alena
Nu är jag själv. På riktigt själv efter 1½ månad. Det är väl nästan rekord för mig som behöver min ensamtid. Utan dator har jag varit också. Och bortrest. Jag är så jävla trött. Tandborste i handväskan och inte varit hundra på var jag ska sova nästa natt. Inte orkat planera in träffar eftersom jag inte fått någon paus. Men nu ligger jag i mitt vardagsrum. Festivalandet i Karlstad utbyttes mot jobb och renovering av min lägenhet. Jag kan nu lägga till golvläggning på min meritlista. Och jag är så nöjd. Och stolt. Jag älskar alla rummen. Det jag befinner mig i älskar jag mest just då. Allt är som jag vill ha det och för första gången får alla mina favoritsaker plats i samma hem. Mitt kök är blått och ska få svartvitrutigt golv. Mitt sovrum ska få hyllor så alla mina skor kan stå framme. Det är så konstigt. Jag har drömt om detta sen jag flyttade hemifrån. Ingen ful tvbänk. Ingen tv alls. Ingen skrythylla med "finsprit". Jag lever i en liten dröm nu. Jag hörde föresten att nu har den första ungdomsgenerationen kommit som är nostalgisk. Vi blickar tillbaka till en tid vi inte ens upplevt. Rätt intressant.
