emelie sporre

Nu tar jag en liten paus. Sitter och läser i köket. Har läst hela dagarna den senaste veckan men ändå kan jag knappt komma ihåg vad det är jag läser. Det brukar ju vara så, men nu vill jag verkligen minnas. Det är så intressant och kul. Jag skriver lite här vad jag läst så skriver jag vad jag själv tänker kring det på slutet. Där har vi dagens upplägg!

Jag har idag läst om "Det goda livet och hur vi definierar livskvalitet". Det är Jacob Birkler som skriver om filosofi och omvårdnad. Det är ju idag ganska lätt att tappa bort sina egna värderingar och vad man själv ser som lycka med tanke på alla tips och trix som finna runt omkring oss. Lycka defineras ofta som något vi kan uppfylla genom diverse övningar och kurser och till viss det är det säkert så. Men vi måste då veta veta vad våra egna behov är för att veta hur vi ska gå tillväga för att tillfredsställa dem.

Det finns ju tusen perspektiv på livskvalitet och man kan ur ett filosofiskt perspektiv se livskavlitet på följande sätt:

Livstillfredställelse
Här kan man välja hur man ska se på livet. Du kan accepetera hur världen och din omgivning ser ut och känna dig tillfreds med det eller också i den mån det går, göra om världen så den infriar dina förväntaningar. För att man ska kunna känna sig nöjd så måste verkligheten och idealet vara nära varandra, då avståndet ökar minskar också chanserna att man ska bli tillfredsställd med sitt liv.

Enligt stoicismen ska vi följa vårt förnuft och inte låta omvärden styra oss. Det som kan ge oss ett gott liv finns inom oss och inget vi kan hitta utanför oss själva. Vi ska fokusera på endast det som vi har kontroll över och då kan påverka och inte på sådant vi inte har någon makt över såsom sjukdomar etc.  Vi får inte vår livskvalitet utan skapar den själva.

Behovstillfredställelse
Enligt detta perspektiv så får vi balans i livet genom att tillfredställa våra behov.
Epikuros hade en annan syn än stoicismen. Omvärlden är viktig och han menade att det finns tre olika behov. Dels de naturliga och nödvändiga behoven såsom mat och värme men hit räknade han även filosofi och vänskap som viktiga behov. Dessa är egentligen de enda behoven som är viktiga för att leva ett gott liv. Efter dessa behov kommer de naturliga men onödiga behoven så som god mat och fina kläder, vilket kan viktigt och roligt mne som inte ger en långvarig lycka. Sist räknade ha de onaturliga och onödiga behoven som berömmelse och som drivs av fåfänga. Dessa behov kräver ofta mer av oss än vad vi får tillbaka när vi uppnår dem.

"Bättre att ha någon att äta med än att ha något att äta" Med det visade han att de sociala behoven är lika viktiga som de fysiska.

Och det tredje sättet att känna livskvalitet då, ja det är genom självförverkligandet.
Vi har alla potential men vi måste själva förverkliga den. Aristoteles sa att ett gott liv är ett aktivt förverkligande av sin potential. Lycka är alltså processen till förverkligandet och ingen konstant. Vi måste hela tiden utvecklas för att känna att vi lever ett gott liv. Ett litet krux kan ju vara att vi själva måste upptäcka vad vår potential är och hur vi ska förverkliga den. Man kan ju genom olika erfarenheter man får genom livet känna sig nöjd eller inte och känner man sig inte lycklig av en viss erfarenhet är det inte den rätta vägen. Du får inte ett gott liv utan det är något du måste ge dig själv.

Självförverkligande?



Alla människor har sin egen, sin subjektiva syn, på vad livskvalitet är för dem. Alla har olika behov och kräver inte samma saker för att uppnå denna känsla. Enligt mig är livskvalitet subjektivt, men det finns en objektiv bild också då man ser på den fysiska kroppen och den materiella världen. Den är lätt att mäta men för att känna livskavlitet krävs det mer än en frisk kropp. Jag tycker dock att de är beroende av varandra och när man upplever fysisk ohälsa så uppskattar man sedan den fysiska hälsan alltmer.

Jag tycker det är så intressant att läsa om sådant här och man funderar så mycket på hur man själv ser på sitt liv. Avsnittet med självförverkligandet känner jag igen mig i väldigt mycket då jag gjort saker som förväntas vara självförverkligande men som man sedan av erfarenheten lärt sig inte var ens egen upplevelse av självförverkligande. Det är lätt att man tappar bort sin egen syn på livet och istället dras med i omgivningens syn och tror att det är sina egna tankar. När man plöstligt nås av andra tankar och funderingar känner mig direkt igen dem som sina egna då det skiljer sig så mycket från hur man tänkt tidigare. Det är svårt att förklara hur jag menar, men jag tror att man känner när man går sin egen väg. Man känner inte alltid när man går fel väg men när man svänger in på rätt väg då känner man så definitivt att man varit lite vilse. Det dumma är ju att man inte vet när man är ute och virrar och därför tror jag det är viktigt att prova olika vägar för då vet man när man hamnar rätt och man kan koncentrera sig på målet.

Målet är jätteviktigt för att känna motivation och lust inför det man gör. Jag tror det är viktigt att se en mening i det man gör för att behålla glädjen i det. Det blir så mycket lättare om man vet att det jobbiga leder till något bra.