emelie sporre

Jag har det lite jobbigt. Den där tråden bakom tänderna. Det kom in ett litet frö. Jag äter ju såna ibland. Klick sa det, eller poff, jag minns inte, men så stod halva tråden rakt ut. Jag började läspa direkt. Försökte trycka till den men ju mer jag jobbade på det desto mer utåt stod den. Den är ganska vass också så jag kunde ju inte fortsätta ha det sådär. Hittade en tång. Men av en annan modell än tandläkaren. Gillar inte riktigt idén att vara sin egen tandläkare men den måste ju bort. Med tången i munnen i ett halvbra ljus kände jag mig inte så väldigt trygg. Jag blundade, knipsade och hörde hur det for bort en liten bit. En jätteliten bit. Jag försökte igen men kunde inte komma närmare tänderna. Tången var till för lite grövre grejer tror jag så jag gav upp. Men den vassa ståltråden fortsatte ju skära i tungen och kan man inte lita på verktyg får man använda sina händer. Det kändes som jag skulle dra loss mina tänder. Jag vet att jag inte är så stark så jag igonrerade den tanken och drog tills det sa rits. Det minns jag för det var alldeles nu. Rits så var tråden väck och bara äckliga limbitarna kvar.

Jag vet inte vad jag ska göra nu. Det är det som är det lilla jobbiga. Ska jag ringa tandläkaren och dom ska upptäcka 8 hål som jag ska laga och betala med min sommarlön eller ska jag igonrera, låta mina rälsår blir bortkastade och åka till Barcelona istället. Tänk att en sån trevlig dag kunde vända så tvärt.