.

Eller staplar jättejättemånga vedar på varandra tills det blir ett hus.



augustimitt

Nu har jag pluggat i tre minuter. Och jag blev lite skakig. Vad konstigt. Jag skrev en rad, men kände att det fick räcka just nu. På onsdag ska jag göra den där tentan jag nämnt, det känns som ju fler gånger jag nämner den så blir jag lite lite bättre. Det blir jag inte alls. Och därför blir det en sån besvikelse när jag läser och jag inte förstår vad som står. Jag läser om provrör nu. Vilken ordning dom ska tas beroende på vilket test man ska göra på blodet. Jaha. Det spelar visst roll. Och att man måste vara säker på att man inte tar ett venprov i en artär. Ja annars sprutar blodet i en faslig fart. Men dåså. Nu känner jag att jag kan. Tills jag fortsätter läsa. Kanske lite senare.


lille vän?

Igår åkte jag till Synneröd. Världens bästa ställe att verkligen vila sig på. Jag sov i 12 timmar och inte 4. Jag åt mat och såg på Ernst. Alltså på riktigt, jag vet att diskussionen är gammal men vad håller han på med?? Vad gör han?? Han ställde en kratta i ett rum, hängde nåt plock på den och sa att denna, denna kommer skapa frågeställningar, det är en bra inredningsgrej. Varför är det bra om gästerna frågar sig vafan han har en kratta i vardagsrummet för?

Han gjorde ett jättefint vitrinskåp av gamla fönster. Bra, lämna det så. Men så kommer han smygande med två små rödlökar (!) och liksom viskar till oss, till mig, att skåpet inte bara ska ha döda ting i sig. Varför inte? Varför måste man ha saker som smutsar ner i ett skåp? Okej det var det jag reagerade mest på TILLS dom visade inför nästa program. En ljuskrona. Med dill! Och gurkor i! Hängandes. I ljuskronan alltså. Men på riktigt, det är väl jättejättekonstigt? Jag kom att tänka på dom små asen simpor och grodfötter. Dom hade fiskpinnar i sin ljuskrona. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag tycker det är äckligt.

Sskdräktsförändring tack

Som jag såg ut när jag kom hem idag från jobbet idag har jag nu lovat mig att aldrig se ut igen. Bara för att man inte har snyggkläder på sig kan man ju försöka att snoffsa till sig lite. Glasögon satt snett också för jag råkade sova på dom. Att aldrig få göra sig fin för jobbet känns jättetrist faktiskt, därför får man göra det bästa man kan utav fejan. Och hitta någon fin sjuksköterskeklänning i framtiden. Jag tycker det är synd att man inte har fina pennkjolar, små hattar och instoppade blusar. Visserligen blir det inte snyggt med blodstänk på men det är ju inte snyggt på pyjamasarna man har på sig nu heller. Jag googlade efter någon tjusig dräkt och hittade en fin bild och poff var jag inne på kompis Caritas blogg. Det verkar som vi har samma smak.

Istället ser man ut såhär. Bilden får vara mindre för så trist är det.

gör allt annat än sova

Jag borde ju koncentrera mig på att jag läser till sjuksköterska nu. Men kan inte låta bli att kolla utbildningsplanen för barnmorska. I utbildningen måste man vara med på 100 förlossningar och deltagit i 50. Jisses. Tänk om det blir sanning en dag.

natta

Uppdrag nu är att inte spä på tvångstankar. Jag Vill Inte. Framförallt orkar jag inte. Jag vet att alla larmen är på så dom inte går upp och ramlar och dör, alla har fått sin hjärtmedicin så dom inte dör inatt, kranarna står inte och rinner så att det blir översvämning och dom dör, sänggrindarna är uppe så dom inte ramlar ner och dör, jag har sagt godnatt till alla så dom inte dör av hjärtesorg för att jag var elak. Jag vet faktiskt det. Men kl 02 har jag ändå inte somnat och då bestämmer jag mig för att kanske något av ovanstående inte stämmer. Bara för att göra det lite extra svårt att somna. Och så blir kl 03. En gång har jag nästan ringt nattpersonalen, för hörde jag inte ett larm utifrån, typ brandlarm, kanske är spisen fortfarande på? Den tanken var ny. Alltså, detta är inte alls okej. Visst är jag en virrepanna men jag har ju aldrig lämnat jobbet utan att kolla alla kranarna. Nu är kl 22 och inget oroar mig. Därför är det lite tröttsamt att man ska börja oroa sig alls, sen inatt.

Godnatt (javisst..)

Trött nejdå

Ett blinkande streck på ett tomt dokument gör det ju inte lättare.
Jag orkar inte jobba när jag inte sover. Och man sover inte för att man vet att man behöver vara pigg på dan. För jag vill vara pigg. Trött kan vara skönt att vara, men då ska det vara av rätt anledning.

Gå på fest till exempel. Skön trötthet. Eller efter turistande. Också helt okej.

Efter vandring på museum mår man också ganska bra. Kanske kan ett barnafödande också ge en aning trötthet?

Men bara sånhär. Allmänt jobbtrött. Det är det tråkigaste som finns och jag känner mig som det.

Röven

Nu kan man räkna ner jobbdagarna. Jag har lärt mig ml så jag har klarat medcindelningen ganska bra. Det är synd att man är trött på jobbet och tycker en del saker är ganska jobbiga. Sen kommer man hem och tycker att det var ju ganska kul ändå.

Rövar! sa en tant, sen la hon snabbt till nej men oj sånt råkar man säga ibland.
Ja verkligen, röv röv,
sa jag, och så skrattade hon. Sen glömde vi det och la det bakom oss. En stund. Tills hon såg massa män på tv.
Oj vad många rövar.

Ja, eller.. det är ju karlar, är dom inte snygga?
Jo visst är dom det.

Slutsatsen är väl att rövar kan vara snygga då. Typ.

sommar

Jag lyssnade nyss på det bästa sommarpratet. Ni vet när man känner är det jag som pratar, jag som tänker. Jag får skriva om det en annan gång. Det ligger för nära i tiden. Man saknar distansen. Men det är alltid skönt att veta att man inte är helt dum i huvudet som låter dåliga saker ske. Även om jag fortfarande tvivlar ganska hårt på det.

Jag blir beroende av sommar. Det finns så många kloka människor. Lyssnar på några stycken om dagen. Ibland blir det bara en halvtimme, ibland kan man lyssna två gånger. Jag och Frida började lyssna på Patrik Sjöberg när vi skulle sova. Jag hann nästan höra de första tio meningarna. Kanske var det bra, egentligen. Jag kunde ju bara inte hjälpa att jag somnade.

tjat

Man lär sig inte av sina erfarenheter. Utan av slutsatserna man drar av dom. Säger Morgan Alling i sitt sommarprat. Och så börjar huvudet snurra igen. För erfarenheterna ser ofta ganska lika ut. Man är ändå med om mycket samma, kul saker, ledsamma saker, bråk och lite sorg på det. Man får skit, men det krävs en del skit innan man kommer på hur skiten ska tas om man inte funderar på hur man ska bemöta den. Just skiten kommer ofta smygande. Uppenbar skit ser man, den förstår man och man kan tänka huruvida man är värd den eller inte. Osynlig skit är svårare. Man märker inte när den kommer. Plötsligt har man bara andra tankar om sig själv och undrar var dom kom ifrån. Det är svårare att skaka av sig. Man blir ju till viss del den man är av sina erfarenheter. Omgivningen som gör en. Vissa människor gör en finare, vissa gör en inte det. Dom som tar fram en sida man hatar hos sig själv, dom finns och dom undviks. Det finns båda.

Jag ska bli bättre på att påpeka för folk hur stolt jag är över att få vara med dom. Hur upplyftande dom är. Magdalena har varit borta hela sommaren och jag inser hur mycket jag behöver henne. Jag hoppas hon behöver mig. Jag ska annars göra mig lite mer behövlig. Det kanske kan vara ett trix.

Enda bilden jag hittade på denna datorn. Skandal. Att det dessutom trängt in sig en karl emellan gör det ju inte bättre.

mitt frieri

Vi pratade lite män på jobbet idag. Det som är gemensamt med att jobba på dagis och på äldreboende är att alla tar för givet att man är gift, helst några barn med. Barn vill veta om man har bh också, det struntar tack och lov mina tanter i nu.
-Vem är du gift med, vad heter han?
-Jag har ingen man, ingen har friat än.
-Jasså, varför inte då?
-Ja, varför inte, det vet jag inte
(börja inte tänk i dom banorna Emelie.)
-Du får sätta lite fart på dom då.


Sen kom jag på att jag har ett frieri bakom mig. En kille i Egypten. Jag sa nej. Eller mamma sa nej eftersom frågan var lite mer riktad till henne. Han dansade som Michael Jackson sa han. Det hjälpte honom inte. Inte heller att han påpekade att jag hade nice hair. Det känns som ett äktenskap ska vara lite mer än så.

 

Vi missförstod varandra sen. Jag trodde hon frågade vad hennes man hette. Hon menade vad min man hette.
-Det vet jag inte, svarade jag.
-Vet du inte? frågade hon förskräckt.
-Nej, men minns du vad din heter?
-Det det gör jag verkligen inte.
Jag sa att vi hade till uppdrag att ta reda på det. Hon skrattade och det kändes som om jag var rolig. Nu ser jag när jag skriver att det knappast kan klassas som ett skämt, men hon tyckte jag var kul. Och det är det som räknas.


ht 11

Nästa vecka börjar jag gå i pluggtankar igen. Jag, liksom 90 % av klassen klarade inte tentan om venprovtagningen. Att det var en tramstenta med orelevanta frågor där svaren inte fanns i litteraturen var vi alla överens om men jag måste göra om den lika mycket för det. Det ska bli kul med skola. Eller det ska bli kul att dricka ur termos med Josefine och Helena på föreläsningarna. Att luncha med Magdalena. Och att Johanna ska läsa till barnsjuksköterska på GU. En bra hösttermin. Jag måste bara skaffa ett par snygga höstskor. Och en cykel.

gomorn

I fredags kom hösten till Göteborg. Och jag fick hemskt dåligt samvete. För att jag tänkt att den är välkommen, för att jag sagt högt att det ska bli mysigt. Det är inte mysigt, den är allt annat än välkommen. När vi vandrade hem i natten var himlen svart och det regnade, det är vedervärdigt. Sånt ska inte förekomma nu. Jag tar tillbaka allt. Augusti är sommar. Jag struntar i nya kollegieblock och ny hårfärg om vi kan strunta i hösten bara en liten stund till. Jag brukar vara rädd för hösten för att det ledsamma har kommit då. Nu är jag inte rädd för sånt, förra hösten var den hemskaste någonsin. Jag kan tänka på den. Och gör jag det kommer allt bara bli bättre. Ganska fiffigt tycker jag nu och ni sa det till mig men det var faktiskt inte värt nåt just då, och man verkar inte lyssna, men man minns allt ändå.

Ledset folk går och går. Tänker att mår man inte bra kan man åtminstone bli smal. Och så blir man det. Och tänker att det var väl inte så jevla kul det heller. Så måste man tänka om. Och så kommer man på vad man blir glad av och gör det. Om allt går som det ska.


Så kommer man i den lilla tjusiga blåsan på julafton för att man spenderat hösten i sina gymnastikskor. När julmaten var uppäten och paketen äntligen skulle öppnas, springer jag i glädje till granen. Och där. Där och då går klänningen sönder. Den spricker över hela röven upp till dragkedjan i ryggen. Den säger ifrån på ett lite för brutalt sätt att detta är inte okej. Man kan se det som ett litet tecken, lägga in lite symbolik. Jag gör det, för då känns det bättre (för ingen vill ju egentligen äta sönder sina kläder). Och efter det har jag hållt mig borta från korvfodral i butikerna och låter röven ta den plats den gör.

Nu ska jag ut och gå, något kilo mindre hade ju ändå inte skadat..
'

Jag jag jag

Ett i-landsproblem jag har nu är att det är varmt men jag måste ha täcke. Eller inte nödvändigtvis ett täcke men något som kan liknas vid ett skynke iaf. Det behöver inte vara särskilt mycket men att ligga helt bar går inte. Men hur litet skynket än är så är det för varmt. Jag blir irriterad av det faktiskt. Och så är det ensamt och tråkigt när jag haft fina besök. Jag bara ligger här, tyst. Jag läser och läser och när jag läst allt jag vill läsa så skriver jag lite. Jag säger något högt för att inse att nej just det, det är ingen som hör. Jag ringer ett samtal för att höra vad som händer någon annanstans. Men nu är det kväll och det är bara jag. Då blir jag rätt glad att jag ändå är rätt bra kompis med mig själv. Jag tänker på roliga saker och fnissar till för mig själv. Har slutat att känna mig fånig då.

Nu ser det ut som att täcke är det bästa i livet.
Men man är ju ingen blottare

Augusti 7

Nu ska jag inte röra en fena. Vi fick dansat hela natten på Sticky. Det var längesen jag var där. Det är kanske lite ungt men det är väldigt festligt. Det är inte ungt så man känner sig som en dam som försöker sig på att dansa. Man känner sig bara inte yngst. Frida fick träffa några av mina Göteborgskamrater och det gick ju strålande. Jag trodde inget annat heller. Det blev fest och en del spårvagnsturer. När det blir så får man tänka att festen är lika mycket på vagnen. Och det kan vara en bra plats det med.

Åsa Hanna och Magdalena, som äntligen kommit hem från Hong Kong. Och jag fick använda min lampskärm.


Fina glasögon hittade vi. Och god mat

Nu.

the place to be

Idag ville en dam prata engelska. Jag vet att folk kan engelska men jag blev så förvånad ändå. Först hörde jag såklart inget alls. Man lyssnar, spetsar öronen och försöker höra vad det kan vara. I wanna go to a place.. Jaha. Vilket place frågade jag, på engelska då. Kanske till matplacet eftersom det ändå var lunchtime. Vad säger du, svarade hon på svenska, och inser att där står jag och viskar. Taskigt ju. Äh lämna mig ifred. Jaja.

tjenare

Jag har det väldigt bra. Det, eller att jag har det väldigt dåligt betyder det när jag inte skriver. Nu ska jag strax kila ner till jobbet för vara där hela dagen. Men trubaduren kommer idag! Jag blir fnissig bara jag tänker på viken fest jag kommer hamna på. Dom skulle kunna jazza så bra, eftersom det ser så bra ut även om dom sittar fast i sina stolar. Jag skulle vilja kunna spela. Jag har två gitarrer men det hjälper ju inte.

Jag har, ca 10 år efter de flesta, skaffat skype. Och använt det. Fick äntligen pratat med Emelie och se hennes vackra tryne samtidigt. Vilken fantastisk uppfinning. Och att man kan göra saker samtidigt som man pratar. Iaf om man är en van skypare. Hon frostade av frysen. Då var ljudet kanske inte lika bra, men det var kul ändå. Jag kunde inte göra något annat än att titta in i kameran eftersom allt detta är så nytt för mig. Jag var koncentrerad på tekniken.

Idag ska jag hälsa på sjuksystern och få min delegering. Så jag får dela mediciner. Två veckor lyckades jag smita undan det, men nu, nu går det inte längre. Jag känner att just dela ut mediciner kommer ju vara en ganska stor del av mitt jobb framöver så det är lika bra att börja. Lära sig vad en ml och mg är och sånt. Jag har hört att sånt kan spela en ganska stor roll.

Nu ska jag gå och sjunga

RSS 2.0