Anne javisst
Trött dag för hela gänget på jobbet idag. Vi hängde framför tvn för det var för varmt att gå ut. Vi tittade på gammelfilm för att dom ska känna igen sig. Upptäcker att inte en kotte har ögonen på tvn och är det någon som har det så undrar den vem det är som står och vinkar där borta. Det är Anne förklarar jag, på Grönkulla. Och ger upp. Vi beslutar gemensamt att top model går lika bra.
smultronvägen
Nu har jag rast. I två timmar. Då är det bra att bo nära. Jag gick givetvis min genväg hem. Den har kännts som en självklar genväg eftersom gräset inte är klippt där. Som att det inte är meningen att gå där. Och jag tror inte att det är meningen att jag ska gå där heller. Idag upptäckte jag att jag måste ha klivit på smultron varje dag. Det var så många av dom. Jag tycker det känns konstigt att jag uppenbarligen inte tittar på marken där jag går. Och synd. Både för smultronen och dom som kanske ville äta dom. Fast egentligen tycker jag smultron är lite meningslösa. Väldigt goda ja, men det är ju inte värt det. Dom känns lite snobbiga. Som tror att dom kan vara så små och långt ner på marken men ändå vara attraktiva. Jag orkar faktiskt inte med sånt så jag tar nog samma väg tillbaka sen.
man lär sig
Utflykten till havet blev som den skulle. Det var kanske en aning kyligt och jag och Åsa var minst sagt besvikna på vår egen feghet. Man undrar vad som hänt. Övergången från att man lekte kärring som låg på rygg utan att doppa huvudet till att det sker ganska naturligt känns vag. Därför tog jag några simtag under ytan, försökte att inte flyta runt på rygg och kika på tårna och jag känner att jag är på rätt väg. Tillbaka. Tången med krabbor skrämmer mig lite men just den delen känner jag får vara så. Man behöver faktiskt inte trampa runt där. En krabba nöp mig, kanske för 15 år sen, men vissa saker kan man inte glömma, och ska inte glömmas.
Det är inte så ofta jag hänger där ute, åker jag till Ytterby så gömmer man sig liksom ute hos mamma och pappa. Man glömmer att man är på ett offentligt ställe. Man glömmer att ganska många känner ganska många där. Man glömmer att man hörs ganska väl, ganska långt, när man är vid havet. Och man glömmer totalt bort att det ligger en drös med människor runt om en i klipporna. Det kom vi på när vi hade diskuterat en mindre del av Kungälvs befolkning. Man skäms en stund, och man håller tummarna för att just idag är det nog bara turister här.
Det är inte så ofta jag hänger där ute, åker jag till Ytterby så gömmer man sig liksom ute hos mamma och pappa. Man glömmer att man är på ett offentligt ställe. Man glömmer att ganska många känner ganska många där. Man glömmer att man hörs ganska väl, ganska långt, när man är vid havet. Och man glömmer totalt bort att det ligger en drös med människor runt om en i klipporna. Det kom vi på när vi hade diskuterat en mindre del av Kungälvs befolkning. Man skäms en stund, och man håller tummarna för att just idag är det nog bara turister här.
kakor och kalas
Baddag med Åsa. Sitter jag i Synneröd och väntar på att bli upplockad. Blev baksugen efter allt bakande på jobbet så det blev en sockerkaka nu igen. Pappa försäkrar sig om att jag gör en såndär vanlig guling. Inte något konstigt i. Bara en vanlig va. Ja ja ja. Jag ska göra den tråkigaste kakan i världen.
Och mamma fyller 60 i september. Vi kom på det häromdagen. Hennes tumme har suttit fast i röven men nu har vi bestämt vad det blir. Man får komma hit och äta mat. Kalas, fast hon vill inte kalla det kalas för då måste man ha sittplatser åt alla och lite underhållning (är det kriteriet för kalas frågade jag och hon sa att hon trodde det). Vi kallar det öppet hus men det låter så satans torrt men så får det bli. Det kommer inte bli torrt. Det kommer bli kul. När pappa fyllde 50 hade han kalas och jag spelade tvärflöjt i en stor låda på scenen för att jag inte ville synas. Johanna och pappa dansade med masker till. Herre. Är det det som är underhållning så kan man kanske vara utan. Mamma fyllde 50 tre år senare och då spelade jag igen, utan låda. Vilken utveckling. I år ska jag inte spela alls, det kan man också kalla utveckling. Som sagt, hon har inte gått ut med detta kalasandet själv ännu men jag känner att folk har rätt att få veta snart.
Jag ska ha 24-årsfest. En jättestor tänker jag mig. Men jag är troligtvis i Paris på min födelsedag. Inte att blanda ihop med att resa bort på sin födelsedag för att inte det ska komma massa gäster och så har man inget att bjuda på + att man måste städa för säkerhets skull. Nej lite mer av slump blir det så.
jag vet att det är juli
En alldeles fasansfull tanke slog mig nu men samtidigt ganska så underbar. Jag.ser.fram.emot.hösten. Jag väljer att tolka det som att jag är så väldigt nöjd med sommaren. Inte att jag vill att den ska vara slut. (Nej nej nej) Men nöjd liksom. Jag gillar augusti. Inte bara för att jag får presenter då. Utan allt. Jag vill ha riktiga kläder, inte blommigt sladder, och nya fina skor. Givetvis nya fina block eftersom jag återigen ska börja skolan. Herregud hur länge ska jag plugga? 4 år till. Men vilken panglön en barnmorska har också. Jag vill promenera i rusket i rediga kläder. Då kommer jag börja tänka på julen och på festliga julklappar jag ska köpa.
I november kommer jag radera detta idiotiska inlägg.
morn
Kaffet lockar mig så jag måste springa ner till jobbet nu. Kortdag till kl två och sen kommer jag vara ledig ända till lördag em. Det känns som en vecka. Jag kommer hinna så mycket.
trevlig kväll
Idag var jag en såndär rolig gäst. En som tar initiativ till kul saker och berättar roliga historier. Nej. Jag gick hem till Johanna. Vi åt. Det gick bra. Sen satte vi oss i soffan och jag känner hur jag börjar prata i sömnen. Sen sover jag. Och gjorde det en stund. Sen gick jag hem. Vad misslyckat av mig.
!
Onsdagar är bästa dagen på jobbet. Kl 14 kommer den skönsjungande unge trubaduren och alla mina tanter blir tokiga. Han spelar gitarr och sjunger fina sånger. Det stampas med fötter som inte kunnat gå på många år och det spelas luftgitarr. Ganska ofta sjungs det med och man hör meningar man aldrig skulle få ur dom annars. Kinder blir blossande röda när han pratar med just dom. Och tänder åker ur av ren exaltering. Han charmar minst sagt häcken av alla.
hallå!
Sov du lilla videung. Tänk om man vore en videung. Vilket tråkigt liv. Och vilka tråkiga funderingar man har såhär dags.
26 juli
Idag bakade jag åt mina tanter. Dom sa att det var gott, men jag hittade en gömd bit i en kaffekopp. Jag tror inte det var meningen att den skulle hamna där. Och jag tolkar som jag vill. Man blir både glad och ledsen. Man får hur mycket beröm som helst, det är kul, men man blir ledsen av denna konstanta oro vissa känner. Oro för allt. Och ibland inte för något. Jag vill inte ge massa medicin. Jag ger dom hellre lite ägglikör. Då ruskar dom lite på huvud säger oj, och ler. Och bara dom ler eller skrattar så känns allt bättre för mig också.
bra bra ja ja
När jag har det bra försöker jag tänka att jag har det bra. Försöka göra mig lite mer medveten om det. Så blir det lite mer på riktigt. När det händer överjävliga saker så är det väl nästan en skyldighet att uppskatta det fina man har? Jag tycker det. Allt är verkligen inte alltid bra. Rätt ofta kan man vara ledsen, eller besviken. Jag kan bli arg så jag måste stampa med fötterna i marken. Bebisstamp ja, men jag gör fortfarande det. När jag var liten och stampade nerför trappan hörde jag ofta pappa säga oj nu kommer tigern. Det gjorde mig alltid ännu argare. Hårdare stamp. Men nu leder stampandet till att jag inser hur fånig jag. Särskilt när ingen ens hör hur jag trycker med fötterna. Och så brukar jag bli lite glad av det. Hur synd det än är om en så måste man ibland jämföra. Man kommer alltid ha det värre än någon annan. Men de flesta av oss har det väldigt mycket bättre också. Det kan i alla fall göra min ledsamhet lite mindre ledsam.
Nu har jag det bra, faktiskt just nu. Jag kom precis hem från jobbet. Jag slutade vid nio men det var fint väder så jag gick. Jag gick och gick. Ville visa upp min fina sporttröja kanske men mötte inte så många på vägen. Sen kom jag att tänka på mitt badkar och då gick jag hem. Nu är vattnet upp till kanten och jag har satt på ett sommarprat.
Godnatt
Nu har jag det bra, faktiskt just nu. Jag kom precis hem från jobbet. Jag slutade vid nio men det var fint väder så jag gick. Jag gick och gick. Ville visa upp min fina sporttröja kanske men mötte inte så många på vägen. Sen kom jag att tänka på mitt badkar och då gick jag hem. Nu är vattnet upp till kanten och jag har satt på ett sommarprat.
Godnatt
lite natt
Det är tröttsamt när klockan än en gång kommer vara alltför mycket innan jag somnar. Jag somnar inte med datorn framför mig men nu har jag försökt i två timmar, ganska aktivt. Då behöver jag en liten paus från allt det där försökandet. Man har så mycket tid att tänka på natten. Det kan vara bra, men allt blir så mycket svårare också. Småsaker blir komplicerade. Tankar som borde skrotats för länge sen återanvänds bara för att de alltid ligger nära till hands. Överväger att gå upp, ta ett bad, leka dag, men kommer på att jag har grannar. Jag började spika vid halv ett, för tiden flöt ihop, men jättesmå spikar som jag knappt hörde själv. Nu är min vägg fin men jag ser den inte för det är så väldigt mörkt. Jag ska nog tända lampan, bara en liten stund.
Hakkalas
Kalas hos Haken ikväll. Hon var så fin i sin blå klänning. Och jag tog som vanligt inga kort. Jag tänker att jag minns istället och det är ju faktiskt så. Jag vet att jag kommer ihåg detta om jättelång tid också. Fast ibland kan jag glömma bort saker jag kommer ihåg. Hm, det lät konstigt men ändå förståligt? Hakens karl Karl fick vi också äntligen träffa. Kul. Vi grillade och jag tycker det är svårt. Jag fegade och grillade några hamburgare som blev små som köttbullar. Inte så tjusigt bredvid alla kycklingar och köttar. Så lite misslyckades jag väl ändå. Men jag har aldrig fått lära mig. Inte varit särskilt intresserad heller kanske. Ligger alla pappor i gräset med en öl och "sköter" grillen eller finns det några mammor? Jag vill bli en grillmamma minus öl plus rosé och solstol, men då måste jag börja träna någongång. Nästa sommar kanske.
24 juli
Plötsligt insåg jag att augusti är väldigt snart. Då är Häckner inte längre på Liseberg så det blev ett besök där igår, i regnet, men det var lika roligt, bra, som alltid. Lika fint. I alla 15 år har jag varit där. Man kan inte få nog faktiskt. Det är lite såna dagar nu. Ganska slappa. Kvällen hos Helena och Mirjam blev så bra. En takterass med koll över hela stan skulle jag också vilja ha. Vi tänkte se på stjärnorna. Men såg bara en. Det kunde varit en lampa men sånt får man bestämma själv.
Det blev filmprat jag inte kunde tillföra något alls till. Zombies och sånt. Jag försökte inte ens låtsas. Det skulle inte hålla. Så man får säga vad man själv gillar och hoppas att man får stanna kvar på terassen. Det händer ganska ofta att man möts av himlande ögon. Men det gick bra. Jag fick så mycket bra filmtips. Men varför stannar dom inte i huvudet.
Det blev filmprat jag inte kunde tillföra något alls till. Zombies och sånt. Jag försökte inte ens låtsas. Det skulle inte hålla. Så man får säga vad man själv gillar och hoppas att man får stanna kvar på terassen. Det händer ganska ofta att man möts av himlande ögon. Men det gick bra. Jag fick så mycket bra filmtips. Men varför stannar dom inte i huvudet.
22 juli.
Det finns så mycket man vill skriva men så lite som kommer ut. Först blir man ledsen. Ledsamheten iigger kvar hela tiden men argheten tar liksom över. För jag blir så arg. Och jag kan inte göra någonting. Det är lättare att vara arg när man förstår. Man brukar ju kunna förstå. Efter lite ansträngning. Att någon vill skapa ett stort jävla helvete för så många, det känns ganska omöjligt att ens börja försöka sig på att förstå. Det går inte att tänka. Man blir knäpp när man inte kan greppa det i sitt huvud. För man behöver kunna reda ut saker. Göra det lite logiskt. Det kommer jag inte göra. Det får vara en röra. Jag kommer inte förstå mig på hur man kan bli så överjävlig som människa. Jag förstår att man tappat medmänskliga känslor. Att delen i huvudet där förståndet sitter blivit kvaddat någongång. Jag förstår att hjärnan inte är som den ska. Men varför kan man inte få upptäcka det innan. Varför måste dom alltid hinna före. Varför måste fina människor ge bort sina liv till dom som inte ens vill ha dom, egentligen. Det har blivit så in i helvete fel. Det är inte såhär det ska vara. Det är ingen som vill det.
Hipp hipp hurra
Jag kom på häromdan att jag fyller år om en månad. Jag älskar födelsedagar. Jag älskar att ha kalas, få presenter, bli sjungen för. Men för första gången känns det inte kul att bli äldre. För ett år sen ville jag bli äldre. På bara ett år har jag ångrat mig. Och jag är bara 24. Det är ganska litet ändå. Jag vet att det handlar om att jag börjat om. (Jag vet att det inte är att börja om utan fortsätta men det känns inte alltid så) Jag skulle ju haft min examen nu. Jag skulle ju jobba nu. Det var så det skulle vara. Det skulle vara annorlunda. Och jag inbillar mig att då, då hade jag tyckt 24 var precis lagom. Jag vill jobba som sjuksköterska nu. På östra. Vill läsa till barnmorska med Carita. Jag vill ju vara igång.
Jag tänker verkligen inte till innan jag skriver. För nu ångrade jag mig. Jag tycker ju att det är kul att plugga. Jag längtar till höstterminen och att bestämma över min tid. Att flytta hit har lett till många bra saker. Jag vet ju det. Emelie är expert på att få mig att se meningen i det. Den där meningen som jag så ofta har svårt att se. Faktiskt ganska omöjligt ibland. Men hon berättar vilka bra saker som hänt tack vare att det blev som det blev och vilka dumma saker som skulle hända om det inte blev just såhär. Och på något vis så låter det då så självklart. Man gör saker, saker händer, och man får aldrig veta hur det skulle blivit om man gjort annorlunda. Tyvärr är jag är ganska bra på att komma på dom sakerna själv. Och det är där som skon klämmer.
Ibland bryter man upp och börjar på en ny plats.
Då är det viktigt att veta vad som är pålitligt i livet
och värt att hålla fast vid.
Jag tänker verkligen inte till innan jag skriver. För nu ångrade jag mig. Jag tycker ju att det är kul att plugga. Jag längtar till höstterminen och att bestämma över min tid. Att flytta hit har lett till många bra saker. Jag vet ju det. Emelie är expert på att få mig att se meningen i det. Den där meningen som jag så ofta har svårt att se. Faktiskt ganska omöjligt ibland. Men hon berättar vilka bra saker som hänt tack vare att det blev som det blev och vilka dumma saker som skulle hända om det inte blev just såhär. Och på något vis så låter det då så självklart. Man gör saker, saker händer, och man får aldrig veta hur det skulle blivit om man gjort annorlunda. Tyvärr är jag är ganska bra på att komma på dom sakerna själv. Och det är där som skon klämmer.
Ibland bryter man upp och börjar på en ny plats.
Då är det viktigt att veta vad som är pålitligt i livet
och värt att hålla fast vid.
Lampan
Poff så är det mitt i sommaren. Och det känns som jag varit ledig i ett halvår. Det betyder inte att jag haft tråkigt. Så brukar det ju inte vara. Det ska gå fort när man har roligt och så blev det såhär. Imorgon börjar jag tidigt. Just imorgon är det bra för då får jag gå på fest på kvällen. Helena och Mirjam har ett nytt bo som jag ska besöka. I en ny klänning.
Jag måste köpa lite mer baskläder. Jag tänker det när jag promenerar till stan. Kanske en vanlig kjol. En enkel tröja. Men så går jag därifrån med en klänning som inte alls är så användbar. Men imorgon. Jag drömde om den. Eftersom jag då och då får kommentarer om mina kläder när jag är ute, såsom indiana jones och lillbabs så hade jag väl omedvetet tänkt vad jag skulle se ut som i denna. Och svaret blev tyvärr en lampskärm. Det kanske kommer en bild på den, men ni vet sånadär omoderna lampor, vita veckade. Jag har en sån lampa. Ungefär så ser sen ut. Och jag tycker den var urtjusig.
Ja men här har vi en bild jag hittade. Lägg till mitt huvud över bara. Så snygg jag kommer vara imorgon.
Jag måste köpa lite mer baskläder. Jag tänker det när jag promenerar till stan. Kanske en vanlig kjol. En enkel tröja. Men så går jag därifrån med en klänning som inte alls är så användbar. Men imorgon. Jag drömde om den. Eftersom jag då och då får kommentarer om mina kläder när jag är ute, såsom indiana jones och lillbabs så hade jag väl omedvetet tänkt vad jag skulle se ut som i denna. Och svaret blev tyvärr en lampskärm. Det kanske kommer en bild på den, men ni vet sånadär omoderna lampor, vita veckade. Jag har en sån lampa. Ungefär så ser sen ut. Och jag tycker den var urtjusig.
Ja men här har vi en bild jag hittade. Lägg till mitt huvud över bara. Så snygg jag kommer vara imorgon.
kul
Det var ju inte alls så kul med rast. Vad ska man hitta på? Att småprata med mina damer framför nyheterna är ju ganska trevligt. Man blir inte jättetrött. Vi såg en bild på Ulf Lundell. Jag frågade om dom tycker han är snygg. Han har skägg. Ja. Jag vet inte om det var bra eller dåligt. Vi lämnade det där. Jag försöker få in lite kungaprat. Det finns en drös av Svensk Dam här så det ligger ganska nära till hands. Fördom säger att här kan det finnas några royalister. Tja.. jag är ju inte så ung längre. Nej, sant. Jag vet inte vad det betyder.
tid och tid
Först tänkte jag tråkigt att jag fått så många kvällspass. Sen tänkte jag, dvs nu, vad bra det är. Jag kan vara uppe länge, bra eftersom det är tråkigt att gå och lägga sig när man vet att man ska upp. Och bra att tanterna är glada när man kommer. En dam har jag som svarar mitt god morgon med härligt. Men det är inte så vanligt. Jag ska nog baka en kaka till dom imorgon om jag har tid. Jag tror jag har tid. Det finns ganska mycket tid. Jag älskar när man har tid på jobbet.
morn
När man träffar så många gamla som jag gör nu så försöker jag tänka på hur det kommer bli för mig. På riktigt så förstår jag fortfarande inte att jag ska bli gammal. Det har inte gått in. Man vet om det, det gör man ju, men att förstå det är en helt annan sak. Ibland är jag stel i benen om jag suttit på dom för länge. Då kommer jag på att just det, såhär kommer det vara sen. Men sen får jag igång benen igen och jag glömmer. Det blir liksom aldrig mer än så. Det kan vara svårt att sätta sig in i en annan persons sits. Men det blir roligare och lättare för varje gång jag jobbar. För man måste lära känna dom. Det blir så mycket mer mening i det då. Och träffa deras barn om dom finns. Då blir man påmind om att det faktiskt är massa mammor och pappor som jag hjälper. Då blir jobbet lite mer tydligt. Inte så komplicerat. Dom bor ju här. Och dom ska ha det så bra som möjligt. Med lite ägglikör ibland. Det kommer jag däremot aldrig förstå mig på.
viktighet
När jag ser en snygg tjej på datorn med skit mellan tänderna kommer jag alltid på att jag måste putsa skärmen. För skiten sitter ju aldrig på henne.
Las turistas
Nu har jag lärt känna Göteborg ännu mer på riktigt. Massa skyltar och sånt jag inte sett förrut. Och Feskekyrkan som jag trodde var en kyrka ganska länge. Men det är bara fisk, i väldigt stora mängder. Vi tog kort på oss vid fina statyer. Vid fina båtar och vid fina stolpar. Paddan och hjulet, det är två viktiga saker som är kvar. Och Häckner på Liseberg givetvis. Det har jag inte missat sen jag var 7, typ. För jag älskar honom.
Nu är Johanna, Morten, Johanna och ännu en Johanna i Barcelona. Dom var så rädda för dåligt väder. Det gjorde mig lite sur med tanke på att mina och Helenas kvällar där ibland såg ut såhär. Jag menar, sämre väder kan dom inte få.
Nu är Johanna, Morten, Johanna och ännu en Johanna i Barcelona. Dom var så rädda för dåligt väder. Det gjorde mig lite sur med tanke på att mina och Helenas kvällar där ibland såg ut såhär. Jag menar, sämre väder kan dom inte få.
gokväll
Jag försöker tänka. Men det kommer inget. Jag bara stirrar framför mig. Glömde att sätta på musik när jag kom hem. Sen kom jag på att det var väldigt tyst. Jag tror faktiskt det är för att jag inte är van att jobba. Jag tror också att jag snart är inne i det. Det får ta sin tid. För så här kan jag inte ha det.
Imorgon turist i Göteborg. Det är många saker som jag inte gjort. Många bordegrejer. Jag hoppas jag kan bocka av några.
Imorgon turist i Göteborg. Det är många saker som jag inte gjort. Många bordegrejer. Jag hoppas jag kan bocka av några.
Råttsorg?
Tråkigt när man vaknar ledsen för att man drömt ledset. Man försöker komma på vad det var för då skulle det säkert inte kännas likadant längre. Kanske skulle det bli roligt istället. För i drömmen skulle jag säkert kunna bli ledsen för att råttan jag sprang på var död. Vilket verkligen inte är sorgligt. Jag ska snart kila ner till jobbet. Där får man andra saker att tänka på. Man slipper tänka på sig själv och det är bra för jag är så himla trött på det.
en sak till
Förresten blev det ingen musik ikväll. Dumt. Jag försov mig i badkaret. Vaknar allt för ofta i kallt vatten. Det känns eländigt. Och trist. Jag kommer troligtvis dö i ett badkar. Det gjorde första offret i senaste avsnittet av Midsomer. Som en parantes.
Dum tanke
I dag var jag med i inledningen av Morden i midsomer. Eller mord i sinnet. Skitsamma vilken. Jag var tjejen som man vet snart ska hittas mördad. Kanske tom lite brutalt. Det är absolut inte kul när man börjar tänka så. Jag tog en genväg från Johanna. En lerig backe upp genom kolonilotter förbi en liten brun stuga. Jag hade varit ute och snabbpromenerat så jag hade såna kläder. Som dom alltid har. Och så regnade det. Som det gör ibland. Och lyssnade på musik. Som dom också kan göra. Men jag lever. Så det blev ingen deckare av mitt liv just ikväll.
Glesbygd´n ja?
Nu känns det sådär halvt. Jobbade över några timmar och då blir man trött. Det blev en ganska tung dag. Men det är ganska långt kvar av dagen och jag måste bestämma mig om jag ska fortsätta vara trött eller tagga till. När jag skrev det nu så ser jag ju ganska tydligt vad som borde göras. Glesbygd´n spelar på Pustervik och jag älskar Pustervik. Jag borde ta en power nap, men jag kan nog inte slappna av för det. Kanske lägga sig i badet en stund. Där brukar jag kunna sova en stund. Så blir det.
hejdå
Två minuter tog det från jobbet och hem idag. För idag hittade jag en genväg. Annars tar det tre. Men genvägen funkar bara på hemvägen. Jag började tänka att det var ju dumt men hann sluta tänka den dumma tanken innan jag hade tänkt den klart. För en minut är så himla kort tid ändå.
Detta blev ju bara trams. Så kort så knappt värt att skriva men jag måste faktiskt gå nu.
Detta blev ju bara trams. Så kort så knappt värt att skriva men jag måste faktiskt gå nu.
inte mer
Och just det. Detta är min fina städtröja. Och det ser ut som den här bloggen tillhör Emelie_94.
Juli 15
Det blir mycket städprat kanske. Men det är bara för att jag blev så frukstansvärt förvånad. Jag blev pigg men trött i kroppen av allt skurande och krypande på golvet i jakt på fläckar. Och brukar man inte krypa på golvet (jag brukar inte krypa på golvet) så kan man få stanna ganska länge där. Det gjorde mig trött. Jag städade datorn sen. Det var ansträngande på annat sätt men det tog lika lång tid. Jag kunde sitta i soffan men var tvungen att läsa igenom allt jag skrivit och kolla på alla bilder. Jag slängde och gjorde fina mappar. Prydligt blev det. Att mamma kom på halvspontant besök i förmiddags och jag slapp sladda runt och trycka in saker under sängen har jag min tröja att tacka för. Sen såg hon inte att jag hade städat datorn också, lite synd men det känns inte så spännande att visa. Här är en mapp med strunt, här är en mapp med viktigheter och här är en mapp med skolsaker från termin 1. Men fint för mig.
Nu faller löv det blåser på det börjar om
Att jag fick en städad lägenhet tack vare en tröja var ju underbart. Det ska jag komma ihåg nästa gång det är stökigt. Om det blir stökigt igen. Det skulle kunna vara sista gången det såg ut som, som skit. Vad bra det skulle vara. Jag lyssnar på gamla låtar. Jag vill lyssna på nya men jag tycker om när jag kan texten. För då hör jag liksom låten även om jag är i ett annat rum. Fast inte lika fint. Det är en sak till jag tror om mig själv ang mitt förra inlägg. Jag kan sjunga. Nej. Jag kan inte sjunga. Också tråkigt.
Det var ju tråkigt
Det finns så mycket som är ganska knäppt. Vi pratade om det igår. Vi låtsades att vi var utomlands och drack massa goda drinkar. Vi kom in på lite konst och böcker. Tjusigt samtalsämne som jag har massa att säga om. Jag kan berätta om konstepoker och vad som var utmärkande med dom. Jag kan berätta spännande händelser ur olika konstnärers liv som om jag var med. Trodde jag. Jag kan verkligen ingenting. Och det är så konstigt. Jag ser mig själv som en konstintresserad. Jag tror på riktigt att jag kan ganska så mycket om romantiken, barocken och antiken. Typ hur pelarna såg ut och vad det där speciella sättet att måla ljus och skugga kallas. Om det kallas något. Jag tror jag kan massa konstnärer och hur dom dog. Tänker att jag åker till massa konstmuseum när jag är utomlands.
Och så kommer på att jag inte gör det. Egentligen. Jag tar hellre en chai än letar upp en buss dit. Jag tittar hellre på top model än på en dokumentär om varför van gogh skar av sig örat. Och jag tycker inte om att det är så. Mest blev jag kanske förvånad över att det är så. Jag tror jag är massa saker som inte ens stämmer. Och när jag började tänka på det så blev det så sorgligt. Fyndar fint på second hand, bakar bröd, läser klassiker på balkongen, dricker ett glas rött för mig själv för att det är gott, har fint hår en tisdag eller onsdag. Allt det vill jag. Allt det tänker jag är jag. Och så är jag allt annat. Rätt trist att komma på faktiskt.
Och så kommer på att jag inte gör det. Egentligen. Jag tar hellre en chai än letar upp en buss dit. Jag tittar hellre på top model än på en dokumentär om varför van gogh skar av sig örat. Och jag tycker inte om att det är så. Mest blev jag kanske förvånad över att det är så. Jag tror jag är massa saker som inte ens stämmer. Och när jag började tänka på det så blev det så sorgligt. Fyndar fint på second hand, bakar bröd, läser klassiker på balkongen, dricker ett glas rött för mig själv för att det är gott, har fint hår en tisdag eller onsdag. Allt det vill jag. Allt det tänker jag är jag. Och så är jag allt annat. Rätt trist att komma på faktiskt.
tröjsuccé
Oj det hände något jättekonstigt. Jag köpte en tröja idag. Kanske den finaste jag köpt. Så kommer jag hem. Känner att tröjan är värd ett finare hem. Så jag börjar städa. Plockar och plockar och slänger många påsar. Bara med strunt. Hänger upp andra klännigar på väggen. Det kommer bli så fint. Ja, alltså det var det konstiga. Det är inte mer spännande än så. Men jag tycker det var helfestligt. Städa på en torsdagskväll. Så konstigt. Just nu blev jag lite matt bara. Vilar bara från det en liten stund.
helgon ja
Jag kom att tänka på helgon.net- inga helgon direkt idag och fick ett sånt där åhnej.. över mig. När man måste säga åhnejet högt. Även om man sitter själv. Det verkar inte finnas kvar. Lite tråkigt, mest skönt. Jag tänkte att kanske finns jag kvar. Kanske finns alla kvar. Jag skulle så gärna vilja sätta mig, hur många dygn det nu skulle ta, och läsa igenom allas dagböcker. Antagligen skulle jag gråta mig igenom det mesta. Vad mycket hemskheter alla skrev. Varför hade inte alla föräldrar ett hemligt helgonkonto. Nu tänker jag slappna av lite, var lite glad. Men det gick ju inte då. Och i allt det där så hittade vi ju varandra. Och det är fortfarande mina kompisar idag. Så nåt bra var det väl.
Bara lite mitt på dan
Mina trappor till min lägenhet är, ja dom är för jävliga faktiskt. Jag brukar lyssna på musik när jag är ute och då blir det ganska naturligt att man gör det även på vandringen upp. Ibland hinner jag stänga av, för ibland minns jag hur arg man blir av vissa låtar när man bara är jättetrött och vill lägga sig ner nu. Idag glömde jag. Bon Jovi sjunger Its my life ganska högt in i mina öron. Jag blir rädd för jag kände att jag orkar inte bli irriterad. Jag insåg att denna låten är ett osäkert kort. Men så överakar man sig själv ibland. Jag blev fnissig av det, för det kändes så himla dumt. Lite som när Guns´n´roses dönar på med Paradise city när man ska ut och promenera. Det går ju inte att bli arg.
Juli 12
Det blir en dag på stranden. Det kan bli det. Jag måste hitta min bikini först. Jag ska ha storstädning någon dag. Det finns faktiskt flera som erbjudit mig sin hjälp. Men det går inte. Jag tycker det skulle vara pinsamt. Jag har ställen åt allt som är ganska naturliga för mig. Men det är ju bara för mig. Jag vet att allt ska ha sin plats. Men har man lite för många saker så går det inte. Och då hamnar saker utan plats på dum plats. Kanske i garderoben. Hittar man inte något så ligger det för det mesta i garderoben. Mobilen ligger alltid där. En morgon trodde jag, i alla fall nästan på riktigt, att min matlåda hade blivit stulen. Men jag hade ju bara ställt den i garderoben medan jag tog på mig en tröja. Åh gud. Jag borde verkligen inte jobba med dementa.
tablettråk
Jag orkar inte hämta vatten. Jag tycker det är tråkigt att dricka det i vanliga fall men när man ska ha det för att svälja en tablett så är det om möjligt ännu tråkigare. Därför har jag nu en stor antibiotikatablett som sitter i halsen. Av tyngdkraften borde den snart ligga i magen ändå. Men det känns faktiskt inte så skönt. Mamma kollar att jag tar min tabletter. Som om jag vore en unge, som om du inte litar på mig ska jag precis säga till henne när jag kommer på att jo kanske har det var lite dåligt med dom där tabletterna. Just idag säger jag men vet att det är lika dåligt varje dag. Jag behöver en dosett. Kanske morfar har någon över.
blink
Strecket här bara blinkar. Då brukar jag stava fel också. Jag kan stava. Men jag fick googla om streck stavas med ä eller e. Sträck. Det ser väl också bra ut. Jag har hört om folk som slutar kunna stava. Man ska ofta inte tro på saker man hör om folk. Ofta har man ingen aning om vilket folk man pratar om. Det är bara ett folk, och man vet att det stämmer. Ibland glömmer jag hur en bokstav ser ut. Kanske i två sekunder. Då tror jag att jag är påväg att bli en sån. Som dom som glömmer bokstäver. Jag vill inte bli hypokondriker. Att söka för att man tror att man lider av hypokondri fast man inte gör det låter ju som det dummaste man kan göra. Jag hör så många på mitt program som får lida av så många sjukdomar innan man äntligen blir sjuksköterska och förhoppningsvis kan koppla bort det lite. Jag orkar inte det. Jag orkar inte med proppar, cancer och tumörer i ögat. Som inte ens finns. Så onödigt.
Halt men glad
Halta mormor fick åka med till havet idag. Jag kan ju inte sitta hemma och vänta in att foten ska må bra. Den kanske blev lite mer svullen också. Men jag kan ju inte sitta med den i luften hela tiden. After eight och en stol att sitta i passade mig bra idag. Lite Amelia på det så blev dagen en ännu bättre dag. Och jag kände mig som 75. Man är aldrig äldre än man känner sig. Nej det stämmer ju. Nu ska jag snart grilla hamburgare. I en ny klänning. Vad tråkigt att den kommer få fettfläckar redan idag.
Birds
Jag beter mig som om jag är sjuk på riktigt. Ligger med benen i vädret och behöver saker ganska ofta. Jag pekar med kryckan och slår med den när jag känner att det behövs. Det är fakstikt konstigt hur snabbt man kommer in i krycklivet. Man blir en gubbe, redan efter några timmar. Nu känns det ganska onödigt med kryckor så jag har redan lagt av. Men det var lite kul så länge det varade. Det tar sån hemsk tid att ta sig någonstans så det är inte värt det.
Det var tur att jag hann med frukost med fåglarna idag. Fåglarna är dom jag har temamiddagarna med, det kanske jag skrivit någongång. Det är lättare att skriva fåglarna istället för Jenny, Carita och Sandra. Piffigare. Eller jag vet inte. Jenny gav oss fågelnamn på gymnasiet. Sen får dom vara kvar.
Jag måste bli bättre på att ta bilder. Detta är 6 år sen men dom är väl sig ganska lika. Eller inte så faktiskt.
Det var tur att jag hann med frukost med fåglarna idag. Fåglarna är dom jag har temamiddagarna med, det kanske jag skrivit någongång. Det är lättare att skriva fåglarna istället för Jenny, Carita och Sandra. Piffigare. Eller jag vet inte. Jenny gav oss fågelnamn på gymnasiet. Sen får dom vara kvar.
Jag måste bli bättre på att ta bilder. Detta är 6 år sen men dom är väl sig ganska lika. Eller inte så faktiskt.
kul helg tråkigt slut
Nu ligger jag med otursfoten högt upp i luften. Det var bara ett litet skavsår. Som man mer eller mindre alltid har. Fast detta började stråla upp i vaden. (Okej, kanske inte stråla men tycker om det ordet) Så ska det väl inte vara. Sen blev vristen tjock. Jättetjock. Så himla dumt. Samma fot som bröts förra året. Kryckor igen. Av ett skavsår. Det känns så dumt. Lite töntigt. På sjukhuset sa dom att det var bra att jag inte väntade längre innan jag kom. Jag brukar vänta länge, men nu kunde jag ju inte gå. Jag tänker mig att jag hade fått amputera annars. Hon sa inte så men jag tänker att det säkert hade blivit så.
Det var kul med kalas igår. Johanna fyllde år och hon bjöd som alltid på mat från himlen. Det blev dans och drinkar tills foten inte gjorde ont mer. Jag tänker att den andra foten ska väl inte behöva lida för att den ena är svag och tråkig.
Det var kul med kalas igår. Johanna fyllde år och hon bjöd som alltid på mat från himlen. Det blev dans och drinkar tills foten inte gjorde ont mer. Jag tänker att den andra foten ska väl inte behöva lida för att den ena är svag och tråkig.
Juli 9, 2011
Jag glömde bara trycka publicera
Födelsedagskalas ikväll och jag vill bara sätta igång nu genast. Välja klänning och göra mig fin. Men jag får inte. Jag måste vänta. Fem timmar klarar jag inte av att gå runt färdig. Det hinner hända för mycket under de timmarna som aldrig är till min fördel. Man byter tex alltid kläder. Fast man tänkt ut de första man tog på sig så hinner man tröttna efter alla gånger man kikar i spegeln. Sminket som var ganska okej blir mer och mer tråkigt och meningslöst. Tar ett glas vin och börjar rätta till. Småfix. Och med en ostadig hand har man förstört allt. Man blir rödflammig av anträngningen och börjar desperat måla över det med någon ful beige färg. Och så ser man ut som en sminkdocka. Så ska det inte bli ikväll. Jag har lånat en fin klänning som jag gömt i en påse. Jag tror jag kommer hålla mig till den.
(och jag vet att det finns värre problem än detta)
Födelsedagskalas ikväll och jag vill bara sätta igång nu genast. Välja klänning och göra mig fin. Men jag får inte. Jag måste vänta. Fem timmar klarar jag inte av att gå runt färdig. Det hinner hända för mycket under de timmarna som aldrig är till min fördel. Man byter tex alltid kläder. Fast man tänkt ut de första man tog på sig så hinner man tröttna efter alla gånger man kikar i spegeln. Sminket som var ganska okej blir mer och mer tråkigt och meningslöst. Tar ett glas vin och börjar rätta till. Småfix. Och med en ostadig hand har man förstört allt. Man blir rödflammig av anträngningen och börjar desperat måla över det med någon ful beige färg. Och så ser man ut som en sminkdocka. Så ska det inte bli ikväll. Jag har lånat en fin klänning som jag gömt i en påse. Jag tror jag kommer hålla mig till den.
(och jag vet att det finns värre problem än detta)
Juni 9
Ibland sitter man liksom fast i sängen. Som om man har en kedja runt magen med ett ankare på. Snart känner jag mig nog lätt igen. Ett sommar i P1 först bara. Oj, två rader. Och jag kan inte komma på en mening till.
Hej
Tre sommarprogram blev det idag. För jag glömmer alltid när klockan är ett. Det är bra att lyssna på när man ska städa. Det är regn, jag väntar på kvällen, dvs en städdag. Förrutom att jag struntade i att städa. Snälla gör mig till en pedant. Jag önskar. Varför kan inte mitt schampo och balsam stå i rader. Eller få panik av smutsiga kläder på golvet. Och det tråkigaste. Jag vill inte ha en tv som gäster skriver meddelanden på.
Och så ska man ut och dansa och vill ha en sommarklänning på sig. Stryker det. Genomgång av höstgarderoben väntar.
Och så ska man ut och dansa och vill ha en sommarklänning på sig. Stryker det. Genomgång av höstgarderoben väntar.
god helg
Man borde säga till folk när dom har lapparna kvar på kläder, även om man inte känner dom. Jag brukar ha lappar kvar. Igår gick jag en promenad med mina nya promenadkläder. Kommer hem och ser en grön stor lapp hänga och dingla i nacken. Alltså, det är ju inte så hemskt farligt, inte pinsamt heller, men det känns så onödigt bara. Okej det känns lite dumt. Som om man hade så himla bråttom att komma ut i sina nya fina kläder att man inte hann kolla sig i spegeln. Vilket är sant.
Och det är helg! Nu är visserligen mina vardagar inte så väldigt ansträngande men helg är skönt ändå. Det ska firas med födelsedagskalas och vanligt kalas. Klänningen på.
Och det är helg! Nu är visserligen mina vardagar inte så väldigt ansträngande men helg är skönt ändå. Det ska firas med födelsedagskalas och vanligt kalas. Klänningen på.
En grej till bara
Jag kan sitta och tycka att en tår skulle sitta fint. Då kan jag lyssna på denna.
http://www.youtube.com/watch?v=BJwnskAFG6E
Det brukar inte komma någon tår och det gör mig alltid lite, lite besviken. Ibland kan jag sakna det. Och fråga mig varför jag slösat så dant. Hittade en gammal bild där jag tagit kort på mitt ansikte för att tårarna såg så tjusiga ut när de rullade ner på kinderna. Såna sjuka saker gör man bara inte. I papperskorgen med det. I papperskorgen med det mesta.
http://www.youtube.com/watch?v=BJwnskAFG6E
Det brukar inte komma någon tår och det gör mig alltid lite, lite besviken. Ibland kan jag sakna det. Och fråga mig varför jag slösat så dant. Hittade en gammal bild där jag tagit kort på mitt ansikte för att tårarna såg så tjusiga ut när de rullade ner på kinderna. Såna sjuka saker gör man bara inte. I papperskorgen med det. I papperskorgen med det mesta.
Juli 7
Är inte det bästa med att gå på stan att komma hem? Benen darrar av trampande i affärer. På ett annat sätt än efter vanlig träning. Det är något speciellt med gå på stan-ont. Sådär halvskönt. För man har ju inte tränat även om det känns så. Ganska troligt är att man har fikat en del också. Det är såklart det bästa. Dagen gick ganska bra. Men det blev ett litet kaos i slutet. Många människor, många olika påsar som alla hjälps åt att bära lite när dom känner för det. Dumt. Alla ska bära det dom själva köpt. Så borde det vara. För självklart kommer en påse eller två bort när man inte gör så. Var har vi varit.. Och så runt runt igen och krypa på golvet och fråga. Men virrepannor brukar ha tur. Denna dagen också.
God natt
När man har datorn på magen och man ska sova kan man lätt bli irriterad. Det är så mörkt. Och datorn så ljus. Man känner sig upplyst och det beror inte på att Jesus kommit på besök. Tyvärr. Jag kan tänka mig att han var rätt så snygg. Om han vårdade sitt skägg och inte lät vissa strån bli alldeles för långa mot resten.
God natt
God natt
Hallå
Jag satt och fnissade för mig själv på vagnen hem nu. Jag vill bara rycka tag i den närmaste och berätta. Fast det inte finns något att berätta eftersom jag redan glömt vad jag skrattade åt. Så det får vara. Och man vill inte vara en galning. Skulle det bli högt skratt kan man ta fram telefonen. Alla får ju skratta åt roliga saker på den. Men så kul har jag aldrig haft för mig själv. Äh. Nu ska jag grilla korv. Korv är så underskattat men det har fått ett lyft de senaste åren. Herregud den här bloggen fallerar. Korvprat. Nog.
Och så konstigheter. Jag kom att tänka på skolan och vad kul det ska bli att börja igen i höst. Ha! Vilken jävla överaskning den tanken kom som.
Och så konstigheter. Jag kom att tänka på skolan och vad kul det ska bli att börja igen i höst. Ha! Vilken jävla överaskning den tanken kom som.
Juli 5
Vad tråkigt det är när ägget inte blir bra. Fast på ett sätt blir jag glad att man ändå kan tycka såna saker är jobbiga. Det är hemskt när människor med större problem än en själv säger åt en nåt i stil med att du ska vara glad som ens har ett ägg att koka. Om någon skulle få för sig att säga en sån dum sak. Men det händer. Jag kan vara en sån. Och det känns inte alls bra. Jag har fräst åt andra, okej fräsa var att ta i, men jag har sagt åt folk att vara glada åt det bra istället. Jag vet, pretto som tusan. Man måste väl få vara skitarg på en matta som alltid korvar sig och slippa tänka vad skönt att jag har en matta.
Jag ångrar mig sen. Men jag kan inte hålla mig. När jag precis blivit singel blev jag så ledsen när par bråkade med varandra och inte tog hand om varandra istället. Ville säga åt alla att vara lite snälla istället. Nu när jag inte är lika nybliven singel längre ser jag massa par som jag istället tänker sluta bråka, försök inte ta hand om varanda och gör slut istället. På väldigt mycket för nära håll har jag det senaste halvåret insett att det finns en drös som inte alls verkar ha det särskilt bra. Jag undrar vad det värsta som kan hända är. Och kom på att det är ju att bli som jag. Jag lever enligt många det värsta livet. Det tragiska och ensamma. Jag vet att många tänker så. Jag har varit en halva i ett par sen alldeles för lång tid tillbaka. Det gör mig ledsen nu. För jag har ju det bra. Men jag tror folk kan tycka synd om mig. Hur skulle det bli om jag betedde mig likadant. Jag vet hur ni har det, men snart lyckas ni nog lämna varandra så båda får må bra. Ja just det, det händer när ni minst anar det!
Det skulle inte bli ett bittert inlägg. Det började ju bara med att jag åt världens tråkigaste äggmacka. Sen spårar det.
Jag ångrar mig sen. Men jag kan inte hålla mig. När jag precis blivit singel blev jag så ledsen när par bråkade med varandra och inte tog hand om varandra istället. Ville säga åt alla att vara lite snälla istället. Nu när jag inte är lika nybliven singel längre ser jag massa par som jag istället tänker sluta bråka, försök inte ta hand om varanda och gör slut istället. På väldigt mycket för nära håll har jag det senaste halvåret insett att det finns en drös som inte alls verkar ha det särskilt bra. Jag undrar vad det värsta som kan hända är. Och kom på att det är ju att bli som jag. Jag lever enligt många det värsta livet. Det tragiska och ensamma. Jag vet att många tänker så. Jag har varit en halva i ett par sen alldeles för lång tid tillbaka. Det gör mig ledsen nu. För jag har ju det bra. Men jag tror folk kan tycka synd om mig. Hur skulle det bli om jag betedde mig likadant. Jag vet hur ni har det, men snart lyckas ni nog lämna varandra så båda får må bra. Ja just det, det händer när ni minst anar det!
Det skulle inte bli ett bittert inlägg. Det började ju bara med att jag åt världens tråkigaste äggmacka. Sen spårar det.
Juli 4 igen
Det är kul att åka hem till Synneröd ibland. Vi kom in på Lotta på Liseberg och ser Malena Ernman sjunga Disney med den slibbiaste i Poodles. Oj. Det ser verkligen jätte jättekonstigt ut. Han har svara skinnkläder med flames på ryggen och sjunger innerligt och försöker se berörd ut, han kanske är det också. Hon ser ut, ja hon ser väl ut som vanligt, kanske inte som en liten skör Bell eller vem det är hon ska vara. Det var iallafall flamesen jag skrattade mest åt. Det får man absolut inte ha på ryggen. Pappa undrade vad som var roligt, jag berättade. Vi tycker inte samma. Han berättade att han vill ha flames på hjälmen när han kör sin väspa/motorcykel/moped eller vad det kan vara. Det är roligt. Jag vill vara ett snällt barn och jag börjar genast googla flames klistermärke. Mammas onda blick i periferin. Det är ju inte du som behöver åka där bak ibland. En mening som började med ett fräsande men hinner övergå i besvikelse. Och på en sekund är hon borta. Men pappa med flames, förlåt men jag kan verkligen inte låta bli.
From Paris to Berlin fast tvärtom
Nu måste jag bestämma mig. Jag måste boka min resa till Paris. Och så kommer ett lyxproblem på det. Ska jag fara till Berlin innan. Jag tror jag älskar Berlin. Jag tror jag verkligen vill dit. Men så måste jag åka själv. För att jag inte kunde venprovtagningen och måste göra om det när annat fint folk åker flyget dit. Och åka från Berlin till Paris själv. Klart jag kan åka själv. Det vet jag ju. Tror jag. Ja men det tror jag att jag vet. Men lite tråkigt. Det är roligare med en bredvid sig. Den 18 augusti tänker jag mig. Stros, dans, tavlor och kalas, mest kalas, i Berlin. Följ med. Ja.
Imorgon är det Kinamiddag hos Jenny. Så nu är det dagen innan-googlande på temat som vanligt. Jag sa att jag skulle prata Kinesisk konst. Det bara slank ur mig. Jag har såklart ändrat mig, men dom andra kommer alltid snabbt på vad de ska prata om. Så jag sa det bara. Jag tar konsten. Jag tar inte konsten. Jag sitter och funderar med pappa bredvid mig. Han är överambitiös nu. Han tycker jag ska måla kinesiska tecken, skriva ut bilder på terrakottarmén som hittades i Kina och visa vilka olika ansiktsuttryck dom har (häftigt ja.. men nej), ta med kaligrafipennor och låta alla måla mellan middag och dessert. Jag googlar Kina för lite inspiration. Jag måste lära mig att vara lite mer specifik. Jag kan inte komma med en faktaruta.
Den kan ni få nu. Oj, det är många faktarutor man gjort i alla sina böcker om länder i skolan. Så tråkigt. Meningslöst. Och tar ändå bara en halv sida i boken. Jag vill inte veta hur många km2 landets yta är för jag förstår inte hur stort det är ändå.
Imorgon är det Kinamiddag hos Jenny. Så nu är det dagen innan-googlande på temat som vanligt. Jag sa att jag skulle prata Kinesisk konst. Det bara slank ur mig. Jag har såklart ändrat mig, men dom andra kommer alltid snabbt på vad de ska prata om. Så jag sa det bara. Jag tar konsten. Jag tar inte konsten. Jag sitter och funderar med pappa bredvid mig. Han är överambitiös nu. Han tycker jag ska måla kinesiska tecken, skriva ut bilder på terrakottarmén som hittades i Kina och visa vilka olika ansiktsuttryck dom har (häftigt ja.. men nej), ta med kaligrafipennor och låta alla måla mellan middag och dessert. Jag googlar Kina för lite inspiration. Jag måste lära mig att vara lite mer specifik. Jag kan inte komma med en faktaruta.
Den kan ni få nu. Oj, det är många faktarutor man gjort i alla sina böcker om länder i skolan. Så tråkigt. Meningslöst. Och tar ändå bara en halv sida i boken. Jag vill inte veta hur många km2 landets yta är för jag förstår inte hur stort det är ändå.
| Officiellt namn: | Folkrepubliken Kina |
| Huvudstad: | Beijing (Peking) |
| Statsskick: | Folkrepublik |
| Språk: | Kinesiska |
| Valuta:* | CNY (Chinese yuan) |
| Folkmängd: | 1.321.400.000 inv. |
| Yta: | 9.596.960 km² |
| President: | Hu Jintao (fr. 2003) |
| Premiärminister: | Wen Jiabao (fr. 2003) |
| Generalsekreterare KKP: | Hu Jintao (fr. 2002) |
| Största stad: | Shanghai (18.670.000 inv.) |
| Militär: | Folkets befrielsearmé |
| Nationaldag: | 1 oktober |
| Medellivslängd:** | 72,88 år (män 71,13 och kvinnor 74,82) |
| Största folkgrupp: | Han (ca 91 %) |
| Flagga:*** | Fem gula stjärnor på en röd bakgrund |
| Råttans år | En människa född i råttans år är påhittig, charmig och väldigt generös mot de närmaste, men de kan också ha ett hett temperament och vara kritiska på gränsen till petiga när det gäller detaljer. Råttor tenderar till att lyckas i skrivyrken som författare, kritiker och redaktörer. Årtal: 1936, 1948, 1960, 1972, 1984, 1996, 2008 |
|
| Oxens år | En född ledare, som inspirerar och fyller de den möter med självförtroende, men kan också vara allt för krävande. Metodiska och bra på att arbeta med händerna. Yrken som passar är frisörer och kirurger. Årtal: 1937, 1949, 1961, 1973, 1985, 1997, 2009 |
|
| Tigerns år | Tigrar är djärva och äventyrliga, charmiga och bra på att ta initiativ. Men de är dessutom risktagare som ofta handlar först och tänker sedan. De blir ofta bra chefer, forskningsresenärer och racerförare. Årtal: 1938, 1950, 1962, 1974, 1986, 1998, 2010 |
|
| Kaninens år | Tillgivna, medgörliga, trevliga människor med många vänner. Men de kan lätt bli för sentimentala och verka lite konstlade och ytliga. De blir bra jurister, diplomater och teatermänniskor. Årtal: 1939, 1951, 1963, 1975, 1987, 1999 , 2011 |
|
| Drakens år | Drakar är populära individualister, full av liv och entusiasm och stora livsnjutare. Präst, artist eller politiker är yrken som passar drakar. Årtal: 1940, 1952, 1964, 1976, 1988, 2000, 2012 |
|
| Ormens år | Romantiker och djup tänkare, vis och charmig, men samtidigt snabb med att avfärda människor och lite känslig när det gäller pengar. Typiska orm-yrken är lärare och psykiater. Årtal: 1941, 1953, 1965, 1977, 1989, 2001, 2013 |
|
| Hästens år | Hårt arbetande och mycket oberoende, intelligent och vänlig. Men kan också vara mycket självisk. Blir ofta bra vetenskapsmän och poeter. Årtal: 1942, 1954, 1966, 1978, 1990, 2002, 2014 |
|
| Fårets år | Ett får är charmigt, artistiskt lagd och ofta materialist. Oroar sig ofta i onödan och klagar lite väl mycket över småsaker. Skådespelare och trädgårdsmästare passar ett får som handsken. Årtal: 1943, 1955, 1967, 1979, 1991, 2003, 2015 |
|
| Apans år | En apa är ofta intelligent och populär. En människa som lyckas med vad han/hon än företar sig. Årtal: 1944, 1956, 1968, 1980, 1992, 2004, 2016 |
|
| Tuppens år | En bestämd och hårt arbetande person. Är inte rädd för att säga sin mening och kan därför uppfattas som burdus. Blir bra krögare, reser gärna och mycket. Årtal: 1945, 1957, 1969, 1981, 1993, 2005, 2017 |
|
| Hundens år | Ärliga och trogna de som de älskar men tenderar att oroa sig för mycket och leta fel hos andra. Passar som hemliga agenter och affärsmän/kvinnor. Årtal: 1946, 1958, 1970, 1982, 1994, 2006, 2018 |
|
| Björnens år |
juli 3
Det är en ganska fin helg. Jag skulle varit ute, dansat. Men så har jag behövt gå upp i ottan. Plus täppta borrar som stör mig så väldigt. Jag skriver inte mer om jobbet. Jag får inte gissar jag och jag vill nog inte heller. Men jag tror det kommer bli bra. När de väl sätter igång om några veckor. Det har ju varit roligt, när alla väl kommit upp på morgonen. Då kan man sitta och prata om allt möjligt. Det är kul att höra deras många funderingar kring allt som händer nu. Och det som hände för 70 år sedan. Det finns även mycket att prata om angående det som inte händer. Det som inte syns. Kanske främst det.
tack
Man får konstiga kommentarer när man är ute. Och allt lyckas jag ta som komplimanger. Först senare tänker jag jaha..? Indiana Jones har jag skrivit om förrut. Jag tycker fortfarande det är ganska imponerande att jag kan bli glad av att höra att jag ser ut som en 60-årig arkeolog. Jag hoppas dock det endast var i jackan de eventuella likheterna fanns. Men igår ja.
Du ser ut som "Är du kär i mig ännu Klas-Göran".
Okej. Eller, ser jag ut som allt det?
Ja. Eller nej, hon som sjunger?
Lite gammal?
Ja, eller jag menade dina kläder, för du har inga rynkor, väldigt få om du skulle vara så gammal.
Så ganska bra bevarad för att vara från 40-talet?
Ja.
Jag vet inte.
Du ser ut som "Är du kär i mig ännu Klas-Göran".
Okej. Eller, ser jag ut som allt det?
Ja. Eller nej, hon som sjunger?
Lite gammal?
Ja, eller jag menade dina kläder, för du har inga rynkor, väldigt få om du skulle vara så gammal.
Så ganska bra bevarad för att vara från 40-talet?
Ja.
Jag vet inte.
