emelie sporre

Jag har nu valt ut en passande väska. Precis lagom mått har den. Nu ska den fyllas, inte full, bara lagom för jag planerar att verkligen tokfynda där borta. Finfina vintageshopar med 40-talsklänningar och kanske någon hatt från förr. Örhängen som man känner sig utklädd i från början men sen känns som dom enda rätta. I skor med snygga höga klackar och fina handväskor med korta handtag kommer jag strosa runt i var dag. Ja, för jag kommer bli en annan människa där. Jättetråkigt om det är Emelie i jeansshorts och adidaströja som ligger på en filt och spejar. Det skulle inte kännas hundra.

Nu planerade visserligen jag och Helena en Barcelonaresa där vi dagligen skulle ha klackskor och eyeliner och det kanske vi inte riktigt lyckades jämt men jag jobbar på det. Visst ska man vara bekväm och allt det där, men nu börjar jag känna att sjuttsingen vad jag har varit bekväm i hela mitt liv. Jag tycker det är tråkigt att se på min Frodoperiod, (som inte ens var bekväm fakstikt eftersom håret ständigt flög i ansiktet) utan bara ful. Och nu är alla mina blåsor från Barcelona borta så det är bara att börja om.

Jag romantiserar platser ganska bra, är väldigt duktigt på det. Men säger alltid att det är klart att jag vet att det egentligen inte är så, på riktigt. Men till mig själv säger jag samtidigt att ha! det är klart att det är precis så.

Långa jazznätter i Paris, jag blir alldeles snurrig bara jag tänker på det.