emelie sporre

Idag har jag röstat. Det var kul och mycket lättare än jag mindes det. Det är ofta jag får för mig att saker är svårare än de är. Jag var så nervös att lappen skulle hamna åt fel håll eller att jag skulle lägga fel lapp i fel kuvert eller något sånt. Men det går ju knappt att göra fel. Det skulle vara om man röstade på fel parti då.
Den här ska jag ha, sa jag högt, för jag orkar inte vara hemlig och ta en lapp av varje sort. Då blandar man ju bara ihop dom i det lilla båset. Eh, är du säker? frågade David och spanade på min lapp. Suck, där står jag med Sverigedemokraternas lapp och ser nöjd ut över att jag valde så snabbt. Skämmigt! Nej självklart skulle jag inte rösta på dom töntarna men nu råkar det vara så att Sossarna och sd stavar lite lika och jag var som sagt nervös och ville snabbt få det gjort.

Det tog såklart en väldans tid. Jag skulle bara rösta i riksdagsvalet hade jag bestämt men sen sa killen i röstlokalen så tar du tre kuvert där borta och lämnar till oss. Jag glömde att man kunde rösta blankt så jag gick lite på känsla i de två andra valen. Jag vet, så kanske man inte får göra men det kändes så tråkigt att bara rösta i ett val när det fanns så många fler. Hur ofta får man rösta liksom? Och jag ville helt enkelt vara lite schysst mot några fler partier. Okej, man ska inte skoja om sånt här. Glöm det ni läst så börjar vi om. Äsh skitsamma, det var ungefär så det gick till.

Varför Monis? Förra gången röstade jag för miljön. Det kändes tryggt liksom. Denna gång funderade jag vänster. Men så kände jag ändå att nej, Monis behöver mig nu. Hon tar ju givetsvis med sig vänstern också och rött måste det ju bli (fast blått är en snyggare färg och alliansen ser modernare ut och dom lyckas så väldigt mycket bättre med sin marknadsföring också suck).

Mona i tuff frisyr. Och ser man inte en liten glimt i ögat?