uppdatering
Det kan alltid vara värre. Tänk, att det gamla trökiga man fått höra när man gnällt äntligen har satt sig. På riktigt. Jag tror att det är det jag är mest glad över nu.
Jag var ute och jazzade på juldan. Och på något tramsigt vänster så blev jag av med min splitternya iphone. Den andra telefonen på en månad. Jag har legat i min säng och varit så besviken på min virrighet som nu verkligen har gått för långt. Men den där ilskan kom aldrig. Jag väntade på den. På lite tårar åtminstone. Jag betalade redan innan dubbelt för en telefon jag inte längre hade. Nu blir det tredubbelt. Som den snåla jäveln jag kan vara så borde det ju svida lite. Men, jag har ett knep. Lyssna här: Jag märkte när jag skulle stämpla kortet på vagnen att det gått ut dagen innan. Hittade ett kontantkort som jag stämplade istället för att tjuvåka. Kontrollanter kommer och jag har nog aldrig varit så glad över att se dom. Katjing! 1200 spänn sparade jag där. Jag hade tänkt åka till Berlin över nyår. Oj, oj! Katjing minst 4000 kr där! Mellandagsrea som jag nu skiter fullständigt i. Jag tänker att jag nog hade shoppat väldigt mycket annars. Nu är vi ju uppe i jättemånga tusen.
Och bonus: Jag trodde länge att jag även hade blivit av med min plånbok. Kanske hade någon listig tjuv tagit ut massa pengar från mitt kort. Slippa ringa (som jag inte kan) och spärra kort och byta körkort är ju värt lite med. Mamma fick inte tag på mig och trodde kanske att jag låg i någon buske någonstans. Men sidär, det var ju bara telefonen Emelie säger hon. Du har ju inte blivit våldtagen. Nej, det har jag ju inte. Jag är hel på både in- och utsidan.
Sen kan jag känna att jag kanske borde bli lite mindre spontan. Jag köpte en ny iphone kontant idag. Inte så genomtänkt. Jag är uppenbarligen inte någon som ska äga en telefon värd mer än några hundra. Kanske ska jag byta, men då kan jag inte ta roliga kort på föreläsningarna. Men hur många tusen är dom korten värda? Svår matte. Jag tänkte iaf att läxan jag lärt mig, den är ju värd massa. Jag kanske har blivit botad från virrighet. I samma stund hoppade jag på vagnen mot Mölndahl. Man kan ju inte alltid vara på topp.
Jag tror nästan att jag blivit en såndär positiv person. Tänk att 2011 skulle sluta såhär bra.
Jag var ute och jazzade på juldan. Och på något tramsigt vänster så blev jag av med min splitternya iphone. Den andra telefonen på en månad. Jag har legat i min säng och varit så besviken på min virrighet som nu verkligen har gått för långt. Men den där ilskan kom aldrig. Jag väntade på den. På lite tårar åtminstone. Jag betalade redan innan dubbelt för en telefon jag inte längre hade. Nu blir det tredubbelt. Som den snåla jäveln jag kan vara så borde det ju svida lite. Men, jag har ett knep. Lyssna här: Jag märkte när jag skulle stämpla kortet på vagnen att det gått ut dagen innan. Hittade ett kontantkort som jag stämplade istället för att tjuvåka. Kontrollanter kommer och jag har nog aldrig varit så glad över att se dom. Katjing! 1200 spänn sparade jag där. Jag hade tänkt åka till Berlin över nyår. Oj, oj! Katjing minst 4000 kr där! Mellandagsrea som jag nu skiter fullständigt i. Jag tänker att jag nog hade shoppat väldigt mycket annars. Nu är vi ju uppe i jättemånga tusen.
Och bonus: Jag trodde länge att jag även hade blivit av med min plånbok. Kanske hade någon listig tjuv tagit ut massa pengar från mitt kort. Slippa ringa (som jag inte kan) och spärra kort och byta körkort är ju värt lite med. Mamma fick inte tag på mig och trodde kanske att jag låg i någon buske någonstans. Men sidär, det var ju bara telefonen Emelie säger hon. Du har ju inte blivit våldtagen. Nej, det har jag ju inte. Jag är hel på både in- och utsidan.
Sen kan jag känna att jag kanske borde bli lite mindre spontan. Jag köpte en ny iphone kontant idag. Inte så genomtänkt. Jag är uppenbarligen inte någon som ska äga en telefon värd mer än några hundra. Kanske ska jag byta, men då kan jag inte ta roliga kort på föreläsningarna. Men hur många tusen är dom korten värda? Svår matte. Jag tänkte iaf att läxan jag lärt mig, den är ju värd massa. Jag kanske har blivit botad från virrighet. I samma stund hoppade jag på vagnen mot Mölndahl. Man kan ju inte alltid vara på topp.
Jag tror nästan att jag blivit en såndär positiv person. Tänk att 2011 skulle sluta såhär bra.
Kommentarer
Trackback
