Brysselkål och Putte
En sak som gör mig jätteglad igen är att jag ska på Putte i Parken i Karlstad i sommar. Det är en festival. Som inte är för barn som mamma trodde. Jag får träffa Karlstadfolket och dansa till Svenska björnstammen och det kommer bli fyra lyckans dagar.
tjips
Miriam jag och Magda.
Antecknar viktigheter.
Andreas och Carita som har tagit alla korten. Utom detta då, som jag tog. Det är därför ljuset inte är lika fint.
Fint ljus. Carita är fotograf. Miriam, Anders och jag..
Styrkan på lösningen
Nu har jag varit på fem seriösa lägenhetsvisningar och sökt 555. Minst. Det går åt pepparn. Och snart ska jag vara ute härifrån. Jag borde stressa upp mig. Men alla säger åt mig att det löser sig. Så alla måste väl ha rätt. Jag undrar bara vem som ska lösa det åt mig om jag inte ska behöva slita av mig skägget innan det fastnar i brevlådan?
maj maj måne
Nu är det tre dagar kvar på pracken! Bedömningssamtal på torsdag. Åh fy. Då ska jag sitta där med mina mål och utvärdera om jag tycker jag uppnått dom. Jag har uppnått dom. Men hur roligt är det på en skala att sitta och säga att man har känt sig rätt klippsk emellanåt?
Snart dags igen.
Och så fyllde Josefine 25 i helgen! Kul! Avslutades med bowling och jag kom sist. Jag tänke som så att det hade gått bättre i sportkläder och utan kvällens vurpor i bagaget.
Nejmen!
Salis
Hej rädsla
Man får ju fnatt på sig själv. Jag är inte jättemärkvärdig som behöver köpa tamponger ibland. Det är ju ganska normalt om man är 24 år och dessutom tjej. Ändå, ändå tänker jag att nu ska jag se normal ut och låta normal när jag köper det, och endast det, på pressbyrån av en liten kille. Och det gick ju bra. Och jag övervägde aldrig att strunta i det. Ändå kände jag en lättnad när jag gick därifrån. Så fruktansvärt superdupertöntigt av mig så jag dör lite.
Vissa tycker det är jobbigt att köpa dasspapper. Som att man berättar att nu ska jag hem och dassa. Vissa tycker det är jobbigt att köpa godis. Som att man säger att jag har ingen karaktär, jag kan inte stå emot. Och vissa tycker det är jobbigt med tamponger. Som att man säger hej jag blör.
DRAMA!
Jag flög över mitt cykelstyre igår! Min påse åkte in i hjulet och poff, tvärstopp. Vilken erfarenhet! Jag önskar att jag hade lite, lite, läskiga bilder att lägga upp men jag klarade mig väldigt bra. Jag hann tänka så mycket under min flygtur vilket förvånade mig. Nu är det över med mig, var första tanken. Sen tänkte jag att jag måste ta fram händerna. Vissa kallar det reflex men jag vill påstå att det var ett genomtänkt beslut. Jag funderade också på vart cykeln skulle hamna. Den hamnade över mig. Och ställde sig sedan upp och ner. En bil stannade och frågade om jag behövde åka till sjukan eftersom det såg så läskigt ut. Nej, det är okej, jag blev bara hemskt rädd snyftade jag fram.
Jag skulle precis fota cykeln där den stod så festligt men då kom det ett par som också blivit vittne till det fruktansvärda och jag kände mig ytterst fånig där jag stod med mobilen i högsta hugg och kände att jag inte tog olyckan på allvar. Jag satte mig i gräset och grät en stund och ringde mamma. Ville ringa henne snabbt innan jag hann sluta gråta. Nu låter det som jag bagatelliserar det hela, men jag blev rädd på riktigt. Tänk om jag skulle komma till neurokirurgen där jag praktiserar pga av blödning! Då skulle jag få ett bra patientperspektiv- Äh, nu gör jag det igen, försöker göra mig lustig. När jag slutligen kom fram till mitt mål hade jag en lång svart tår på kinden. Det kändes dramatiskt och jag övervägde att ha den kvar under kvällen. Jag hade ju fått dela min historia med så många fler!
Nu ligger jag i min säng och det känns som den värsta träningsvärken en människa kan tänkas ha. Har ett blåmärke på knät som jag noga inspekterar med en unns av besvikelse när jag ser att det inte verkar bli något större. Mina händer kan nog i alla fall välkomna ett nytt ärr i samlingen. Jag visar gärna upp mina men och berättar mer ingående om mina känslor under flygturen för den som har intresse! Tack.
glad påsk!
Praktik vecka två börjar på måndag. Tänker på det jättemycket. Känner mig ynklig. Vi pratade sekretess igår. Jag blir förbenad. Så mycket prat om sjuksköterskor och liknande som lägger upp information om patienter och jag vill bara fråga dom vad i deras huvuden som saknas? Vad är problemet och vad är det som är svårt att förstå? Käften får glappa om mycket men då ska det handla om sig och sitt. Äh, jag blir bara trött på tjat. Tjat som har enkla lösningar.
tjabalaba
Hej på er! Nu väntar jag på Johanna och Morten för ett hejdundrande påskfirande ute i skoga!
2 april!
hallå!
För er som vill veta om min skolgång kan jag berätta att b-uppsatsen om trötthet så gott som är klar. Ni får mer än gärna läsa den till en billig penning. Praktik på neurokirurgen börjar på måndag och jag kommer befinna mig på sahlgrenska i sex veckor. Blir ni sjuka så ska jag ta hand om er så bra så att friskheten kommer kännas som en grå dimma. Jag ska ha välklippta ofärgade naglar och inget hår i ansiktet. Jag kommer alltså vara fräsch i fler veckor än någonsin tidigare.
Och på fredag blir det glam! Jag ska införskaffa ett paljettyg i guld och sy någon trasa av (eller mamma). Jag älskar guldklänningar så fruktansvärt mycket.
Slut på tjat
Jag läser för mycket om symtom nu. Har jag inte lite nedsatt mimik nu? Jo, det har jag. Intitiativfattig också. Trött, såklart. Svårt att fatta beslut, tja, fattar inte några beslut alls. Men det värsta är att jag inte ens bryr mig när saker går fel. Det är konstigt att man kan sakna att bli arg! Men igår blev jag faktiskt lite irriterad.
En kille ropade efter mig och pekade på min klänning. Jag fattade ingenting. Men han gav sig inte. Jag tänkte att han tycker väl min klänning är snygg och skulle precis göra tummen upp när jag hörde vad han tjatade om. Man ser halva rumpan. Jaha. Nu var det faktiskt så att han saknade bakgrundsinformationen. Jag hade suttit och pluggat på dagen och för att göra det behöver man inget heltäckande. Man slänger på sig ett skynke på morra som är så bekvämt som möjligt. Sen hade jag inte planerat mer än så. Jag kunde inte hjälpa att det blåste. Jag hade ingen stringbikini under utan ett par tjocka strumpbyxor som visade precis lagom. Hur känslig får man vara? Ja, han ville kanske bara vara snäll. Och när jag tänker efter så var det kanske ingen klänning utan en tröja, men modell längre. Men ändå störigt, och summan av kardemumman, jag blev irriterad. Och det är en bra grej.
hallå
Tjao
Jag skriver hemtenta för fulla muggar. Nu vet jag precis vad jag ska göra om jag får en patient med fibromyelgi (tror jag det heter). Josefine är proffs på urinläckage och Miriam kan allt om minnesnedsättning. Vilket team. Vi kan dock inte hjälpa varanra så mycket. J vill ha en synonym till nerkissad. Det kan jag inte. Det är kul att skriva igen. Kul att inte ha salstentor efter varje kurs. Jag trodde inte att en b-uppsats och hemtenta skulle pigga upp mig men det gör det. Oj. Två salstentor nästa vecka så glad får man inte vara länge! Men nu är det en dag i taget som gäller. Pissdagar varvas med roliga dagar. Nu har jag haft två bra på raken så då får jag vara glad för det. För idag kommer Emelie och plingar på här snart. Jag längtar så jag går sönder lite. Bästa peppen för att bli klart med detta smärtarbete!
Nu kallar plikten.
Kul!
Det blir kul. Varför ligger l och k så nära varandra på tangentbordet? Dumt.
