emelie sporre

Det är söndag och precis en vecka kvar till jag flyttar till Kungälv för sommaren. Det ska bli så härligt att bo i Synneröd igen. Jag tror inte jag kommer sakna lägenheten alltför mycket eftersom den är overkligt varm redan nu. När det är -20 grader ute och man ändå vill ha fönstret öppet så känns det inte så lockande att spendera sommaren här.

I dag har jag hälsat på mormor och morfar i Kristinehamn. Jag hälsar inte på så ofta vilket är synd för det är roligt där. Vi åt kyckling, ris, potatis, sås och kokta grönsaker. Det var så himla gott. Jag äter aldrig potatis eller ris och inte kyckling heller för den delen och så fick jag allt samtidigt. Jag frågade mormor hur hon hade gjort såsen men hon sa att hon bara gjorde lite. Jag skulle också bara vilja göra lite och så blir det mat av det. Fast jag skyller på mitt kök. Två kokplattor och en låda till frys är ju det jag har och äter ändå inte färdigmat så det tycker jag är rätt bra. Fast denna vecka köpte jag färdig fiskgratäng och på riktigt höll jag på att dö av njutning. Så himla gott och jag tänker på den varje dag. Idag köpte jag en megaburk med fiskbullar för jag har liksom inte riktigt insett hur mycket jag saknat fiskar i mitt liv. Ja, fiskbullar är fisk, till viss del. Det är i alla fall jättegott och jag längtar till imorgon då dom ska simma ner i min mage och vara där. Jag tycker om dagar då man längtar efter sin lunchlåda. Jag brukar längta, för jag tycker om att äta goda saker.

Nu är det bäst! Det är sommar men jag har hela sommaren framför mig ändå. Det bästa med sommaren är picknic. Jag tycker det är så kul och därför blev jag arg när jag såg på Förkväll häromdagen och Edward Blom var där. Han är mat- och kulturhistoriker och skulle berätta för oss om picknicetikett (?) och han menade att kvalitét ska gå före kvantitet. Nej? Jag går hellre ut med en filt (påslakan) och tar med mig maten jag annars skulle ätit inomhus och gör det jättemånga gånger än att dricka champagne och äta ostar och sånt flådigt. Fast såna picknicar gillar jag med. Pizzapicknicen förra veckan t ex hade varken bestick eller riktiga glas utan en gammal vattenflaska och en toarulle som servett. Men jag var glad hela dagen tack vare matstunden där ute. Imorgon blir det sushipicknick med Frida och Rebecca. Hoppas det blir sol, men annars blir det på golvet, det funkar det med. Och på lördag blir det grillpicknick, åh jag är så lycklig!

På en bänk vid ett joggingspår i Köpenhamn.


Jag tänker ofta på att jag vill vara i maten jag äter. I Polen åt jag den krämigaste och ostigaste risotton man kan tänka sig och jag kunde bara föreställa mig hur det skulle vara att vara där i. Eller en chailatte med massa skum, tänk att dyka ner där och bara vara i det där skummet. Öppna munnen ibland och känna att man är ett med chaien. En härlig stor kanelbulle är också frestande. Tänk att klämma sig ner där hos smöret och kanelen och bara vila. Jag tror faktiskt att fler tänker såhär men att man kanske inte vill erkänna det för att man verkar knäpp.

Om en person beskrivs som envis så uppfattas det ofta som en negativ egenskap, att man är lite svår att ha att göra med liksom. När jag umgås med någon tycker jag att det är ganska jobbigt när den är så himla enveten. Den betsämmer allt och håller fast vid minigrejer även om det verkligen, verkligen inte spelar någon roll. Och jag har kommit på att det inte är en slump att just jag träffar så många såna. Det är ju pga mig!

Jag, den veligaste själen är ju perfekt för någon som vill bestämma! Jag säger sällan emot om det verkligen, verkligen inte är något viktigt. Jag bryr mig ju inte vilken väg man ska gå eller var man ska sitta och säger jag ett förslag och någon annan säger något annat så visst, för det spelar ingen roll!!! Jag orkar inte bry mig om onödiga grejer, men nu tror jag att jag måste göra det. För annars blir man ju toköverkörd! Det handlar ju inte om att jag inte har några åsikter utan bara att jag tycker att en väldigt liten del av alla småbeslut varje dag som tas är värd en diskussion.

Jag pratade med Emelie till höger om detta problem (såklart hon till höger eftersom den vänstra är jag och JA vi har klätt ut oss för vi älskar att göra det) och man kan säga att vi är ganska lika på den punkten. Vi bestämde att vi skulle fatta ett beslut varje dag men jag glömde bort det efter några dagar. Det ligger liksom inte i min natur. Men naturen förändras ju utomhus så då borde man ju kunna förändra sin egen natur med!?



Jag var väldigt envis när jag var en liten människa. Men nu har jag fått ett samvete som är gigantsikt och det är ständigt dåligt. Jag har sällan anledning till att ha det, men vissa saker finns kvar och det kan jag aldrig bli av med och allt ska man inte bli av med. Men allt annat som lägger sig på hög försöker jag att förtränga.

Lite envishet har jag såklart kvar och en fånig grej med den är Eminem. David älskar denne man och han ska hålla på och visa mig låtar och texter och jag ska läsa och bli berörd och imponerad och allt men det går inte! Tills han har lämnat lägenheten. Då är Eminem min idol, jag lyssnar på honom konstant och tycker det är så bra på alla sätt. Ibland blir jag ledsen av det och ibland känner jag mig bara lite tuff. Det är som att jag har min egen Eminem och när David kommer hem igen så blir det liksom bådas och inte alls på samma sätt. På något sätt så blir jag irriterad när han kan så många låtar och förstår allt han säger och jag hör ju inte alls, det går ju så snabbt! Jag känner mig sämre, men när det bara är Eminem och jag så förstår han att jag är ny på det där med snabb pratsång och då fungerar det jättebra!

Imorgon är det lite sorgligt. Fast ändå ska vi fira. Det är lite konstigt för när någon ska fara bort eller man ska se sista avsnittet av något så "firar" man med godis eller nåt annat fast det egentligen bara är så tråkigt. Imorgon ska jag se sista LOSTavsnittet ever och det ska verkligen firas, eller inte firas då, men ätas samtidigt som man sörjer.

Sex säsonger är förbi och vad ska man se på nu då? Jo, för att underlätta slutet så började vi kolla in Flash forward så vi lagom till Jack och co´s avlutning hade kommit in i denna nya serie. Och OM man kom in i den, efter typ tre avsnitt hade jag redan hunnit vara glad och jätterädd och till och med gråtit! Det är för bra för att vara sant tänkte jag, som jag brukar tänka när något är just så bra, och visst var det så. Tydligen för få tittare och det gjorde mig så arg. Ja, så arg så jag gick med i gruppen "save flash forward" haha. Så nu är jag med och gör skillnad. Det är viktigt att ställa upp för de svaga och stå upp för sina åsikter ju.

Jobbigt var det ibörjan för jag var väldigt, väldigt säker på att Richard i LOST var samma skådespelare som Mark i FF. Detta undersökte jag såklart direkt. Konstigt nog hade de hade olika namn. Väldigt frustrerande då jag inte kunde förstå varför han gjorde så... Detta var väldigt jobbigt ett tag, men nu har jag gått igenom en drös av bilder på dem båda och ja, det är kanske två olika hanar, men de måste åtminstone ha ett päron gemensamt. Joseph Fiennes från FF spelade Shakespeare i Shakespeare in love, men så som jag lärt känna honom så passar han bättre som Mark än Will.          



Det enda som är bra med avslutningen av Lost är att alla skådespelare nu är fria som fåglar och dom kommer göra en massa nya serier och filmer. Jag kommer definitivt att se allt och särskilt intresserad är jag av Jin och Sun. Ja, deras karaktärer kommer kanske inte att få någon vidare fortsättning, men nåt annat kan dom väl hitta på. Tillsammans. För dom var så himla, himla söta. Ibörjan blev Jin sur när Sun hade en knapp uppknäppt, men det var mest för att han kände sig utanför för sedan blev han så snäll och man kunde liksom inte önska något annat än lycka!

En sak till kom jag på som jag måste skriva. Det är jobbigt när en skådespelare spelar en karaktär i en serie som man tycker jättemycket om (tex Penny i lost) och sen spelar en annan karaktär i en annan serie som man inte alls tycker om (tex Olivia i Flash forward). Det är väldigt frustrerande för man vet inte om man ska bli glad eller arg när man ser en bild på henne. Men hon ser ju söt och rar ut och hon var Penny först så jag tycker nog mer bra än dåligt om henne. Fast hennes män tycker jag om jättejättemycket i både lost och FF. Desmond är så himla fin och man kan inte få nog av hans bildsköna tryne. David tycker nog om honom ännu mer än jag för han är så genombra, se bara på hans fina röda tröja.    

Alltså det här med cyckelbyxor. Hur (hur, hur, hur) kan jag gilla dem så mycket? Det finns ju en del saker som man är övertygad om att man inte gillar tills man plötsligt ser dem (cykelbyxor) eller smakar det (svamp). Poff så fanns dessa brallor igen och jag har inte ägnat dem en tanke sen jag skuttade runt i dem på dagis, tror att jag tyckte de var fula redan när jag började skolan. Man kan säga att de har fötts pånytt. Spankulerade runt i city idag och insåg att det inte fanns någon återvändo. Jag vill ha och det nu! Det är ju både praktiskt och snyggt! Dock fanns inte min idelcyckelbyxa någonstans så skulle jag kommer hem med ett par så skulle dom vara i spets.. Ja, det är fint, men precis innan så hade jag befunnit mig i ett sånt där dumt provrum som gör att man gråter en skvätt. (Varför gör dom såna provrum?) Ja, då kände jag helt enkelt att mina härliga lår inte riktigt är redo för ett kaslerskinn ännu.                                                                                                                                                               

Sommaren vill hålla i sig så igår cyklade jag upp till Rebecka. Jag blev rödflammig och rann av svett, men det är ju så det ska va. Vi grillade, jag åt årets hamburgare och drack årets champagne. Jättemysigt och nästa lördag är det påt igen, men då avslutas det med eurovision!! Då är det glittertema och jag ska inviga mina tuffa guldiga platådojor. Det kan vara så att det blir enda gången jag har dom på mig. För det kan bli så att jag vrickar mina fötter. Men det får det vara värt för vilket kalas det kommer bli.

Just nu undrar jag hur jag ska bli av med mitt vindruve- och mangoberoende.

Nu är det inte många dagar kvar på universitet för denna termin. Man kan räkna ner på fingrarna så man vet precis. Stannar nog några dagar efter "skolavslutningen" för mamma ska ha fest hemma hela helgen och då är det tydligen både barnfritt och mansfritt. Vilket härj det kommer bli. Jag skulle vilja vara en fluga på väggen då.

Jag älskar att planera och lista saker! När listan väl är gjord kanske den inte används som hjälp men det är själva tillverkningen av listan som är det roliga. Nu har jag kanske tio listor i mina anteckningar på mobilen. Just nu är det alla födelsedagspresenter jag köpt och ska köpa, mat jag vill handla, egna hittepårecept, låtar jag måste spotifya, frågor till daniel och victoriaquiz, vad jag måste göra någongång osv osv. Det är kul att titta på dom och ibland vill jag inte göra sakerna som står på listan eftersom jag då måste radera listan. Gud jag är ju dum i huvudet.

Ja, jag måste skriva detta för att skriva av mig:
Eftersom jag nu läser 200% (kungliga bröllopet 15 p. syftar jag på) så är mitt huvud ganska trött. Men trevlig trötthet eftersom det fylls med kunskap höhö. Nej men på riktigt så blir jag nästan lite stressad av all information det finns! Jag vill på riktigt läsa och se och veta allt och då har man att göra. Betade av ett Bernadotteprogram igår, ett kalla fakta som handlade om bevakningen av kungahuset och en mängd klipp från diverse program som på något vis berör någon medlem i kungafamiljen eller en bekvant till dem med förvisso.

Imorse åt jag frukost framför senaste avsnittet av Bernadotte som handlade om Carl Johan Bernadotte. Det var jätteintressant och lite sorgligt och han verkar vara världens snutte. Carl Johan är kungens farbror. Han fick inte gifta sig med sin kärlek som var veckorevyns chefsredaktör Kerstin Wijkmark. Men han tyckte hon var så förtjusande så han valde att göra det ändå och därmed avsätta sig sin trönföljd. Han förlorade både kontakt med familjen och alla sina penningar så de drog till Amerika och gifte sig där. Han fick inte bo på slottet när han återvände till Svea och det var kungen och Silvia som var de som välkomnade honom tillbaka på riktigt. så mycket mer fisförnämnt det var förr i tiden.

Även om det kanske inte är det modernaste kungahuset idag eftersom Daniel fick vänta typ 5 år extra än övriga Nordiska flammor så är det ju ändå positivt att det faktiskt gått framåt och en vanlig bonndräng får bli prins. Jag är så glad för hans skull. På riktigt. När jag skriver det såhär så ser jag ju att det kan upplevas som lite töntigt, men varför ska detta vara mer fånigt än andra intressen folk har. Jag ville skriva att jag inte är insatt i andra kändisars liv och vem som fattat tycke för vem men det är ju inte sant det heller.. Jaja, jag tycker det är roligt och intressant. Det är ändå en gigantisk del av Sveriges historia som vi borde vilja hålla hårt i.
Alla ska hålla på att tjata också om pengar. Vad jag har förstått så beräknas kungafamiljens statsbesök och representationer etc. ge Sverige en miljard svenska penningar i pr varje år. Förra året fick kungafamiljen 96 miljoner kronor av skattebetalarna. Det borde ju betyda att vi får lite tillbaka. Sen så tycker jag att dom ska få ha fina kläder även om mina är fula.  

Förut så tyckte jag att Daniel var lik David när han klädde ut sig. Nu känner jag att jag lärt känna båda två lite bättre och tycker inte det lika mycket. Eller?                                     

Många, många gånger denna vår har jag längtat efter dagen då jag skulle köpa en pizza och lägga mig på gubbholmen i solen. Men det har liksom aldrig blivit av för solen har inte känts så pålitlig. MEN IDAG! Solen sken, jag var glad, jag var hungrig och David ringde under sin cykelnfärd hem från skolan och han var också hungrig!! Det är för bra för att vara sant tänkte jag när D sa att han kunde beställa på vägen hem. Vi hämtade pizzan och kanske var det för bra för att vara sant för poff! föll regnet ner ganska mycket. Men solen sken och vi hade ju faktiskt bestämt att det skulle vankas utflykt just idag så vad gör lite regn.. Pizzan kanske blev lite blöt men desto mer slabbig och härlig. När jag var liten hade jag en rolig historia på lager vid typ alla situationer. Jag läste Kamrat-Posten och uppdaterade min roliga historiebank ofta! Nu kom jag faktiskt på en rolig en (?) och kanske borde uppta mitt roliga historieberättade. Döm själva.

En familj tog med sig farfar på pizzeria när han fyllde 90 år.
När pizzan kommer in frågar farfar "Vem har spytt på min pannkaka?"

Ja. Jag vet inte. Jag lovar att den iallafall stod under roliga historier.

Dagens bröllopstanke: Idag funderar jag på vilket diamdem som Vickan ska ha på bröllopet. Jag tror på Stråldiademet. Inte min smak, lite för frihetsgudinnigt men efter att ha läst om diademets historia idag (ja, jag är nördig på detta ämne) så hoppas jag nästan att hon ska välja det ändå. Jag gillade Silvias jättemycket och det var självaste knugen som valde det så han och jag kanske har samma smak.

Nu är jag så glad. Fast David tycker jag ser arg ut. Det måste vara något med min naturliga mimik tror jag. Jag kanske har ett ledsamt ansikte i grunden, precis som att jag har en grundsorg som Gardell :) men det ska jag inte skriva om nu. Nej, för nu är jag glad för att jag nästa fredag ska se Sex and the city dooos! Rebecca, Frida och jag ska dricka skumpa och göra oss vrålsnygga för att sedan njuta till fullo i 2 timmar och 27 minuter! Många tycker ettan var fånig och ja, det kanske inte var den djupaste filmen i historien, men den var så vacker att se på och man blev fnissig och glad och det är väl inte helt fel! Precis som många tycker det stora kungliga bröllopet i sommar är ytterst fånigt och dumt så tycker jag att det är en underbar tillställning som jag dagligen blir glad av (på riktigt). Det kan jag skriva typ 100 000 tecken om minst, och det ska jag också göra, en annan dag.

Idag har det varit kortbyxeväder!! Jag cyklade nästan på Frida på vägen hem så det blev en utflykt till gubbholmen med Frida och hennes lillkille Tobbe. Han är så himla liten och söt. Jag tror att han tyckte mamma Frida var lite pinsam när hon gosade med honom så öppet, men man såg att han innerst inne kände sig glad och älskad! Och jag var en jobbig väninna till hans mamma som ville gulla men han tyckte jag var fånig och omodern. Om han var glad innerst inne var svårt att se.

ps. mamma påminde mig om att vi haft grävlingar i trädgården också! det hade jag förträngt!! han grymtade runt lekstugan när jag skulle sova där och det var mycket otäckt! sen nämnde hon en älg med, men det minns jag inte. jag tror det är hittepå.

Idag är jag ensam hemma i Synneröd. Tänk att jag på riktigt fortfarande kan tycka det är lite läskigt. Det blir sån stor skillnad från när jag sover i Karlstad och har uppsikt över varje liten vrå. Här finns det massa dörrar, garderober, möbler och såna hemska grejer. Dessutom skog och massa buskar och träd i trädgården som folk kan gömma sig bakom om dom vill. Ikväll åker jag tillbaka till Karlstad efter nästan en vecka här. Men i sommar blir det längre då jag ska jobba i Kungälv och jag misstänker att det kommer bli en del ensamma nätter här då, huh hemska tanke.

Förra sommaren sov jag ensam två nätter. Det första jag fick se när jag gick ner till köket var en mus som sladdade över golvet!! Det kunde inte börja sämre, hela helgen satt jag med fötterna uppe och jag var ständigt rädd för återbesök. Detta är så fånigt eftersom det absolut värsta som skulle kunna hända är att musen nuddar mina fötter, vilket är väldigt otroligt eftersom dom är så himla rädda och krakiga. Skulle den ändå göra det så skulle jag nog inte dö av det heller eftersom den väger typ ett halvt gram.

Vi har haft lite djurbesök här genom åren. Fåglar inomhus är nog det äckligaste. En morgon när jag satt och kollade på Tippen så såg jag plötsligt en ko i trädgården. Det var också lite läskigt, men den är ändå så stor så man kan ringa någon för hjälp utan att skämmas. Det vågar man ju inte med en skata. Denna kossa var våran grannes och han fick komma och hjälpa den tillbaka till skogen. En annan gång hade vi tre gätter i trädgården. Dom åt från vår kärve och var faktiskt söta, men vi kunde ju inte behålla dom eftersom vi inte trodde att de var vilddjur. Jag kommer definitivt inte ha ytterdörren öppen som den brukar vara här på somrarna. De har ändå hänt mer än en gång att det kommit en gigantiskt hund och hälsat på och även lagt sig i hallen. Hur bär man bort en sån liksom?? Det enda djur jag vill ha i mitt hus är min katt. Men han är död. Så efter dom omständigheterna så vill jag absolut inte att min katt kommer heller.

Alltid när man gjort något roligt så är det svårt att veta var man ska börja. Det går ju inte att berätta allt, men man vill och då kommer allt ur munnen som en röra och det låter bara konstigt. 200 kort på tre dagar, den som vill kan ju kolla på dom :) Men några saker kommer jag minnas länge för detta var en underlig resa på många sätt.

Det var ju spa det skulle handla om. Direkt när vi kom till hotellet fick vi alla tre varsitt schema på våra behandlingar. Min första skulle börja om tio minuter och jag blev så stressad och ville bara dra mig ur! Jag tycker det är svårt att slappna av när man måste och flera gånger skulle jag ligga insmord i något alternativt i en kapsel och bara njuta. Istället för att göra det oroade jag mig för att dom skulle glömma att jag låg där eller att jag inte skulle kunna få upp kapselns lock så avslappnande nja, men mycket skönt!

Det händer som sagt mycket på en resa och en grej vill jag skriva om nu, det vill liksom inte lämna mitt huvud annars.

En sann berättelse om min första papparstrosa.

Det absolut roligaste var när jag skulle få en body peeling med brown sugar. Hon bad mig ta av mig mina kläder. "Öh, everything?" sa jag, för jag tycker sånt är ytterst jobbigt. "yes, here" sa hon och gav mig en liten plastpåse med något i. Hon försvann och jag stod själv kvar med mitt lilla plastpaket. Öppnade det och förskräckelsen var stor när jag vecklade ut innehållet och det visade sig att det var en liten (väldigt liten)papperstrosa med gummiband på sidorna! Jag visste på riktigt inte om jag skulle skratta eller gråta för innnan hade jag sagt att jag absolut aldrig skulle vara naken men gud vad töntigt att balla ur.. Nej nej på med denna hemska sak men vad skulle jag göra nu? Det absolut hemskaste jag kan tänka mig är att göra hel fel i en sådan situation. Ska man sitta med handduken runt sig när hon kommer in är det inte kul om hon istället får se en röv. På något väldigt märkligt sätt valde jag ändå att göra det sista. Jag hoppade upp på britsen och kände mig allt annat än bekväm med dom små gummibanden långt inne i huden.

Hon smög in, men om hon blev förskräckt så döljde hon det. Hon var väldigt duktig och professionell. Det var inte jag. Jag har aldrig gått på massage och jag visste uppenbarligen int hur man skulle bete sig. I min minimala outfit knådade hon hela mig med socker och jag kände mig som en Crème brulé! Jag fixkligga och bita mig i läppen för att inte fnissa. Jag brukar inte fnissa för mig själv, men under behandlingarna hände detta ett flertal gånger.

Efter denna konstiga upplevelse skulle jag hoppa in i duschen för att sedan bli insmord med något typ av chokladsmör. Visst är det jättebra och skönt, men när jag låg där tänkte jag ändå på att det kanske skulle vara bra om det fanns ett alternativ för oss lite mer pryda männsikor. Jag är ju inte riktigt som mina medresenärer som tyckte papperstrosan var onödig(??), så på det sättet var ju den min stora räddning om alternativet var näck. Men jag hade inte tackat nej till en liten cykelbyxa, varför inte även den i papper?
end of story


Övriga behandlingar var med mer kläder på vilket jag är tacksam för. Bland annat gjorde jag en lyftning av fejan utan skalpell (behandlingen hette så). Hon hade två "pinnar" som hon tryckte mot ansiktet och rörde runt med. Dessa strålade ut och gav stötar och ansiktet mer eller mindre vibrerade. Detta skulle då döda nerverna och minska rynkor. Det gjorde kanske lite ont, men vad är smärta om resultatet är en elastisk och spänstig hud?? Även ögonbrynen skulle plockas vilket jag var väldigt nervös för, men det gick vägen det med.

Åh jag är så himla nöjd med denna tjejtripp! Det har varit bra hela tiden (förutom när jag råkade slänga ut en fördom eller två..  :) Bäst helt enkelt och Polen är äntligen ett land jag besökt efter många års längtan!




Tröck!

Ungefär såhär lät det:

Rebecca och Frida
"Börja blogga igen Emelie!!"
Jag
"Va? Jag har väl inte bloggat?"
Rebecca och Frida
"Jo, vi läste och den var jättejättebra!"
Jag
"Men jag kan inte ens lägga in en bild typ"
Rebecca och Frida
"Det lär vi dig efter att du skrivit tre inlägg"

Wow! Vilka tjejer, hjälpa en efterbliven krake som jag.

Sååå... Jag vet att jag är efterbliven men detta inlägg tillägnar jag Frida och Rebecca. Mina skedväninnor!