fixarsmurf på ingång

Jag kan inte ta mig för någonting för jag väntar på en fixargubbe. Ta mig för. Säger man ens så nuförtiden. Han ska byta en sak på min toalett och jag känner mig så obekväm. Vad ska jag göra när han är här? Det är det jag tänker på nu. Man känner sig fånig om man står i dörren och hänger, för vi kommer ju knappast ha något att prata om. Och man känner sig inte så kul när man sätter sig i ett annat rum som om han inte finns. När jag har besök som dessa brukar jag cirkulera runt lite. Nu blir det mellan köket och rummet. Då går jag förbi toaletten och kan fråga om han behöver hjälp? Om han är klar snart? Nej jag kan inte hjälpa honom, och nej klar snart låter som han sitter på toan. Jag kanske kan fråga om det går bra. Ja det ska jag göra. Hoppas han inte lånar toaletten sen. Det gjorde en annan fixargubbe en gång. Då kände jag mig ännu mer obekväm. Där satt jag och låtsasskrev på datorn medan han kissade på min toalett. Men jag är inte så finkänslig så jag tyckte det var ganska roligt.

Hela garderoben fick vändas ut och in för snart kommer Emelie och då måste jag ha min tuffa Guns´n´Roseströja på mig. Nu är det inte bara hatt som ingår i uniformen. Den är lite kort och visar magen ibland och det är det fulaste som finns (bland mycket annat) men trycket på bröstet kompenserar.

Hej talg!

Åh, här kan jag inte sitta mer nu. Jag läser om alla typer av vävnader. Jag förstår fortfarande inte hur allt får plats i kroppen. Och att man orkar göra någonting alls utöver att bara hålla sig i liv är ju fantastiskt. Histologi på tre timmar skulle kunna vara en hel kurs för mig. Jag förstår inte. Och mitt te tog slut för tidigt. Så jag föll i sömn. Jag somnade i början av ett ord och vaknade i slutet. Jag stavade givetvis inte rätt. Det hade varit ganska imponerande. Jag har somnat så förrut och jag blir alltid så glad. Att man inte ger upp liksom, nej jag skriver och skriver tills jag sover. Han var snäll vår lärare. Och ganska mänsklig. När powerpointen efter ett antal timmar fortfarande inte var slut och det kom upp TALGKÖTLAR sa han näe det går ju inte. Nej, det gick verkligen inte. Så jag köpte en rosé och kilar över till Helena nu.

solkväll

Så typiskt. Mamma trodde att jag hade varit snygg igår eftersom Dr. Quinns man är ursnygg. Tänk om fler tolkade det så. Att jag tyckte att idag, idag är det verkligen min dag, och så bloggar jag om det och jämför mig med en snygg karl från 80-talet. Han lever väl nu med och är en karl från 2010-talet men eftersom jag inte stalkat honom så vet jag inte hur han ser ut idag. Vad gör han nu?

Och bara en insikt. Nu har jag kommit på varför jag aldrig lagar mat. Det är ju för att det är så tråkigt att laga när man är mätt. Sen blir man hungrig och då är det ju jättetråkigt. Och då ropar frukosten, jag var ju så god imorse ta mig, och den gör mig aldrig besviken. Det här kanske många redan visste. Isåfall ber jag om ursäkt för er bortkastade tid.

en äkta vardag

Jag tittade inte ut när jag kokade mitt te till min termos. Jag skulle ju sitta ute idag, mot ett träd. När jag öppnade porten så insåg jag tyvärr att det kanske får bli öndrade planer. Det blåste ganska mycket. Inte alls en picknicdag. Så jag och Helena tog picknicen på föreläsningen. Picknic! Vilket roligt ord. Vi satt och drack te och försökte lära oss om alla cellorganeller som finns i cytoplasman. Jag tycker det är svårt. Jag kan fortfarande inte förstå hur dom kan få plats där inne och ännu mindre hur någon kan komma på vad deras funktioner är. Ribosomen bildar vårt protein. Jaha. Vad skönt att veta vem jag ska prata med om jag får proteinbrist. Min kompis Ribbo. Såhär kommer jag få hålla på när jag ska plugga. Fåniga berättelser om varenda protein. CAM protein. Ett protein som gör att celler kan sätta sig fast i varandra. Som en kamera, en CAM, får fast människor på bild. Herregud.

Men jag vill ju kunna. Jag vill lära mig detta. Och jag måste lära mig det om jag ska kunna förstå sånt jag tycker är mer intressant. Vi ska se en obduktion snart, inte på riktigt tyvärr men på film. Jag undrar om den döde blev tillfrågad om han ville bli filmstjärna. Jag skulle nog inte vilja visa upp mig för hela Sveriges sjuksköterskestudenter. På något vis skulle det kännas lite.. utlämnande? Jag vet inte.


Take me home, country roads

Idag saknades bara gitarren. Men även utan den var countrysångare-looken tyvärr ett faktum. Det var lite som på gymnasiet. Man vaknade upp i skogen och eftersom det var så mörkt så tog man på sig det som låg närmast. När man sedan gick av vid nils ericsson terminalen hade solen gått upp och nervöst tittade man ner på sin kropp för att se vad den var klädd med. Lite så kändes det idag. Men jag tyckte det var ganska roligt. Mitt hår kändes som Dr Quinns mans hår. Ni vet, han hade bruna lockar som han satte upp lite slarvigt ibland. Men mest hade han det utsläppt tror jag. Jag tänkte på honom när jag såg min spegelbild och undrar om man tyckte han var snygg eller sliskig? Något av det var det ju. Jag minns att jag tyckte von Trapp hade ett inte så tilltalande utseende (äcklig gubbe) och Dr. Quinns man (som har ett eget namn?) är ju hans motsats vilket borde betyda att han var en snygging?

Men? Haha


Oavsätt om jag var en tjej som spelade gitarr eller inte så värmde min jeansskorta lagom i solen och imorgon tar jag med mig termosen och sätter mig vid ett träd. Den tiden får vara inne nu. Och vilken tur jag har, soffhänget igår resulterade i att jag helt missade snön som det uppdaterades om på facebook. Och eftersom jag bara ser himmel utanför mitt fönster och måste anstränga mig lite för att se marken så valde jag att ligga kvar i soffan och därmed ignorera den eventuella snön som kanske låg där.

Jag har börjat en språkkurs. Den går under namnet humanbiologi och det kommer väl så småningom men först måste jag lära mig latin. Jesus, här får man inte säga att någon har ont i bröstet, allt är kodat. Döjt under namn som Cranial inom truncus. Vad är det för dumheter att säga så.

sing a long

Jag har hängt i min soffa hela dagen. Men man kan bli trött av det också. Imorgon kör humanbiologin igång så jag har försökt att inte tänka så mycket, spara på tankarna. Men imorgon kör jag. Jag ska börja träna på riktigt, och äta riktig mat. Det andra kommer bli svårare. För frukost är mycket godare. Men liksom varje måndag så känner jag att nu är det på riktigt. Och om det nu inte skulle vara det så är det inte hela världen för jag har det ju rätt bra ändå.

Då jag inte har så många
klara tankar idag är det svårt att få ner någon text. Jag skrev ett inlägg där jag jämförde Von Trapp med cellospel. Det är ett av alla inlägg man kan hålla för sig själv utan större förlust för er som läser. Privata saker och von trapp-trams känns som jag kan få ur mig på andra håll. Men på tal om von Trapp så måste jag ju höra hans Edelweiss snart. Haha när han står där och sjunger och alla blir förtrollade av hans stämma. Man kan ju bara bli glad. Och när Lisen stämmer upp i sång hon med. Haha.

http://www.youtube.com/watch?v=pXtSP8e27rA&feature=related


Mot jazzå

Åh jag är töntig. Kavajen kändes inte rätt. Varför ska man känna efter så mycket? Varför kan man inte bara köra? Jag kör ibland, och då brukar jag gilla det. Men idag, äh jag vet inte. Jag vill inte synas. Jo, jag vill synas, men orkar inte kommentarer om att jag ser ut som en cirkus eller vad det kan tänkas bli. Ibland vill man bara dansa och känna sig snygg. Även om just den kombinationen är ganska ovanlig. Jag tappade ut massa rouge i handfatet. Är man snål eller är man snål när man sopar upp allt och slänger på kinderna. Ja, man är snål och man blir ful och även dum eftersom man måste tvätta sig och ta nytt.

Det här är ingen modeblogg (om någon trott det) men jag kände att den behövdes.

Taken for a fool

Jag hade två timmar i Stockholm innan tåget gick. Vad tråkigt tänkte jag, att jag inte skulle hinna trava runt lite längre. När jag har så kort om tid på mig kan jag bli lite stissig. Jag glömmer bort vad jag tycker är fint. Jag glömmer också bort att alla affärer finns i Göteborg och att jag därför inte behöver stressa runt. Jag hann köpa en väska och två par skor. På helt vanliga affärer. Jag måste packa mer effektivt nästa resa. Nu hade jag väska och tågpåsar +shoppingpåsarna, det är värdelös packning. När man dessutom köper en väska som man stoppar ner i en påse, då är det riktigt dåligt. Men det blir nog bättre med åldern. Idag ska jag använda min nya väska. Haken fyller år och hon ska firas ikväll. Jag ska ha blommig 80-talskavaj och hylla vårt födelseårtionde. Det är inte 80-talstema, men det får vara mitt tema idag. Jag jobbar på att få in lite färg i garderoben och nu kan jag inte sluta. Jag vet inte om det är bra eller dåligt.

Tilllbaks på ett bananskal

Det bästa som finns måste ju vara när något överträffar ens förväntningar. Stockholm gjorde det. Jag fick träffa Angelica, en äkta tjejkväll med middag, vin och genomgång av säckar med kläder. Jag fick träffa Samuel och fika, vilket vi är rätt bra på. Förutom att hans pirog luktade toa. En liten miss, men överkomlig. TeliaSonera hade tagit över vårat ställe men Stockholm visade sig ha fler fik. Och studentforumet, ja men det var ju jättebra. 20 studenter ungefär från Sveriges alla hörn. Vi hade en föreläsning och utöver den mest diskussioner. Godaste middagen jag ätit i år och såna festligheter. Vi bestämde att vi åker dit nästa gång igen. Och stannar lite längre. SÅ nu sitter jag på tåget hem till götet och är rätt nöjd. Mamma ska få sy om mina Tarrasklänningar så jag kan vara snygg på kommande kalas. Kungligt snygg. Kanske invigning imorgon av den svarta med den gigantiska rosa rosetten på röven. Ja men ni hör ju, inte en jävel kan säga att jag är Indiana Jones imorgon!

god morgon stockholm

Det är så konstigt att besöka en stad som varit sin. Nu är man gäst. Man känner inte samma gemenskap med dom andra. Lite utanför. Jag har smsbiljett på tunnelbanan. Jag går på samma gator men dom ser inte likadana ut. Åh nej nu börjar jag med mina klyshor. Skitsamma. Det var ju här jag försökte bo i över två år. Nu inser jag att jag faktiskt gjorde det. För det finns så mycket kvar av mig här. Det är så. Jag saknar stockholm så det gör lite ont. Jag får ont när jag tänker på dagar jag hade och jag blir varm när jag tänker på andra dagar här. När jag flyttade härifrån var det för att det var för jävla långt från göteborg. Och det är det fortfarande. Men det är i göteborg jag måste bo. Stockholm blev aldrig riktigt mitt.

Hej hej!

Vad lukter (dofter?) kan få en att minnas. Jag åkte rulltrappan ner till tunnelbanan och åkte samtidigt tillbaka några år. Det luktade så gott. Nej jag vet att tunnelbanan inte luktar gott men minnen gör det. Det blev jättekonstigt, det kom något tårliknande i ögat. Inte för att jag vill flytta hit igen men när jag minns kan jag bli sån. Jag åkte förbi odenplan, som jag hängt på så många månader. Tog blåa linjen som jag åkte varje dag. Det var ju ett annat liv! Men ändå mitt.

Jag kom hem från Angelica nu
. Det var så kul att träffa henne i hennes bo. Vi provade mest kläder, hon bor hos tarras och tarras ville inte ha sina kläder. Vi har inte riktigt samma storlek så det blev lite problem ibland men hittade en urtjusig klänning som jag får visa upp en annan dag. Den måste såklart sys om.

Jag var rädd att det
hade kommit några fler till rummet och satte in nyckeln försiktigt men gud vad skönt jag är själv. Det är så jobbigt att byta om i mörket och lägga sig och sova när man vill ha det lite ljust och inte alls sova. Första gången jag sover själv såhär- på hotell. Ganska kul men jag längtar lite hem. Jag undrar hur katten har det men jag vet att jag inte har någon katt, men lite den känslan har jag.

framme!

Nu åker jag tåg. Med bord och kontakt till laddaren. Jag har aldrig varit med om något liknande. Jag skulle haft finskor och kavaj också, då hade jag smält in i vagnen. Jag hade köpt godis till min färd. Fem minuter innan jag skulle pka och det var ca fem meter till tåget. Men när jag satte mig på min plats och skulle avnjuta en hallon-lakritsskalle så hade jag tappat bort den! Man blir så besviken, en tomhet infinner sig. Nu hjälpte det lite att jag åker baklänges och skriver och därför mår lite illa, men godis, ja det är ju ändå godis. Till och med de stiliga kavajmännen bredvid äter godis. Bilar, ett meningslöst godis, men jag hade inte tackat nej.


Tjao

Nu åker jag på tripp. Ska till Stockholm och diskutera etik i vården. Det ska bli så roligt. Det är ett bra ämne som man kan diskutera länge eftersom man aldrig kommer fram till något. Det är det som är lite jobbigt också. Alla ämnen jag gillar är dom som inte har några klara rätt och fel. Då kan man inte tänka fel utan allt man säger kan bemötas med ett jaha du tänker så. Bra.

Annat blir det nästa kurs. Där finns det inget tid för tolknig. Anatomi varje dag och jag ska lära mig allt känns det som. Jag borde vara klar som sjuksköterska till sommaren när jag ser på schemat men uppenbarligen finns det mer att kunna. Undra vad det kan vara. Jag ska tom kunna sticka innan juni, det kommer på tentan. Ska man sticka sin fröken?

lite sömnig men glad

Jag skriver pretentiösa inlägg och suddar bort dom. Jag formulerar om och försöker låta lite mer modern. Jag läser det jag skrev för länge sen, för många år sen när man skrev i en liten blommig anteckningsbok. Jag har handen framför ansiktet och läser lite mellan fingrarna, hela tiden beredd. För jag vet inte hur jag ska reagera. Men hoppas du inte sa detta högt är väl det jag tänker mest. Jag är ganska säker på att jag inte gjorde det. Men då känns det lite sorgligt också. Varför så tyst. Aldrig kan man vara nöjd. Men nu, nu äntligen är jag ju det, nöjd över hur allt bara stämmer så bra.

Nöjd ja. Det är man kanske ändå aldrig.

God helg

De bästa helgerna har man efter en tenta. Man kan inte göra något annat än att vara ledig. Och jag har verkligen varit ledig. Emelie berömde mina mojitos i fredags och jag kände att ja, vad kul att jag kan göra drinkar. Idag upptäckte jag att sockerpaketet var halvfullt. Då kanske det goda resultatet inte berodde på mig känner jag.

Idag svävar det i huvudet
. Försöker få några konkreta tankar att tänka men det vill sig inte. Inget fäster. Jag blir stressad men vet ju att dagar som idag existerar. Imorgon kanske jag fungerar relativt normalt igen och då är det ingen idé att hetsa upp sig över idag. Jag ska till Stockholm på onsdag och borde ordna upp praktiska tråkiga saker nu. En affärsresa skulle man kunna säga. Ingen nöjesresa även om jag ska klämma in nöjen i alla luckor. Det första nöjet blir Angelica på onsdag. Vi har 5 år att prata igenom.

Jag hittade en dread i fredags. Jag tror den satt fast någonstans.


Nu blir det favoritmat
hos Johanna och Morten. Jag sitter av tiden men nu kan jag strax promenera bort.

Indiana?

Jag sov i badkaret och hoppades på en skönhetssömn. Skönheten kanske kom, men när jag vakande var den borta. Jag får sova en stund till. Jag tror jag vill till Pustervik ikväll igen. Och bara stå där och svänga inatt. Kanske i samma kläder. Bara för att det kändes så bra.

Jackan har också känts bra. Jag har gillat den skarpt sen jag förälskade mig i den förra året. Därför skämdes jag inte direkt när jag hämtade ut den i garderoben för att vandra ut, mot lite mat i natten men fick följande kommentarer. "Vilken outdoor jacka! Verkligen outdoor." Ja.. eller va? En jacka brukar man väl ha utomhus? Kunde jag ju säga, men jag säger eh, som vanligt. "Lite Indiana Jones över dig känner jag." Säger en annan. Jag tycker det är kul och jag skojar om lijaner och roddbåtar som jag ska ta mig hem med. Jag tycker det känns fint att vara Indiana Jones, men idag fattar jag inte. Ser jag ut som en galen arkeolog? Jag ville ju bara ha en fin vårjacka, inte en äventyrsjacka att kasta lasso i. Jag ville ju bara vara en snygg tjej men blir kallad Indiana Jones på krogen.


??

dansa i mössan

Vi kunde inte låta bli. Guns´n´roses och Nirvana på våra tröjor. Man måste ju köpa en sån. Bara för att det är roligt. Ville jag också poängtera för killen i kassan, för han såg ut att le lite i hemlighet. Eller så tyckte han att vi var häftiga rocktjejer. Det gör ju inget heller. Vi var rädda att vi skulle få för oss att gå ut i dom, risken var stor, men vi kom ihåg att svira om. Det känner man sig tacksam för idag.
 

Det blev reaggekväll på Pustervik och fridans i många timmar. Riktig fridans. Man kunde nästan blunda och man behövde inte vara rädd för att dansa fel. Vi provade mössor och hattar för att känna in, vad är min stil ikväll? Jag vet inte om jag hittade den, stilen. Det ser ut som min nattmössa, men en sån behöver man ju också. Om man ska upp och gå på natten.

Fri som fågeln

Nu har jag bott i Göteborg i tre månader och självförtroendet börjar komma. Idag hjälpte jag för första gången en förvirrad på spårvagnen hur han skulle åka. Man kan ju tycka att jag efter mina spårvagnshistorier ska vara lite försiktig med att ge råd. Och ja, det kanske jag borde, men idag blev det rätt. Jag var tvungen att kolla upp om det jag hade sagt stämde hyffsat och det gjorde det ju.

Tentan är klar, död, för ett tag i alla fall. Jag uppfattade inte frågorna riktigt korrekt men allt jag har läst behandlar ju samma ämnen och begrepp så jag snodde ihop lite från allt och hoppas dom kan känna mitt engagemang, eh. Ja nu kan jag inte göra något ändå. Klockan är halv ett och min enda plan är att fixa de bästa förutsättningarna för kvällen. Bra plan.

hej sol

Sal 1 var mörk och det stod tända ljus på golvet. Oj! Här fick man hålla benen i styr. Det var barfotadans och man fick gärna blunda när man gjorde röreslserna. Så jag blundade. Och då byttes rörelsen. Men vem märker det när man blundar? Jag såg nog ut som att jag saknade koll på omvärlden då. Och det gjorde jag ju. Eller gör fortfarande. Imorgon blir det tenta några timmar men sen! Sen ska jag ha helg hela helgen. En riktig helg. Det finns ju helger som är mer helg än andra. Man kanske ska göra något tråkigt och även om det bara är en timme så skapas det ändå ett litet moln över hela helgen. Men nu finns inget moln. Kanske får solglasögonen åka på, jag tror nog det.  


ja?

Nu snurrar det för många hälsoord i mitt huvud så jag tar vagnen till västra hamngatan för att svänga runt på fläsket lite. Johanna fick med mig på afrikansk dans och jag tror det kommer bli helfestligt. Jag känner mig dock urfånig i mina spindelkläder idag. Man skulle ju vilja vara lite fri och självständig i dansen men nu kommer jag känna mig som spindelmannen som försöker dansa lite sensuellt och härligt. Det får vara så. Men känner jag att wow det här är min grej, då kanske jag får fixa en annan dress.

Och det är vår! Då blir man glad. Inte ens en hemsk tentavecka har fått ner mig. Bara några gånger men det hade jag räknat med. Nu är det snart helg och den kommer bli helt fabulös!

tOrsdag

Jag tycker inte strössel är gott. Jag läser om narrativ identitet men min blick dras mot strösslet i fönstret. Jag häller upp lite i min hand och häver i mig det. Men det är fortfarande inte gott. Som jag visste. Och som jag vet men jag gör det igen. Jag kan klara mig utan strössel, det vet jag. Därför gör det ingenting när det tar slut, då det inte är gott. Men det stör mig. Man vill, men det går inte.

Men det är värre med andra saker. Åh vad tråkigt det var när jag inte tyckte om skaldjur. Jag ville så gärna, men det smakade bara havsbotten. Lyckan var total morgonen jag vaknade och kände att en räka kanske inte är helt fel ändå. Jag har skrivit om det förrut. Transitionen. Man går till en ny punkt i livet. Som senapsminuterna. När det sakta gick upp för mig att senap måste ju vara jättegott. Det kommer jag ju aldrig glömma. Eller när jag valde oliver till salladen. Och sorgligt minne, när jag kände att nu, nu kommer det, nu kommer jag gilla lakrits, och jag blev så exalterad att jag förstörde det. Ögonblicket försvann och jag bannar fortfarande mig själv för att jag inte kunde behålla lugnet när det väl gällde.

the girls are pretty

Det finns inget mittemellan. Guns´n´roses Paradise city dånade i mina öron när jag satte på mig lurarna för att gå ut en sväng. Man måste ju bara bli glad av en sån sak. Skrattade gjorde jag nog till och med. Det kanske inte var riktigt så kul i efterhand men just då kändes det bara så festligt. Jag kan liksom inte lyssna riktigt seriöst, om in förstår, någon kanske.

Jag tog min favorit leopardscarfen och min andra favorit blå munktröja och måste ändå säga att jag kände mig inspirerad. Jag kom ut, det var sommar, och jag kände att kanske skulle jag ta mig några hopsasteg. Och jag gjorde det. Jag sprang men jag hade inte kommit utanför Strömmensberg innan blodsmaken kom och det liksom drog i vaderna. Vi var inte så överens kroppen och jag, den hade inte samma inspiration.

Det blev gång istället och vilken bonus att jag hade slängt ner mitt bankomatkort i bh´n innan jag gick ut så jag kunde gå och köpa något. Det blev ingen läcker dress direkt men mat och det kan vara lika kul. Tills nu då den ska lagas. Nu hade jag hellre haft en snygg dress att dansa i på fredag. På fredag kommer Emelie och vi ska vara fina, äta mat och dansa. Låt det bli fredag. 

äh

Lite klagan men jag tror jag måste, fast det känns töntigt.

Det blev fel idag.
En snefylla i dagsform. Fel från start. Jag kunde inte vakna men när jag gjort det var jag tvungen att koka spagetti till matlådan. Bara en sån sak får en ju att tappa lusten på det mesta. Tänkte ta bussen som går några meter från min dörr men den missade jag eller så kom den inte. Jag gick vidare till vagnen och den åkte innan jag hann fram. Man kan springa, men inte med väska, kasse och dator. Då blir man en långsam människa. Fick ett sms från Emelie där hon skrev lite fina grejer om ägg och kaviar. Då fnissade jag till men sen kom det låga tråkiga tillbaka. Jag hade seminarium och det gick bra. Bra sak. Men sen har jag tentapluggat. Inte bra. Inte alls. Så hemskt dålig är jag just nu. Jag glömmer allt jag läser. För att göra det lite extra härligt när jag kom hem fungerade inte mitt word att skriva nytt i, så vad gör man om man inte är teknisk för fem öre? Man skriver av sitt arbete, och man skriver av och skriver av igen. Pust. Och vilket skitarbete. Herregud, det kommer ju inte gå men något var ju tvungen att hamna i hennes post.

Men nu får det vara kväll. Tv, dator, musik, Tack och hej.

hej!

Tji får man för att man inte kan vakna på morgonen. Då missar man de obligatoriska och får skriva ett arbete själv. Nu ska jag skriva några sidor om en hittepå-sak. Jag är forskare och ska berätta hur jag ska gå tillväga för att se effekten av saft resp. näringsdryck! Okej, eller.. va? Jag ska slänga mig med ord som kollektiv kunskap, etik, evidensbaserad kunskap, forskningsprocess har det tipsats om. Jag tror inte det kommer bli så mycket kastandes med dom orden. Om de nu inte skulle kunna lova att de aldrig kommer tillbaka. Men det kan dom inte lova säger dom och då känns det inte så värt.

Jag skriver en rad här och sen några i min rapport. Haha nu har det blivit en sida, jag undrar vad det kan stå. Bäst att inte läsa. Anledningen till att jag inte börjar gråta är för att jag är glad. Ja det var ju också en poäng. Men jag borde vara stressad men jag är bara glad istället. Det har inte hänt i såna här situationer tidigare, likgiltig har jag väl varit, ganska många gånger, men glad en tentavecka, nej dra på trissor! Som förövrigt är top 3 över de fulaste uttrycken i världen.  

Och jag ser ut som en kille, en grabb, ja inte en tjej.

hej veckan

Nu är det ta tag i veckan som gäller. Äta riktig mat så man är mätt och inte hålla på med småskit hela dagen. Stänga av musiken, msn och allt annat som gör dagarna fina när man är ensam. Om tio minuter en kvart.

eric saade alltså

Jag har varit på semester några dagar och då blir det inget skrivet. För då hittar man på saker istället och orkar inte skriva vad man gör. Nu är jag hemma igen och gör ingenting så då kan jag skriva. Det är bra med båda sorters tid. De kompletterar varandra. Disputationen gick ju som på räls, och sen var det fest. Jag bidrog genom att äta maten dom bjöd på. Det känns ju lite snålt men jag tror dom var glada att jag kom. Man får tänka så. Man bidrar med sitt sällskap. Det kanske är en ganska dryg attityd, som att man själv vore god nog. Fast det kanske man är, ibland. Jag vet inte.

I Linköping bor Martin också så jag hälsade på honom. Vi lagade massa mat, såklart. Och promenade runt och letade efter en teater. Vi hittade teatern men valde black swan istället. Jag skulle kunna skriva om den filmen men idag kommer inte orden så lätt. Det var en sjuk jävla film på många sätt samtidigt som den var lite fantastisk också. Jag gillar när man riktigt kan stirra på filmen så den nästan går sönder, men man vet att filmen klarar det. Flummigt? Antagligen, men denna film klarade mitt stirrande och den stirrade tillbaka. Klockan är elva men jag snackar som om den vore tre.

sommar i linköping

Jag trodde jag hade gått in i garderoben och ut i Narnia när jag tittade ut genom fönstret idag. Knäppt. Men imorgon kan det vara sommar. Det är bara så man får tänka. Ska åka till Linköping imorgon för jag ska på disputationsfest. Martin, min kusinman har redigt fått ihop flera sidor som han vill berätta om. Det är första gången, jag vet inte hur det går till. Jag kan tänka mig. Men jag vet inte. Jag googlar och hamnar på en etikettsida. Jag ska visst ha lång aftonklännig, det passar utmärkt om det inte står någon klädkod. Det var ju typiskt att jag inte tänkt på det. Jag löser det. Ska packa inatt. Så jag inte glömmer något.

och du undrar vad jag tänker på

Två timmar irrade jag runt innan jag kom fram till skolan idag. Det var vår som jag anade. Och jag hade tid. Jag hade tid att gå upp på berg för att upptäcka att det inte var en bra väg och vända. Jag stod på bron över motorvägen och tittade ut tills jag kom på att det kanske inte var en rolig syn för bilarna. Då gick jag vidare. Jag gick till masthuggstorget och tänkte att jag varit där för lite. De flesta ställen har jag varit på för lite. Det känns fint att kunna ändra på.


Morn!

Idag måste jag gå till uni. Det har varit vår i flera dagar men jag har inte brytt mig om den. Gått runt och gnällt hela vintern, det har jag gjort, men när solen kommer drar jag ner persiennerna. Oförlåtligt. Så gör man ju inte. Jag måste köpa tuffa solglasögon och ett litet bord till balkongen. Sedan är det där jag kommer hänga. Kanske köpa en blomma. Det skulle vara fint.

Och kvinnans dag idag! Kommer alla män lyfta på hatten när jag går genom stan då? Man hoppas ju ändå att dom kan ställa upp lite. Kanske ha en semla i hatten och vi kan äta den tillsammans. Jag delar gärna en semla med en karl, mest för att jag skulle bli så överaskad, för egentligen vill jag ju ha den själv. Utan skäggstrån i grädden. Varför är hårstrån som inte sitter fast någonstans äckliga? Lite konstigt, som om det skulle ha samlat på sig hur mycket skit som helst och sedan släppa det på din macka, det har de väl inte? Och är det ens eget så tar man bort det och tycker inte alls att det var särskilt äckligt, lite snusigt kanske, men inte så äckligt. En vanlig tisdagmorgontanke.


nja

Jag läste mitt förra inlägg och det kändes inte bra. Det verkade känslokallt, det var inte så jag menade. Jag kan uttrycka mig klumpigt, fel, dumt, men för det mesta menar jag ändå något bra. Jag menade något bra med det jag skrev. Även om det inte gick fram.


7 mars på eftermiddagen

Jag försöker kolla på klockan ofta för annars går dagarna så snabbt. Och då går livet snabbt. Jag vill stanna en stund där jag är. Jag har haft dagar då jag vaknat och räknat timmarna tills jag får sova igen. Aldrig mer såna dagar tack. Men klart dom kommer igen, men kanske inte så många på raken.

Frida, min trogna granne i Karlstad, hade en granne som dog inatt. Jag vet inte varför jag skriver det här, men jag kan inte sluta tänka på det. Vi har skojat om honom så många gånger och jag har frågat om honom, hur han har det och så. Men bara på skämt, eftersom ingen vet vem han egentligen var. Nu känns det så knäppt. Fast man kan ju inte sluta skoja om folk bara för att dom ska dö någongång, men det känns ändå lite märkligt.

Det är sorgligt med döden. Och ännu mer sorgligt när dom som inte hunnit bli så gamla dör. Men det är nästan mer konstigt än sorgligt. Jag kan inte förstå den. Jag fattar faktiskt ingenting. Jag har aldrig varit rädd för den för min egen del, det kommer när det kommer, tänker jag idag. Men så ibland kommer man på det, just det, jag ska dö. Så tänker jag på det en stund, men bara en väldigt kort stund, för jag vet liksom inte hur jag ska tänka. Så jag kommer ingen vart.

say mama

Mina mammakompisar kom över igår. Det var härligt att bara få prata förvärkar, förlossningsplaner, moderkakor och såna grejer som vi snackar om. Det flesta av oss försökte dölja våra kaggar med svarta kläder, inte för att vi skäms för våra kroppar nej ve och fasa, men för att se lite tightare ut. Emelie dock valde en ljus ton och visade även lite bar hud. Det tycker jag var modigt. Vi åt också kakor för det tillhör. Man ska äta för två och vad jag vet så älskar barn kakor så då får man ju ställa upp som morsa. Man vill ju inte börja bråka innan det ens är fött.





Jag var osäker om man fick festa när man har en bulle (eller en cupcake?) i ugnen. Emelie sa att vi levde på 2000-talet och att det gick bra då. Kul, men Helena kände att bebin ändå reagerade på något vis på hennes glas. Som om den protesterade. 

ett oironiskt inlägg

Imorgon är sista praktikdagen. Jag gillar inte att vara ett rompedrag så det känns inte så sorgligt. Jag gillar inte att gå upp på nätterna heller så det kommer jag inte att sakna. Däremot gillar jag luncherna. Man går runt hela förmiddagen och även om man gillar sitt jobb, så finns ju ändå lunchtanken där, någonstans. Sen kommer den efterlängtade halvtimmen och man tar fram sin lilla låda och blir så glad att man får äta maten idag igen. Den värms och lunchrummet fylls av doften av min mat och man förstår att alla känner lite avundsjuka, även om dom inte säger något. Jag vill inte lägga upp maten på en tallrik. Den ligger ju så perfekt i sin lilla låda. Så njuter man några minuter tills det plötsligt förvandlats till det äckligaste som finns. En tom matlåda. Vedervärdigt. Fult, grisigt, snuskigt. Det är verkligen snusk. Det är sorgligt, hur något så fint kan bli så fult.

Time it was, and what a time it was

Idag ligger det ett litet sorgligt täcke över dagen. Det gör ingenting, jag bara konstaterar. Det känns lite viktigt. Det är sol, men jag har dragit ner persiennerna. Det känns skönt. Jag sitter i min soffa, utan drink idag. Men med min dator och skriver om döden. När vi ska få dö, med värdigheten kvar. Ja men nu förstår jag vad det sorgliga täcket kom ifrån. Jag återkommer till ämnen som död, ångest, likgiltighet så fort jag får chansen. Jag börjar se ett mönster i mina skolarbeten nu. Jag dras till det för jag tycker det är intressant. Jag har fått en distans till det som gör det möjligt att tänka och fundera utan att själv falla ner i hålet. Jag håller mig uppe, jag börjar hitta mitt sätt att tänka. Att leva. Kontroll är ett tråkigt ord, så det säger jag inte. Jag vill inte ha kontroll. Jag vet inte vad det kallas, men jag skulle gärna komma på ett fint ord.

Snart flyttar Emelie till Paris och sin Thomas. Det känns inte alls roligt, men det tycker han, såklart. Vi tittade på deras hus och han visade ostbutiken. Vi ska shoppa loss där när jag kommer och hälsar på i augusti. Jag försöker fokusera på den veckan och hur roligt det ska bli att få vara i Paris en hel vecka eller hur länge jag nu får stanna. Sen blir det tomt i höst. Men nu är det vår! Bakom mina persienner.



halå

Vem städar i sina festkläder? Dumheter. Nu är jag svettig och äcklig innan jag ens börjat dansa. Det får bli ett byte. Och vem sminkar sig nu? Jag. Jag är ett nötskal. En nöt. Dum. Men pigg. Träffade mina Boråsvänner igår. Och jag har saknat dom. Det var tråkigt att lämna Borås för det var dom som var Borås. Jag låtsades att jag hade pengar och drack drinkar. Så det blev en fin kväll. Och en fin kväll ikväll. Jag är avundsjuk på såna som kan ha förfest med sig själva innan förfesten med andra börjar. Det är många som säger att dom dansar för sig själva med ett glas vin i handen. Det låter ju verkligen fantastiskt roligt om man kunde det. Och inte trampar man någon på fötterna. Men jag känner mig ju störtlöjlig. Jag ska kanske prova igen. Bara för att kunna säga sen att jag redan har varit på förfest, hos mig själv.

Igår köpte jag den där datorn jag inte kan sluta tjata om. Jag kände mig fånig när jag gick runt och letade. Jag låtsades som att jag visste vad jag gjorde, men det var nog ganska genomskinligt när man stänger varje dator för att se hur den ser ut. Jag hitta en snygg mörkblå. Killen sa att den var bra. Jag sa att ja, den är ju snygg iallafall. Ja, och bra. Sa han. Så vi var överens. Snygg och bra, det är väl det man vill ha. Och så har den webcamera haha, nej nej nej. Men den måste ju provas.
 

Good times for a change

Jag lyssnar på The Smiths och tänker att jag är med i 500 days of summer. En film som jag kan se igen. Och sen en gång till. Ett stökigt kök blir fint när man lyssnar på Please, Please, Please, Let Me Get What I Want. Jag diskar en tallrik. Lyssnar på en låt. Provar några klänningar. Borstar mitt hår. Och så spelas This charming man och jag väljer vilket hårband jag ska ha. Jag ska ut och dansa ikväll. Jag har väntat hela dagen. Snart kommer Thomas och Emelie och vi ska baka kakor och göra oss fina. Jag måste städa lägenheten innan. Och slänga äckliga sopor. Sen ska jag sätta mig och vänta. Jag längtar mest till väntestunden. Mitt bo kommer se fint ut och kanske har jag till och med smörjt in mitt ansikte. Då kommer jag känna mig redo. Och så ska jag sätta mig i min soffa med en drink, lägga upp fötterna på mitt lilla soffbord, lyssna på en bra låt, och tänka vad bra det har blivit ändå.

Dagdrömmar
 


Gokväll

Nu har jag köpt en dator. Eller imorgon. Jag kommer kunna skriva och lyssna på musik samtidigt har jag hört. Jag kommer kunna chatta, vara modern, utan att internet kastar ut mig. Ha! Det är inget man är bortskämd med.

Vi borstade varandras tänder idag och matade varandra. Jag hade med mig en torr macka som jag gjort i alla hast imorse. Dom andra hade mycket snyggare mat med sig så jag fick springa iväg och köpa en risifrutti. Det kändes bättre. Det låter lite töntigt. Men jag är ganska töntig ibland. Jag känner att det är okej. Bara man är medveten om det. Och jag vet att detta var töntigt. Man ska inte behöva skämmas för sin macka. Men den var faktiskt snuskig.

Jag och jag

Jag har hängt på universitetet hela dagen men ändå har jag varit på något annat ställe. Helblank. Vet inte vad jag gjort. Jag tänker på annat. Jag dagdrömmer. Konstant. Jag tänker att det är ju ändå bra att vara på föreläsningen men när den är slut tittar jag på mitt kollegieblock och ser att jag ritat 78 ögon. Några näsor, men ögonen dominerar. Jag är glad, fast jag skulle kunna koka av ilska på saker som händer. Det är en skön känsla att inte orka vara arg. Det är nog för att jag är så trött. Pigg på natten och trött på dagen. Då blir det inte så mycket sova. Eller städa. Jag skulle vilja ta en bild på min lägenhet för jag blir nästan fnissig av hur jag lyckas få till det så som det ser ut nu. Men mamma läser detta så det vågar jag inte. Jag önskar jag hade en pedantgen i mig, en liten. Det ser ut som ett kollektiv där ingen tar sitt ansvar, men jag är ensam. Ensam i ett kollektiv! Fan vad sorgligt.

RSS 2.0