emelie sporre

Innan ni börjar läsa och tänker men herre, slappna av lite det är bara några veckor, så vill jag säga att tänk inte så.

Miriam, Magda, Josefine, Maria och Helena, här har ni ett jävligt ostigt brev. Ett julkort? Ja, det kan det vara. Billigt blev det också. Jag satt kvar i skolan idag, som en tönt. För jag kom på att jag inte kommer vara där på tre veckor. Jag kommer inte hitta dit i januari. Så jag drog ut på det lite, för jag kom på att det kändes lite sorgligt. Jag drack kaffe med Miriam idag och hon lämnade kvar två russin från lussebullen efter sig. Hade det varit förra veckan skulle jag slängt dom efter henne och sagt att hon fan får plocka upp skräpet efter sig. Men nu kände jag inte för det. För nu var det sista gången på jättejättelång tid till nästa gång vi ses. Okej det handlar om ett jullov, jag vet att det låter töntigt, men man vänjer sig vid bra saker.

Så nu, när jag inte får se er varje dag, känns det inte alls lika roligt att kalla er töntar, säga att ni luktar illa eller att jag helst vill äta min lunch ensam idag. För ni är tuffa, luktar nyponros (ev lite äckligt när era katetrar läcker) och jag vill alltid äta lunch med er. Köss för tusan. Och God Jul ja.