emelie sporre

Idag var det inte alls kul på jympa som det har varit det senaste. Vi var ett gäng stela och trötta satar på rehab kändes det som. Jag kände mig sån. Och låtarna slutade mitt i. Det känns inte alldeles rätt. Det fanns inget roligt folk att kika på heller. Dom spelade visserligen ett par riktiga Oladängor som fick fart på mig en stund men det var inte så mycket mer än så. Jag kände mig som en rulta som tror man tränar bara för att man bytt om och går på pass. Ungefär som att jag tror att jag pluggar bara för att jag har det dokumentet bakom detta.

Jag måste ju ha någon särskild glömskeskada i hjärnan. Jag gillar pennor. Jag har ganska många. Men hur många tentor har jag inte fått gå till pressbyrån och köpa en innan. Pressbyrån, där ska man väl inte köpa pennor heller. Aldrig en stiftpenna på dagen man behöver en sån. Förra tentan blev det stopp på drottningstorget för att köpa penna. Imorgon blir det stopp igen. Så dumt. Så fånigt. Men så nödvändigt. Alla nerver bara snurrar runt i huvudet nu och det ska bli så skönt att gå och skriva ner dom imorgon. Jag skulle bli lyckligast i stan om jag fick mig ett G.