wow
Några blev förskräckta av mitt scientologbesök. Du är väl inte med nu!? frågade mamma. Men vad tror ni? Jag är inte med i någonting alls och är nöjd med det.
Förra veckan fick jag glasburksfnatt. Denna vecka har det varit städ. Hur gör ni som alltid håller era hem fina? Man måste ju städa hela tiden. Varje dag. Idag diskade jag diskhon. Det är ju helt sjukt. Skruvade upp plattan med dom små hålen och hade medel på allt det bruna! Gör folk sånt? Inte tanten som bodde i lägenheten innan i alla fall.
Nu är det rent. Skönt, kanske. Man hittar plötligt ingenting. Ordning utan kaos gör mig förvirrad.
My day
Det regnade idag och då får jag fixarsug. Ville avsluta mina städardagar med att klä om köksstolarna och sitta vid mitt köksbord och fika. Kanske baka något. Istället hamnade jag hos scientologerna. Jättelänge. Jag tog en annan väg genom stan för att hitta tygaffären och en kille fångar mig och slänger fram ett personlighetstest och frågan vill du göra ett sånt!? Öh. Jag hann inte fråga vad det var för något förrän jag var på väg upp i ett hus. Jag anade att det var någon stackars inkastare åt något företag som ville ha lite åsikter från lite blandat fölk. Kanske skulle man få en trisslott för besväret. Det är det ju värt. Det regnade ju trots allt.
På sätt och vis är det ju ett företag. Folk cirkulerade runt i våningen. Plancher och böcker överallt.
Välkommen. Jaha, du läser till sjuksköterka, det är ett VIKTIGT jobb.
VAR ÄR JAG?
Scientologerna.
Här är testet. Tänk noga, fråga om du inte förstår.
Och här börjar jag förstå. Jag vill inte. Det är ca 120 frågor jag ska svara på. Och jag blir arg. Jag vill säga att jag inte tycker det känns helt hundra. Jag tittar mot dörren, ser hur den öppnas och möter en blick utanför, från trappuppgången. Och jag längtar dit. Men sitter fast. Testet tar en kvart. Jag snabbar mig, men vågar inte göra annat än att gå igenom alla frågor. När jag är klar får jag återigen frågan om jag verkligen förstått eftersom jag var så snabb. Herregud. Nu ska testet analyseras. Det tar ytterligare en kvart och jag får se på en dvd. Om vikten av att ha ett rent sinne (typ) och att välja hur man ska se på sin omvärld (typ).
Nu har jag varit här en halvtimme och jag är inte arg längre. Det är ju spännande att plötsligt befinna mig här. Jag lovar mig själv att inte fly men inte heller köpa någon bok, eller gå med i någon grupp. En dam kommer och hämtar mig. Vi sätter oss i ett samtalsrum och hon har testet framför mig. Hon berättar hur jag är. Hon berättar om mina toppar och dalar och jag känner mig som en liten människa. Och vi pratar, nej hon pratar. Jag har återgått till att inte fatta något. Och då kommer det. Kommunikationskursen. Det är ju det som ska göra mitt liv till ett liv utan dalar. Första "lektionen" ska vi sitta och blunda. Bara vara där. Jag vill inte vara där. Jag vill vara här, där jag är. Utan böcker skrivna av män som gör att Katie Holmes vill skilja sig. Alla får göra som dom vill. Och på något sätt så uppskattar jag deras försök, men kanske kan man få någon information redan ute på gatan, i regnet. Jag vill ändå ha ett val, när jag tappar förmågan att fråga.
september till advent
Jag fick fnatt idag. Jag gick och strosade i regnet och hade spenderarbyxorna på. Köpte sju glasburkar av olika slag. Jag-kan-inte-få-nog. Mitt burkbehov börjar bli känt och jag fick fem underbara skapelser på min födelsedagsfest. Men det finns ju behov av det! Det enda som jag inte vill ha i en burk är ris. För jag måste ha instruktionerna som finns på paketet. Det är ju inte svårt, det vet man ju egentligen. Fast det är det ändå på nåt vänster. För lite vatten. Eller för mycket. Utan förpackningen, inget ris. Jo, i alla fall, jag köpte fyra små burkar som jag gjort efterrätten i för kvällen. Marcus bror Victor är i Sverige och jag kände att då är det extra viktigt att burkarna köptes just idag. Som om någon bryr sig mer än jag.. ja ja ja.
Nu är det bara två veckor kvar på praktiken. Och jag vill inte att det ska ta slut. Som ni vet. Jag fick säga hej då till en patient häromdan som skulle vidare. Och där har vi min svaghet i detta yrke. Jag vill ju ha dom kvar. Och det är en liten paradox. (Jag tror det heter så, det är i alla fall ett festligt ord och jag tror det passar.) Jag vill att dom ska bli friska. Såklart. Men. Ni fattar.
Denna höst kommer gå som ett spjut. Snart är det advent. Kom ihåg var ni hörde det först. Det är vansinne!
tjena!
Jag tänkte bara säga att oj, nu är jag på den första praktiken där jag känner att här vill jag jobba. Nu vill jag bli klar med skolan och stanna här. Det har stått en del om rättspsyk i tidningarna den senste tiden. Om ni läst det så förstår ni att det har tagit en del på en och jag har varit ledsen och arg. Men det är så in i sjuttsingen viktigt och finns det något som jag vill jobba med för att det ska bli bättre så är det detta. Vet någon föresten varför man säger fy 17 och inte 18? Det har jag till uppgift att förklara för en patient imorgon och man vill ju inte svika. Jag ser fram emot praktiken varje gång jag åker därifrån och såna ställen man känner så för ska man banne mig vara rädd om.
Det var en liten update om mig!
c h e s s w o w
Jag ska säga såhär. Chess var ett marathon i rysningar. Anthem tex. Han sjöng in i min benmärg! Ni vet när någon sjunger och man är inte orolig någongång. Man bara vet. Man får förrysningar när man vet att nu, nu kommer en ton som han kommer sätta som en spik. Och en kör kommer smygande bakifrån och stämmer in! Jag blev så inspirerad. Jag sjöng I know him so well i bilen hem. Jag var tvungen att vänta med att sjunga tills Marcus hade kört ut från parkeringen och det bara kröp i mig. Det var en hemsk väntan. Men sen, sen kom vi ut på den stora vägen och jag kunde dela med mig av mina känslor. Jag skulle nog kunna lova att det var rörande vackert. Och inspirationen bara flödade där i bilen. The time of my life från Dirty Dancing var inte nådig den heller. Jag blir nästan rörd bara av att tänka på det!
25!!
Nu väntas storslagen fest i helgen! Jag har fyllt 25 år och det trejde och sista firandet blir på lördag! Jag har haft underbara firningar! Först på Lysekil med Marcus, Johanna och Morten, sen hemma hos mig med hela familjen! Och nu, la gran final! Det är mycket som ska donas när man ska bjuda 30 personer på kalas. Jag har bakat, skrivit frågesport, köpt presenter och girlanger. Jag älskar kalas. Eftersom kalas är det bästa i livet.
Nu idag är jag såhär extra glad för jag ska få gå på Chess! Chess! Genrep idag och vad jag förstått så kommer det vara storslaget!
Och vad mer om att vara 25. Jag har ju nått en sån otrolig mognad, givetvis. Det är vansinne vad som händer över 24-25-natten. Plötsligt känns det skönt att slänga in en tvätt, jag tycker det ser hemskt tråkigt ut med vissna blomblad, en svep med dammsugaren rensar bort så mycket mer än smutsen! Och framförallt, vad mycket jag får ut av dagen när jag går upp tidigt! Jag hinner fånga den varenda dag. Vilket sjukt mirakel va.
