emelie sporre

Imorgon från kl 14 har jag inget bo. Det är konstigt. Jag har ingen aning om var jag har någonting. Två sprängfyllda bilar och en överfull preemkärra. Och slängt tusen påsar. Det hade tydligen fått plats i min lägenhet. Det är också konstigt. Jag ska slänga hälften. Eller sälja i en baklucka om jag haft någon. För det fungerar inte att hamstra allt man någonsin burit in. Jag skäms över att jag har så mycket saker. Jag tänker att nej jag är ingen materiallist. Men jag älskar material. Det ser jag dagar som dessa. Och jag tycker att det är pinsamt. Och så fick pappa ont i knäna efter alla vändor upp och ner för trapporna. Som grädde på moset. Fast negativt.

Nu ska jag ha, som belöning till mig själv, en arbetsfri och skön helg. Imorgon ska vi fira att vi blivit halva sjuksköterskor (minus någon omtenta i höst). Vi ska fira och vara lyckliga över att vi är bra. På lördag ska jag fira Jennifer och sommaren. För jag har sommarlov! I fyra veckor ska jag spatsera Göteborgs gator upp och ner (inte som prostituerad utan som en ledig människa).

Det är sommar och jag packar. Jag har packat åtta stora sopsäckar, fem bananlådor och fyra väskor. Och det är så mycket kvar. Om en timme kommer kärran (med mamma och pappa) och allt ska hem till Ytterby. Jag har inte haft i åtanke att jag ska behöva något under den månaden jag inte har något bo. Jag orkar inte bry mig om det faktiskt. Jag far till Lysekil över helgen och den väskan får räcka en månad. Äh. Jag förstår inte hur det kan bli så mycket saker. Någon kallade mig ekorre igår. Jag tycker det mesta är praktiskt. Sen att jag har minst två av varje sak. Ja det är inte jättepraktiskt men man kan ju behöva i framtiden. Typ tipex. Två varianter har jag. En man kluddar och en man liksom tejpar. Det tar ju ingen plats i sig, men man kan lägga till hundra sådana nödvändigheter och då blir det en del lådor. Som glitter. Det har jag massor. Både i pennform och strössel. Glitter är dessutom för det mesta fult men det ligger också fint nedpackat. Det är tråkigt att packa själv men en nödvändighet. Jag skämms helt enkelt för att visa upp kaoset jag levt i under en vecka.

Min lägenhet har aldrig sett värre ut. Men det gör ingenting! För det beror på att jag ska flytta. Jag ska vara ute härifrån om 8 dagar och förvånas återigen hur mycket jag får plats med i en etta. Men nu hörrni, nu blir det en tvåa. På riktigt. En tvåa med balle i Kortedala. Med platsbyggt 60-talskök. Jag tror inte det är sant. Jag är så glad. Äntligen äntligen. Jag får sätta upp tavlor och hyllor i två rum. Och framförallt sova i ett eget rum. Det har jag inte gjort sen jag bodde i Kista i ett år. Det var längesen. Och nu är det bara jag som får bestämma. Precis hur jag vill ha det! Ingen som säger att lampan ser ut att platsa på ett gammalt museum. Eller att det ser ut som en gammal tant bor här. Jag vill inte hänga ut någon. Jag säger ju inga personnummer direkt. Jag vill bara säga att det är rätt gött att få bestämma själv. Tre tallrikar rök idag. Tråkigt. För en var min favorit. Det är så svårt när man balanserar väskor på små ytor så nu ställer jag dom på golvet.

Och jag kommer vara hemlös i juni. Det kan ni ha i åtanke. I juli och augusti blir det måleri och fix. Det kommer på riktigt bli bästa sommaren i mannaminne. Har sagt det förr. Förra sommaren senast. Förra sommaren blev långt ifrån den bästa. Det har hänt mycket det senaste året, som det ju gör varje år. Men varje år känns det som att detta året hände det mest. Och det kan få fortsätta vara så.

Jag ska säga att Bryssel var Brusselicious. För allt var över förväntan även om jag förväntade mig mycket. Det blev stros och shopping, fikor och middagar, vin och drinkar, ostar och korvar. Det är det bästa jag vet. Så jag hade den bästa helgen man kan ha. Jag tänkte flera gånger tänk vad bra jag får ha det. För just nu är det bra. Lite kemisk hjälp på traven kanske, men vad spelar det för roll. Jag vill inte ändra på något. Kanske slingor i håret i så fall, fast idag fick jag höra att jag var snygg i håret så jag kanske låter det vara.

Johanna, Johanna, Frida, Johanna, Jennifer. Sen träffade vi ytterligare en Johanna. Praktiskt.

Jag är så glad idag. Jag åker till Bryssel på torsdag! Nu längtar jag och jag ska packa min väska idag. Så den står där. Färdig. Tre dagar är det. Då kan man ha fina klänningar varje dag. Spatsera runt på stan. Jag skulle vilja ha tips från någon som varit där, men inte hittat någon. Reinfeldt typ, men honom känner jag ju inte. Jag vill gå på konstmuseum. Jag vill köpa fina tavlor. Kanske ett par skor. Och någon klänning. Och käringlikörer.

En sak som gör mig jätteglad igen är att jag ska på Putte i Parken i Karlstad i sommar. Det är en festival. Som inte är för barn som mamma trodde. Jag får träffa Karlstadfolket och dansa till Svenska björnstammen och det kommer bli fyra lyckans dagar.

Jag är ledig idag. Det är så skönt så jag tänker på det hela tiden. Vilken skön dag tänker jag. Jag hade en pangnatt i lördags eftersom Sanna kom och förgyllde stan. Men visar lite bilder från förra helgen istället. De flesta nära och kära som bor i Götet på ett ställe.


Miriam jag och Magda.


Antecknar viktigheter.


Andreas och Carita som har tagit alla korten. Utom detta då, som jag tog. Det är därför ljuset inte är lika fint.


Fint ljus. Carita är fotograf. Miriam, Anders och jag..

Och så gjorde jag pass igår. Jag har tvivlat på att jag verkligen är 1,72 m lång som det står på passet. Jag mätte mig igen och visst var det ljug. Jag var väl i någon ålder där jag ville vara lång. Lång och smal javisst, då blir livet kul hörrni! Nu var jag 1,71. Ingen större skillnad men det kändes fint att säga sanningen.

Nu har jag varit på fem seriösa lägenhetsvisningar och sökt 555. Minst. Det går åt pepparn. Och snart ska jag vara ute härifrån. Jag borde stressa upp mig. Men alla säger åt mig att det löser sig. Så alla måste väl ha rätt. Jag undrar bara vem som ska lösa det åt mig om jag inte ska behöva slita av mig skägget innan det fastnar i brevlådan?

Jag åker till Bryssel om två veckor! Johanna, Johanna, Johanna, Jennifer och Frida. Och jag. Jag längtar såklart, men vill inte att tiden dit ska gå för fort heller. För först är det Göteborgsvarvet och ärtan Sanna kommer och hälsar på! Det ska sportas för vissa och festas för alla. Förra året blev starten på något jag tycker kan bli tradition. Jag tänkte se om jag kan hitta min medalj från lilla göteborgsvarvet. Det är väl fint att man fick en medalj även om man spydde på mållinjen. 2,4 km är INTE något för alla.

Nu är det tre dagar kvar på pracken! Bedömningssamtal på torsdag. Åh fy. Då ska jag sitta där med mina mål och utvärdera om jag tycker jag uppnått dom. Jag har uppnått dom. Men hur roligt är det på en skala att sitta och säga att man har känt sig rätt klippsk emellanåt?

Snart dags igen.


Och så fyllde Josefine 25 i helgen! Kul! Avslutades med bowling och jag kom sist. Jag tänke som så att det hade gått bättre i sportkläder och utan kvällens vurpor i bagaget.

Äh, vad dumt att inte ha tid till sitt vanliga liv. Och vad konstigt det är. Jag har blivit så bortskämd av att bestämma över min egen tid så att ha tolvtimmarsdagar utan att få sova ut är ju inte alls kul. Men det ÄR kul på jobbet (praktiken). Jag har så många händelser jag kan tänka på och bli så glad av men inget vågar jag skriva här. Man har ju hört hur det gått för di där som inte kan sin vett och etikett. Jag får skratta högt nästan varje dag, med nya patienter. Man klickar fort, det måste man, för man har inte gått om tid. Dom berättar så mycket. Och så känns det som en kompis. Oprofessionellt? Jag vet inte. Man blir lite ledsen när dom åker, någonstans man inte riktigt vet, sen kommer det en ny att lära känna, och sen far den sin kos också! Vissa kommer man nog ändå minnas länge. Som idag. Så fin så man bara vill krama om och jobba över för det är värt det. Jag jobbar gratis för din skull! Men det gjorde jag inte. Jag gick tom tidigare. Ikonsekvent. Typiskt.