Ja men det var ju roligt
Jag fattar inte hur man kan vara så glad och så arg på bara en kväll. Man kan skämmas lite efteråt för det arga och då ska man prata med rätt personer som säger att man gjorde rätt, sa rätt och att det var ganska roligt ändå. Och så får man tro på dom, även om dom är kompisar och inte skulle våga säga nåt annat. Det gör inget. Det är många som säger att dom aldrig har sett mig arg. Det är konstigt. Så nu håller jag på att ändra på det men jag vet inte om jag tycker om det. På fest är det roligare att skratta. Så det gjorde jag mest. Det blev en kväll där jag tyckte allt var fantastiskt roligt. Inte bara småroligt utan ganska så ont i magen-roligt.
Jag kan ha gjort klart vid några tillfällen att detta skulle varit ett hemskt trist skämt om det varit under andra omständigheter. Så att dom förstod att egentligen tycker jag inte det är kul. Onödigt tillägg kan jag känna idag men folk ska ju inte få hybris. Som att jag och Helena såg ut som två marshmallows. Det är väl inte ett helt roligt skämt, ganska förolämpande till och med men som med allt annat dumt jag hör så blir det lite bättre stämning om man skrattar åt det och istället kommer på nåt snyggare att säga tillbaka än men du då.
Jag kan ha gjort klart vid några tillfällen att detta skulle varit ett hemskt trist skämt om det varit under andra omständigheter. Så att dom förstod att egentligen tycker jag inte det är kul. Onödigt tillägg kan jag känna idag men folk ska ju inte få hybris. Som att jag och Helena såg ut som två marshmallows. Det är väl inte ett helt roligt skämt, ganska förolämpande till och med men som med allt annat dumt jag hör så blir det lite bättre stämning om man skrattar åt det och istället kommer på nåt snyggare att säga tillbaka än men du då.
Kommentarer
Trackback
