Så fasansfullt hemskt behöver 20 kvm inte vara
Jag börjar bli trött på att försvara mig. Det har jag fått gjort sen jag flyttade hit. Ja, jag bor på 20 kvm och ja, jag till och med delar det med en till. Jag har bara två plattor och en ugn sen några veckor. Micron kan inte vara på samtigt som spisen om man inte spänner en sladd så det blir en höjdhoppsribba. Vi har två garderober som våra kläder inte får plats så det är en omöjlighet att inte ha kläder på soffan och golvet. Vi har ingen bänk att laga mat på så maten får lagas på diskbänken, i diskhon och när man inte skär eller hackar får det ligga på sängen. Och så måste jag kunna sova även om tvn är på och lyser upp hela lägenheten och tråkiga south parkgubbar snackar.
Sådär, så dåligt har vi det. Fast det där är bara grejer. Ja, jag älskar ju grejer så visst vill jag bo i en lägenhet med ett rum till. Såklart. Men vi prioriterar inte det. Nu. Det jag menar är att man kan ha det rätt fint trots trångt bo och att man får ta ett långt hopp när man går in i lägenheten eftersom det ligger påsar och skor i hela hallen/köket. Fast vi berömmer vårt lilla bo ganska ofta för vi trivs så himla bra. Jag gillar att vara i samma rum som David hela dagarna även om vi gör olika saker. Jag skrattar också ganska ofta åt rummet för rätt ofta är det faktiskt en knarkarkvart. Det är lite dumt det där, jag skrattar åt hur överdjävligt det ser ut och sen glömmer jag att städa. Vi gjorde en deal i somras och det var att han skulle tvätta och jag skulle dammsuga. Det är bara det att det är så svårt att komma ihåg. Så himla svårt. Jag tänker att jag kan laga mat istället, byta lite uppgift bara, men sen kom jag på att då är det ingen som dammsuger. Jag tror inte David har märkt att jag inte håller mig till dealen. Bara vi är mätta och glada så är vi ganska bra på att skita i hur det ser ut och det är kanske inte så bra.
Sådär, så dåligt har vi det. Fast det där är bara grejer. Ja, jag älskar ju grejer så visst vill jag bo i en lägenhet med ett rum till. Såklart. Men vi prioriterar inte det. Nu. Det jag menar är att man kan ha det rätt fint trots trångt bo och att man får ta ett långt hopp när man går in i lägenheten eftersom det ligger påsar och skor i hela hallen/köket. Fast vi berömmer vårt lilla bo ganska ofta för vi trivs så himla bra. Jag gillar att vara i samma rum som David hela dagarna även om vi gör olika saker. Jag skrattar också ganska ofta åt rummet för rätt ofta är det faktiskt en knarkarkvart. Det är lite dumt det där, jag skrattar åt hur överdjävligt det ser ut och sen glömmer jag att städa. Vi gjorde en deal i somras och det var att han skulle tvätta och jag skulle dammsuga. Det är bara det att det är så svårt att komma ihåg. Så himla svårt. Jag tänker att jag kan laga mat istället, byta lite uppgift bara, men sen kom jag på att då är det ingen som dammsuger. Jag tror inte David har märkt att jag inte håller mig till dealen. Bara vi är mätta och glada så är vi ganska bra på att skita i hur det ser ut och det är kanske inte så bra.
Kommentarer
Trackback
